21^ Omöjliga Inter
Veckoomgång där Inter får ses som den stora vinnaren. Roma fortsätter klättrandet och kryper så sakteliga närmare toppen och i botten valde två lag att göra ett ryck.
På Friuli var det sannerligen ingen munter tillställning med Juventus-ögon sett. Än en gång visade Juve en skrämmande oförmåga att komma igen i underläge och Udinese var helt klart värda de tre poäng man till slut fick med sig.
Det som Juventus får ta med sig från kvällens match är det faktum att Trezeguet är tillbaka efter sin långa skadefrånvaro. För Juve med det tuffa spelschema man står inför framöver så är det otroligt positivt att man nu, i slutet av januari (!), börjar få tillbaka så pass många viktiga spelare som man inte haft tillgång till under säsongen. Inget lag i serien har varit lika skadedrabbat som Juventus. Det paradoxala är emellertid att Ranieri nu måste försöka få ihop en startelva och passa in de nyckelspelare som är tillbaka från skada, ett angenämt bekymmer som han inte haft på hela säsongen. Lyckas han får Juventus en framgångsrik vår.
Del Piero saknades. Kul dock att Giovinco fick speltid.
:::: :::: ::::
Harmonin i Interlägret verkar helt klart ha rubbats en aning. Man kan spekulera hur mycket man vill i huruvida media förstorar upp incidenter och uttalanden men faktum kvarstår att det råder mer rabalder nu än vanligt. Förmodligen beror detta till den största delen på den senaste tidens halvsvacka men det finns troligen också andra faktorer. Därför var det nog extra skönt för alla interisti att se laget vinna den svåra bortamatchen mot Catania, samtidigt som konkurrenterna tabbade sig. Man får därmed ett välbehövligt andrum.
Två minst sagt tveksamma domslut ägde rum i matchen. Catanias bortdömda mål föregicks av ”farligt spel” – något som känns tufft dömt om man tittar på reprisen där Morimoto ser Burdisso komma flygande med huvudet i knähöjd och helt klart viker undan foten för att undvika att träffa honom. Situationer med låga nickar är svårbedömda. Å andra sidan kändes utvisningen på Muntari också hårt dömd. Den gode Sulley får nog skylla på sitt säsongsfärska rykte hos domarkåren. Rocchi håller fanan högt.
:::: :::: ::::
Roma är svårtippat för tillfället. 3-0 borta mot Napoli är starkt men tittar man på Napolis form de senaste veckorna samt de mål som Roma gör i matchen så ändras intrycket. Det är inte lätt att säga hur pass bra Roma egentligen är.
På pappret såg det i alla fall bra ut, även på onsdagskvällen. 2-1 hemma mot Palermo är väl i sig inget spektakulärt resultat men lägger man i åtanke Tottis delaktighet i segern så blir segern ännu mer värd. En poäng återstår nu till den efterlängtade fjärdeplatsen.
Är det inte fascinerande att se hur snabbt vi människor tror att vi är kapabla att döma saker och ting, och hur fel vi oftast har? Hur många har inte dömt ut Del Piero år efter år för att gång på gång bli motbevisade? I Romas fall så vill jag helt klart erinra mig att debatten tog fart när skadorna för Totti eskalerade i höstas om att Romas gunstling var slut på fotbollsplanen. Än en gång, under samma säsong, har han visat sin vikt för Roma och gjort en storartad comeback. I framtiden kanske en mer återhållsam inställning är relevant.
:::: :::: ::::
En annan av omgångens toppmatcher spelades i Florens. Till sist var det Fiorentina genom Montolivo som fick sista ordet i en match som länge såg ut att sluta 1-1 (på grund av en otrolig tabbe av annars stabila Frey och en miss av Gilardino som får en att tänka på dennes glansdagar i Milan). Viktig seger för Prandellis mannar i jakten på den sista vidöppna CL-platsen.
:::: :::: ::::
Oförutsägbara Lazio hade inte en bra prestation i bagaget inför mötet med Sampdoria. En storförlust hemma mot Cagliari är aldrig okej, oavsett Cagliaris formkurva. En viss grad av oförutsägbarhet väntas alltid när det gäller Lotitos lag men det är ändå förvånande att se laget spela så pass ojämnt som man faktiskt gjort under säsongen. Truppen är bra men för tunn.
För Sampdorias del såg det inte mycket bättre ut innan match. En poäng på de fem senaste matcherna talar sitt tydliga språk och en avslutning i den senaste matchen mot Inter med en backlinje bestående av idel mittfältare som en konsekvens av skadeläget.
Återkomsten av Cassano skulle dock visa sig viktig. Trots skadeeländet lyckades Samp få till den seger man behövde och kanske är den dåliga trenden bruten.
:::: :::: ::::
I Milano slog Beckham till igen. En smart frispark såg länge ut att ge Milan segern, trots de blårödas press, men Genoa kom igen och satte välförtjänt kvitteringen tre minuter från slutet. Inte helt oväntat var det Milito som stod för målet.
Även om Genoa förtjänade målet så kan jag inte undgå att känna att Milan kastade bort segern. Än en gång visade man att en ledning inte nödvändigtvis måste utökas och kapitulerade i andra halvlek således offensivkraften. Det straffade sig än en gång. Enligt mig är Milan för dåliga defensivt för att kunna hålla en ledning utan maximalt flyt mot ett så pass kvalificerat motstånd som Genoa. Häpnadsväckande att se Ancelotti göra om misstaget gång på gång.
Domenico Criscito fortsatte för övrigt under matchen med sitt spel att demonstrera för Juve-ledningen vilken formidabel spelare han är. Inte för att de någonsin skulle erkänna det, men förmodligen hade Criscito varit en större tillgång än Mellberg i Ranieris lagbygge. Om han fått chansen.
:::: :::: ::::
Numera mittenplacerade Cagliari ångar vidare efter demoleringen i Rom. Efter skrällen i Milano har man tagit fina skalper och ansluter sig därmed på allvar till skaran lag som gör upp i mitten om platser till UEFA-cupen. Glädjande för sardinierna är också att se Acquafrescas fortsatta målform.
:::: :::: ::::
Atalanta är inte lätta att möta på bortaplan. Därför kom Bolognas seger på onsdagskvällen som lite av en överraskning. Det var ett håglöst Bologna som förlorade mot Milan i helgen men mot Atalanta repade man mod och tog en viktig seger.
För övrigt såg Volpis frispark väldigt billig ut. Det känns som att Coppola måsta ha kontroll på den, oavsett hur många spelare som är troliga bollmottagare på vägen mot mål.
:::: :::: ::::
De fyra sista lagen i serien möttes i två matcher som slutade oavgjort; Chievo-Lecce och Torino-Reggina. Plötsligt blev det ett litet gap i botten, när Sampdoria och Bologna lyckades röra sig uppåt efter sina respektive segrar.
:::: :::: ::::
Inter visar alltså fortsatt tyngd när de andra visar sig svaga. De senaste veckorna har Juventus och Milan krupit närmare för att återigen se avståndet ökat den här omgången. Det kommer med andra ord verkligen krävas något speciellt för att ett annat lag ska ta hem Scudetton. För Juve mildras förvisso skadeläget successivt och kan Ranieri snabbt få igång Trezeguet känns det som man vunnit mycket. Om det räcker återstår att se.
