Stora matcher inget för Juve
Skillnaden mellan en hemmamatch mot Perugia och en Champions Leaguematch mot Arsenal är stor. Likaså en bortamatch mot Atalanta och ett hett derby mot Torino.
Den enda skillnaden är inte att det är svårare att möta Arsenal och Torino jämfört med att möta de andra två lagen jag skrev. Det finns en skillnad som gör mig lika förargad varje gång jag tänker på det. Det är det faktum att Juventus inte lyckas briljera i de stora matcherna. Vi ligger i toppen och är bara en poäng efter Inter och Roma som delar ledningen i Serie A, men ändå har vi så svårt att få till det i de riktigt stora matcherna.
Med stora matcher menar jag de mot storlagen i Serie A och Champions League. Alltså Inter och Roma som är våra för tillfället största konkurrenter i kampen om Lo Scudetto. Sedan också Milan och Lazio. Lazio är ju inte något topplag för tillfället, men väl en konkurrent och ett storlag. Storlag är även de vi mött i Champions League, dvs. Arsenal och Deportivo La Coruña.
Med briljera menar jag inte att laget i fråga ska spela en underbar sambafotboll matchen igenom och vinna med 5-0. Briljans för mig i samband med Juves matcher är en vinst, gärna en rätt så säker vinst. Men något sådant är det inte fråga om när vi ställs mot ovanstående lag.
Inter har vi mött en gång, då blev det oavgjort. Roma har vi mött två gånger, och av sex möjliga poäng blev det tyvärr bara en. Mot Milan och Lazio har vi endast fått med oss en poäng i och med 1-1 mot Milan på San Siro i december och förlusten mot Lazio på Stadio Olimpico. Vi förlorade mot Arsenal med 3-1 och mot Deportivo La Coruña blev det i veckan som gick 0-0 på hemmaplan.
Bland stora matcher räknas självklart även derbyn in, och vi kan nu konstatera att det blivit oavgjort i båda mötena med lillebror Torino. Sammanfattningsvis kan man alltså med vemod i blick och svartvitt hjärta konstatera att det blivit 6 poäng av 27 möjliga i "stormatcherna". Jag kräver knappast full pott, men vi har faktiskt inte vunnit en enda av de stora matcherna och det tycker jag är för dåligt! Nu har jag ju visserligen inte räknat in lag som Celtic och Bayer Leverkusen bland de stora, men jag tycker ändå att de bör anses vara klubbar i mindre format i jämförelse med Juve emedan Deportivo La Coruña är ett storlag i Europa, likaså Arsenal. Bayer Leverkusen leder ju i och för sig Bundesliga, men omständigheterna under vilka vi mötte dem var inte normala.
Jag vet inte riktigt vari problemet ligger, men när jag ser Juventus lägga av efter att ha tagit ledningen med 1-0 mot Torino visste jag på sätt och vis att det skulle sluta lika dramatiskt som det gjorde i förra Torinoderbyt. Vi skapade en del framåt, men jag visste innerst inne att Torino med sin "grinta" (ungefär "kämpanda" på svenska) skulle komma igen även i detta derby.
Juventus med det där lilla extra verkar inte finnas längre och man kan bara drömma sig tillbaka till sköna stunder då vi t ex besegrade Milan på San Siro med 6-1 säsongen 1996/97 och när vi slog Man Utd både borta och hemma i gruppspelet i Champions League samma säsong.
Att Juventus t ex skulle åka till La Coruña på onsdag och vinna med 4-0 är för mig otänkbart. Antagligen får vi nöja oss med ett oavgjort resultat och ett oinspirerat Juve.
Det kommer ta lång tid att smälta att Juve än en gång tappade ledningen i ett derby. Vi hade ledningen och allt såg fint ut. Men Torino bjöds in i matchen och det känns så himla fel när Lucarelli får gå förbi och ur snäv vinkel slå in bollen, med Zenoni och Ferrara vid sin sida, till en Cauet som också han ur snäv vinkel slår in bollen bakom en av världens bästa målvakter, Buffon (som boxar in den i eget mål!). Jag kanske ska tillägga att en av världens bästa försvarare, Lilian Thuram, står mitt i alltihop och tittar på…
En fråga som omedelbart gjorde entré i mitt huvud när Torino ledde med 2-1 och Juve inte visste hur man skulle få in en kvittering var följande: Har inte Lippi och Juventus en färdig modul för hur man ska spela när man hamnar i underläge eller möter ett lag som är nöjda med det tillfälliga resultatet och backar hem med hela laget?
Det måste ju finnas ett sätt att spela fotboll som skiljer sig från halvtaskiga inlägg som motståndarna nickar eller sparkar undan. För det första ska vi ju i och för sig inte ens hamna i underläge när vi leder med 1-0 mot Torino och det inte är långt kvar av matchen.
I och för sig måste jag säga att jag inte sett Juve spela så bra som de gjorde när de låg under mot Torino på ett bra tag. Då saknades inte kämpaglöd och vilja, men varför alltid vakna så sent? Det är ingen dum idé att kämpa järnet ordentligt tills man har en säker ledning som man verkligen kan hålla innan man låter motståndarlaget ta över. Erfarna fotbollsspelare borde förstå att man måste kämpa hela matchen. Då uppstår inte situationer där motståndarna kvitterar och sedan tar ledningen.
Wanted: Kämpaglöd i nittio minuter och mer kreativitet i laget!
Vad jag skulle vilja se i Juventus är en spelare som verkligen vet hur man kan hantera en fotboll på små ytor och som vet hur man låser upp igenbommade försvar med fin teknik. Jag skulle vilken dag som helst byta både Zambrotta, Nedved och många miljoner för att Rivaldo skulle komma till Juve. En bicileta, och så är det problemet löst…Eller en Figo som tar sig förbi motståndarna och bara lägger in den till Trezeguet som sätter den.
Kreativitet finns det inte gått om i dagens Juve och om vi ska vinna de stora matcherna krävs det att man har de där spelarna med det lilla extra i laget. Vi ska i och för sig vara nöjda över att Juventus, som andra storlag emellanåt gör, inte ofta tappar poäng mot de mindre lagen.
Men jag skulle verkligen vilja se en liten förändring i Juves laguppställning. 4-3-1-2 är ett bra system. I mål är Buffon bra, men att ge Carini chansen oftare skulle gladeligen accepteras. Backlinjen skulle för min skull gärna omfatta Thuram, Ferrara, Montero och Pessotto. På mitten skulle det vara underbart att se Davids, Maresca och Conte. Davids för inställningen och engagemanget. Maresca för den oerhörda talangen och för det som kommer bli en väldigt stor mittfältare inom kort. Och så Conte, därför att jag fått nog av Zambrotta. Zambrotta är den spelare som fixar flest frisparkar åt motståndarna och en kämpande Conte låter i mina öron tusen gånger bättre.
Mellan mittfält och anfall skulle Rivaldo få agera. Åh, vilken dröm! Och på topp får Del Piero och Trezeguet fortsatt förtroende. Låter inte den laguppställningen bra?
Fast vi har ett bra lag nu som det är, och vi ligger ju bra till både i Serie A och i Champions League. Men det skulle faktiskt vara kul att vid årets slut kunna konstatera att vi t ex slagit Inter borta med 4-0. Det kommer dock dröja, tror jag. Jag får helt enkelt fortsätta drömma om en Rivaldo, eller en Figo…
