Moggi: ”Rafael Benitez klarade sig”
Den italienska fotbollen är på fötter och är bättre än på länge. Samtidigt som Moggi får sin ”virtuella dom” är vårsäsongen i Italien på väg att sparkas igång och allt är till synes frid och fröjd. Eller?
Luciano Moggi har haft bättre dagar, men helt klart även sämre. Det räcker med att gå tillbaka till den 14:e maj 2006. Vi är i Bari och Juventus har precis vunnit sin 29:e scudetto. Tidningarna hade redan innan matchen gått ut med citat från avlyssningarna av Moggis mobiltelefon och läget var minst sagt kritiskt för den dåvarande Juventusbossen. Jag minns klart och tydligt orden ”taglia, taglia, taglia tutto”, klipp, klipp, klipp bort allt. Det var i samtal med en känd journalist på Rai som Moggi bestämt sa åt honom att klippa bort ett offsidemål som Juventus fått godkänt, när en Serie A - omgång skulle summeras i programmet novantesimo minuto. Detta var givetvis bara en liten händelse i en stor korruptionsskandal med flera inblandade än bara Moggi. Men Juventusbossen var rejält insyltad och han insåg att hans äventyr inom fotbollen var på väg att nå sitt slut för alltid, och han bölade öppet inför tv-kamerorna: ”De har dödat min själ”.
Säga vad man vill om Moggi, men pengar och makt är inte allt, och att ta ifrån honom fotbollen var den verkliga livstidsdomen. Den som tagit hårdast. Efter rättegången där Juventus bland annat fick se två av sina scudettopokaler bli omhändertagna och Moggi dömdes till 5 år yrkesförbud svarade han på sitt vanliga manér, ”Rättegången är en skam, det här håller inte. Det går inte till straffavgörande som det borde utan slutar på övertid”. Efter gårdagens dom svarade Moggi med orden: ”Nu blir det i alla fall golden goal”.
Roberto Perrone från Corriere della Sera träffar Moggi efter rättegången och mannen i fokus öppnar med orden; ”Benitez klarade sig i alla fall”. Nu undrar man vad som egentligen händer i Big Lucianos huvud när han plötsligt, av allt att döma, börjar yra om Liverpools tränare. På den direkta frågan vad Benitez har med saken att göra blir svaret, ”Det har betydelse för att om Palamara (chefsåklagare i fallet, reds. anm.) springer på Benitez så arresterar han honom”. Vad exakt har Benitez gjort för att bli indragen i hela soppan blir följdfrågan och Moggi börjar från början för att göra sig förstådd: ”Nej vad är det jag har har gjort? Jag har dömts för att ha hotat Blasi och Amoruso. Blasi hade blivit avstängd i 8 månader för doping och han kommer till Juve. Hans agent ringer mig och ber om en omförhandling av kontraktet. Jag säger till honom att han måste förtjäna högre lön och sen kan vi prata om det. Han spelade 27 matcher, blev uttagen i landslaget och fick det han förtjänade. Ah, sen har vi Amoruso och där kommer Benitez in i bilden. Ancelotti kom till rättegången och vittnade om att han inte behövde honom i truppen. Vi skulle sälja honom, men han vägrade. Bra, då fick ha sitta på läktaren, och de straffar mig för det. Bentitez har gjort samma sak i Liverpool med Pennant, men han klarar sig.”
Moggi är bitter och skadad. Man märker på hans ord att han saknar fotbollen. Det är allt han kan och allt han levt för, men både vi och han vet att han har gjort sitt. Nu har han en sista tid i rampljuset och får säga vad han tycker och tänker till folk. Till de som fortfarande har ork att lyssna. Många har tröttnat. Många har gått vidare. Den italienska fotbollen har rest sig och är bättre än på mycket länge. I toppen, om vi för en stund blundar för Inters dominans, är klassiska lag som Napoli, Fiorentina och Genoa tillbaka och slåss om de åtråvärda medaljerna. Det görs fler mål än någonsin och spelare som Lavezzi, Milito, Miccoli, Zlatan, Mutu, Ronaldinho och Amauri ger åter den italienska fotbollen den stjärnglans som saknats under 2000-talet. Men innan vi lutar oss tillbaka och njuter av il bel gioco, det vackra spelet, bör vi dock ägna en tanke åt det som kan bli morgondagen stora problem i fotbollsvärlden; pengar. Moggi kommer in på en liten del när han avslutar intervjun med orden, ”Om jag satt i Lega Calcio eller i fotbollsförbundet skulle jag vara orolig. Min dom är ett sätt att säga till alla klubbdirektörer som leker fenomen att det är ok att slänga andras pengar ut genom fönstret. Om jag hade gett Blasi hans löneförhöjning och gjort Amoruso nöjd och glad hade jag inte varit där jag är nu. Detta är ett sätt att säga till spelarna att de kan göra vad de vill.”
Moggi har en poäng samtidigt som vi ser groteska summor inom fotbollen och frågan är hur länge det håller? Stormrika ägare köper spelare för fantasisummor och ger de vansinnigt höga löner. Tv-bolagen med sina feta plånböcker får allt mer makt. Det är den moderna fotbollen. Själlös och med allt mindre passion. Den enskilde supportern har inget att säga till om. Vi som trots allt är fotbollens ryggrad, som bär upp den och ger den sin identitet. Vi är på väg att glömmas bort. Men det är en annan historia…
