Gli Juventini – Intervju med Albin Ekdal

Gli Juventini – Intervju med Albin Ekdal

Som från ingenstans damp nyheten ner – det återstod bara detaljer och en fotoperation sedan skulle Albin Ekdals övergång från Brommapojkarna till Juventus vara ett faktum.

Många är vi som någon gång i livet har drömt om att bli fotbollsproffs. För de allra flesta av oss är det dock bara en realistisk dröm tills dess att vi når elva-, tolvårsåldern. Någonstans där går det upp för de allra flesta att det inte alls var som man fick höra från sina lagkamrater på lunchrasten i lågstadiet: ”Om du missar för många träningar kommer du aldrig att bli fotbollsproffs, då får du nöja dig med att spela i allsvenskan.” Jag missade många träningar och mycket riktigt, jag blev aldrig någon fotbollsstjärna.

Mitt i alla rykten om Rafael van der Vaart gjorde svensk, och italiensk, media gällande att Albin Ekdal snart var skulle vara klar för Juventus. Jag följer inte mycket annan fotboll än just Serie A. Allsvenskan, nej, jag vet att IFK Norrköping åkte ur, that’s it. ”Albin Ekdal, vem är det?” Jag vet inte om Albin Ekdal missade många träningar under sina pojklagsår, han blev i vart fall proffs i Juventus.

Efter en alldeles utmärkt försäsong där spelare efter spelare stämde in i Ranieris hyllningar till svensken har han nu redan hunnit med att göra debut i Serie A. Han tränar kontinuerligt med a-laget och återfinns med jämna mellanrum på bänken. Istället för att undra över hur han har det i Juventus fick han svara på ett par frågor själv:


Hur gick det till när Juventus först visade intresse för dig för att sedan knyta dig till sig?

- Jag hörde först genom min agent, som har en del kontakter i Italien, att de hade varit och kollat på matcher och gillat min spelstil och så vidare. Sedan fortsatte intresset och de fortsatte kolla. Min agent hade kontakt med dem hela tiden. Allt fortsatte och till slut var de så pass intresserade att de ville ge mig ett kontrakt. Jag åkte ner med familjen och min agent för att titta på hur allt låg till, tittade på träningar, anläggningen och staden, allt kändes bra. Sedan åkte jag hem och funderade och bestämde mig snabbt att jag ville satsa på det. Det ångrar jag inte en sekund.

Hur är livet i Turin jämfört med livet i Stockholm?

– Livet är helt klart lugnare. Hemma i Stockholm hade man vänner hela tiden och det var alltid något man skulle göra. Här kan jag slappna av och bara vara hemma om jag vill, eller gå på stan med en vän. Allmänt lugnare och mer koncentration på fotbollen såklart, vilket är skönt. Sen är det alltid kul att komma hem med jämna mellanrum men jag trivs bra än så länge och hoppas att det fortsätter så.

Här i Linköping bor alla hockeyproffsen i en och samma stadsdel. Bor ni allihop vägg i vägg?

- Nej, alla i laget bor verkligen inte i närheten utav varandra. Jag själv bor mitt i centrala Turin, likaså Chiellini, Sissoko och Zanetti bor centralt. Det bor en del spelare bara 15 minuter utanför centrum i ett område som kallas Moncalieri, ett lite lyxigare ställe lite upp mot bergen där det finns fina villor. Det bor även en del spelare lite utanför centrum och några andra längre bort. Nedved bor till exempel 40 minuter utanför staden.

För länge sedan läste jag att det Lilian Thuram tyckte var bäst med att spela i Juventus var att han kunde gå runt i Turin som vem som helst. Är det så?

- Nja, att man kan gå runt som vem som helst stämmer nog inte helt, men det är helt klart lugnare än vad jag trott. Jag syftar inte enbart på mig som inte är den hetaste i truppen direkt haha, men till exempel Mellberg, det är klart att det ofta kommer fram folk och vill ha autograf eller en bild, men oftast inte mer än så. Jag har dock varit med om gånger när man sitter och äter lunch med Olof och folk kommer fram mitt i maten och ska börja ta foton och så vidare, vilket är irriterande. Folk verkar inte förstå att spelarna har ett privatliv, som folk gör i Sverige. Det kan va kul ibland men likaså jobbigt.

Tycker ni spelare extra illa om Inter?

- Nej, jag tror inte spelarna tycker illa om Inter. Vi är konkurrenter och på det sättet skapas det ju rivalitet. Självklart vill vi att dom ska förlora och så, men att man ogillar spelarna, det tror jag inte.

Umgås ni spelare med varandra även på fritiden eller är det som på vilket jobb som helst, en afterwork lite då och då? Hänger ni ungdomar med varandra samtidigt som Del Piero, Zanetti och de aningen äldre har parmiddagar?

- Jag vet att Chiellini, Zanetti och Marchionni brukar hänga en del utanför, har ätit lunch med dem ett par gånger. Jag hänger med Olof en del och ibland även med Poulsen. Många har dock familjer och vänner utanför laget, så det är nog inte jättevanligt att Del Piero och Nedved käkar middag tillsammans.

Hur ser Juventus ungdomar på sin framtid? Tror ni på en framtid i svartvitt?

- Alla är stolta över att spela i Juve och alla vill självklart lyckas i a-laget. Det är allas mål när man spelar i Juve. Ingen drömmer ju om att spela för Inter eller Milan när man redan är i en finare och större klubb.

Sissoko är virrig och Nedved arg. Vem är lagets helyllegosse?

- Nedved är såklart trevlig men han har en jäkla vinnarskalle och vill vinna till varje pris. Det är bara rätt att bli arg då och då. Sissoko kör på hårt men han har mycket annat i huvudet och vet aldrig träningstiderna, vilket jag ständigt får hjälpa honom med. Buffon är alltid glad och skojar mycket, även Iaquinta är en skojare.

Bortamatcher och hotellnätter. Vem brukar vinna Fifa-turneringarna?

- Jag har aldrig spelat Fifa på bortamatcher. Det gör jag hemma. Tror de flesta bara ligger på rummet och tittar på film eller surfar på datorn. Det är väldigt lugnt och alla fokuserar inför matchen så det är inget springande och skojande under hotellnätterna.

Hur kommer det att kännas att fira ”Lo Scudetto” på Piazza Castello i vår?

- Om vi vinner ”Scudetton”, vilket jag tror och hoppas så inåt helvete att vi gör, så blir det en sjuk känsla. Jag bor cirka 200 meter ifrån Piazza Castello och det skulle vara underbart om man stod där med allt folk, även om jag kanske inte gjort någon större insats så skulle det kännas i hela kroppen att få fira med laget.

När du sitter i gungstolen om 15 år och ser tillbaks på din långa karriär i svartvitt, vad kommer du minnas med mest glädje?

- Jag hoppas självklart att karriären blir lång och bra, helst i Juventus. Men det får man tänka på då, jag är ung och kan bara kämpa för att lyckas, vilket jag gör varje dag på träningarna. Hittills går det riktigt bra varje dag och det känns grymt att få vara här. Man vet aldrig vad som händer, men jag är lycklig som är här, men nöjer mig inte med det. 

Förhoppningsvis har Albins tid i Juventus bara varit en början på en lång och framgångsrik karriär i ”La Vecchia Signora”. Ett innermittfält bestående av Marchisio och Ekdal är inte helt otroligt, även om det ännu är långt dit. Ett stort tack till Albin som tog sig tid och svarade tålmodigt på frågorna.

Född: 28 juli, 1989 i Bromma, Stockholm 
Kom från: IF Brommapojkarna
Minnesvärd prestation: Det har inte hunnit bli så himla många än.
Kuriosa: Gjorde sin riktiga tävlingsdebut då han fick hoppa in i förlustmatchen borta mot Napoli.

Björn Dahlberg2009-01-15 23:59:00
Author

Fler artiklar om Juventus