Det ljusnar inte
Förlust borta mot formstarka Parma och det finns inte mycket att säga om resultatet. Men det är oroväckande att se spelarnas beteende.
Alessandro Nesta och Hernan Crespo var tillbaka i spel efter sina skador. Mittfältet var det vanliga, och i anfallet spelade argentinarna Crespo-Lopez. Det fanns viss optimism med tanke på att nyckelspelarna var tillbaka, men medan Nesta återigen gjorde mycket bra ifrån sig, kan inte detsamma sägas om Crespo.
Kort om hur matchen utspelade sig: Parma förde matchen nästa hela tiden. Inga riktigt bra chanser skapades, åt varken det ena eller andra hållet. Man skulle kunna säga att det var ett mittfältskrig, men det var bara Parmas spelare och Giannichedda som krigade.
Målet kom i mitten av andra halvlek och blev matchavgörande. Jag vet inte om det var bara jag som tyckte att scenariot liknade bortamatcherna mot Torino och Piacenza, som nyligen slutade med 1-0 förlust och där motståndarnas mål kom i mitten av andra halvlek. Skrämmande likheter, framför allt att Lazio efter baklängesmålet inte visar minsta tecken på reaktion. Snarare tvärtom, vissa spelare ser ut att redan stå i duschen. Jag ska inte förneka att en kvart in i andra halvlek, så trodde jag att Parma skulle göra mål inom tio minuter.
Hemskt, men sant. Det var för många likheter mellan matchen mot Parma och de mot Piacenza och Torino. Ett slött Lazio som står upp skapligt under den första halvleken men som i andra ser ut att vara klart tröttare än motståndarna. Laget springer inte och det lämnar naturligtvis ytor och då är det bara en tidsfråga innan målet kommer.
Efter målet kom tomheten, inte inom mig alltså för jag var förbannad, men bland Lazio spelarna på plan. Inte minsta lilla försök att kvittera. Spelarna tänkte med största sannolikhet redan på måndagen, som är deras lediga dag, och vad de skulle göra med sin fritid.
Vad som är väldigt oroväckande, förutom spelarna inställning, är den fysiska konditionen. Spelarna orkar knappt en halvlek. När Zaccheroni kom till Lazio då han tog över från Zoff, skyllde han som många gör, på att laget var dåligt tränat. Sedan dess har många månader gått och jag undrar hur konditionen kan ha blivit klart sämre än vad den var tidigare. Imorgon kommer nog spelarna att springa, för en protest på Formello är inplanerad av Irriducibili som hoppas att några tusen supportrar dyker upp för att göra protesten ordentlig.
Frågan är om det väcker laget. Det finns väldigt många problem för tillfället. Zaccheroni som gång på gång står handlingsförlamad och bara stirrar på matchen, medan Lazio inte gör någonting. Spelare som är oroliga för framtiden och undrar om det kanske inte är bättre att flytta för att inte slösa bort ännu en säsong. Dessutom upprepar klubben att de tänker bygga laget kring några få spelare (de som funderar på att flytta), och jag undrar då hur det andra i truppen känner sig. Förmodligen inte särskilt motiverade.
För att återgå till matchen mot Parma, där Paolo Negro gjorde sig illa i knät, vilket bekräftar att oturen alltid förföljer oss. Men det finns värre saker.
Till exempel att Crespo och Lopez ALLTID springer på djupet. Inte en gång att de kan möta bollen, hålla i den, och därmed få upp laget i banan. De vill få djupledsbollar som de kan springa på, men om de inte springer offside så får de inte en tillräckligt bra boll. Mitt intryck är att det här lagets viktigaste spelare, och det kan låta tokigt, är Simone Inzaghi. Den ende anfallaren som möter bollen från mittfältet, håller i den, ser till att få frispark. Allt detta för att laget ska komma bort från det egna straffområdet och trycka tillbaka motståndarna. Tyvärr för oss, är Inzaghino skadad.
Mittfältet existerade inte. Jag tror inte Poborsky, Stankovic och Liverani var med. Giannichedda var med, lite för mycket då han drog på sig två gula kort men bättre det än att aldrig vara med i matchen.
I försvaret var Nesta mycket bra, även om han tröttnade lite mot slutet på grund av den skada som hållt honom borta från spel i över en månad. Negro gjorde återigen en bra match, till dess att han blev skadad. Pancaro får godkänt, medan inte detsamma kan sägas om Cesar.
Inhopparna Mihajlovic, D. Baggio och Mendieta var även dessa osynliga, halvtaskiga och omotiverade.
Det är en oroväckande situation. Laget är inte på gång, tvärtom så blir det sakta men säkert sämre. Som tidigare nämnt är det många faktorer som spelar in. Och det gäller att röra på sig, för lagen bakom som är inblandade i nedflyttningsstriden står inte still. Bäst att snabbt ta 12 poäng så att man är på den säkra sidan vad gäller nedflyttning. Sedan får vi se vad som kan göras.
