Roma-Sampdoria 2-0: ”La Bestia” från sin bästa sida
Så var det dags för försök nummer två att genomföra denna match. Vädergudarna hade lovat regn även denna kväll men inte alls på samma nivå som vi fått mäktat med förut.
Efter Tottis skada och Vucinics nygamla avstängning var frågetecknen många för hur vi skulle lyckas offensivt denna match. Med Aquilani och Menez småskadade samt Perrotta, Baptista och Taddei ur form så var det ingen enkel match vi stod inför.
Spalletti gjorde dock som väntat och slängde upp La Bestia ensam på topp, väl uppbackad av Perrotta och Taddei på de två släpande positionerna. De Rossi, Brighi och Pizarro skapade sitt egna lilla defensiva mittfält som skulle hålla bollarna borta ifrån backlinjen som ifrån höger var Cicinho, Juan, Panucci och Riise.
Sampdoria ställde upp med ett hot, Antonio Cassano, som inte heller denna gång fick spela match mot sin stora idol. Sedan han lämnade Roma har han haft många chanser men Totti har lyckats undvika Barisonen alltför många gånger.
Vart matchen skulle komma att leda såg vi en försmak av när Julio Baptista inledningsvis gång på gång gav Sampdoria ett och annat att tänka på. Var det inte solorusher på kanterna så högg han på minsta lilla slarv mitt i banan. Det var dock, precis som i hans hittills bästa Romamatch borta mot Bordeaux, på en frispark han skulle börja presentera sig på allvar.
Några meter till vänster utanför straffområdet låg bollen. Baptista tog några steg bak för att sedan springa fram och skruvdyka in bollen i närmsta hörnet. Läggmärke till ordvalet skruvdyka, som är ett vackert kapitel i den moderna fotbollen.
Annars var det inte så många farligare målchanser, vilket heller inte 2-0 målet var om man inte heter Baptista då. Med bollen på kanten i höjd med straffområdet så började showen. Först tunnel på ena backen för att sedan lyckas undvika att tappa kontrollen på nästkommande ihopslag med back nummer två. En liten pet för att skapa yta och ett kvickt markskott som gick in nästan lika läckert i hörnet som Vucinics nickmål mot Milan senast.
Knappa timmen var spelad efter detta och matchen dog ut helt i stämning. Det var inte förrän i den 71:a minuten som Spalletti hade vett nog att slänga in Aquilani som saker hände. Tempot i matchen exploderade och Roma var gång på gång nära att få in en tredje boll.
Aquilani tröttnade dock vilket ledde till att Menez i den 89:e minuten kunde komma in och ge ungefär samma effekt som den unge romaren. Inga fler mål dock men vi får alla gå hem väldigt nöjda efter denna mycket väl genomförda match.
Tankar och funderingar efter matchen:
Arthur fick för första gången hålla nollan i sin tredje tävlingsmatch för Roma. Han ställdes inte på några större prov men visade stabilitet vi flera tillfällen, precis vad man vill önska av en andremålvakt. Jag har inte förstått tanken på att skaffa en ny backup till Doni och jag hoppas Romas ledning och Spalletti satsar på Arthur i detta fall.
Riise var mycket bra senast mot Milan men försvann lite ur spelet idag. Vad gör det då Cicinho istället visade något av sin goda sida med flera farliga inlägg. Fortsätter brassen såhär så är jag säker på att hans mörka minnen från hösten försvinner sakta men säkert.
Panucci var bänkad 90 minuter mot sitt gamla Milan, kanske fick vi svaret varför idag? Stabilt spel tillsammans med Juan i mittlåset.
De tre musketörerna De Rossi, Brighi och Pizarro gjorde sitt jobb utan att glänsa. Visst bjöd de stundtals på bra prestationer men jag antar att vi blivit vana med ett mittfältspel i världsklass. Förväntar mig ännu mera från Pizarro dock som för 2 säsonger sedan var en av våra absolut viktigaste spelare, överglänste då De Rossi i match efter match. Pizarro som tappat eller De Rossi som tagit lärdom och gått om?
Julgranarna på julafton måste vara prydliga från botten till toppen. Visserligen är det viktigast att ha ståtliga kvistar längst ner precis som en ståtlig topp där stjärnan ska sitta. Men precis där under stjärnan finner vi i vår 4-3-2-1 uppställning två vilsna själar i Taddei och Perrotta.
Taddei gick ifrån att ha varit rätt dålig mot Milan till att åtminstone klarat godkänt idag. Han kämpar och springer liksom han alltid har gjort. Men vi får inte glömma att han under den period då han var som bäst, det vill säga för 2-3 år sedan, även var väldigt delaktig i målen, vare sig det handlade om assisten eller det avslutande skottet.
Värre är det då med gamla Perrotta som enligt honom själv år efter år mognar liksom ett årgångsvin. Nu vet jag personligen inte så mycket om vin men visst ska det bli bättre med åren? Från att under "11-raka vinster" året gjort matchavgörande löpningar i djupled så har han försvunnit. 20 minuter in på Roma-Milan så funderade jag seriöst om Perrotta var med i startelvan, tillsist fick jag syn på killen innan han återigen försvann i resten av matchen.
Minns jag inte helt fel så gjorde Julio Baptista inte mindre än fyra (!) mål i en cupmatch för Arsenal för några år sedan. Nu när jag lärt mig hans spel så känns det inte längre lika förvånande. Precis som i matchen mot Bordeaux så blixtrade han till och gjorde sina mål. Kan han liksom Vucinic gjort de senaste säsongerna och lära sig att prestera på en jämn nivå så kommer han alltid spela från start. Annars blir det tufft när Totti, Vucinic och Menez är friska.
Apropå Menez så får vi se hur lång tid det tar innan han antingen får speltid igen eller går ut i pressen. Detsamma gäller Aquilani som även han kommer kräva speltid eller börja intressera sig för pressar, dock av ett helt annat slag, nämligen pengapressar från norra Italien.
