Seedorf! Seedorf! Seedorf!
Spelmässigt övertygade inter Inter denna kväll, men vad gör det när man får se sådana otroliga mål? Clarence Seedorf gjorde två mål som han garanterat aldrig kommer att glömma, och definitivt inte jag heller. Hans 2-2 mål i 92:a minuten räddade säsongen för Inter.
Nu har jag kommit tillbaka till det kalla gråa Norrköping. Kontrasten är enorm jämfört med de +19 grader som jag fick uppleva på söndagen i Milano. Under söndagen så gick jag och mös för mig själv i den härliga staden. Det var +19 grader och strålande sol. Jag gick och log hela dagen och tänkte tillbaka på den fantastiska matchen jag fick bevittna dagen innan. Tänk så mycket ett lyckoskott i den 92: a minuten kan göra...
Jag hade äntligen tagit mig till Milano för första gången i mitt liv. Huvudmålet med min resa var matchen mellan Inter och Juventus - det Italienska Derbyt och tillika seriefinal. Många spekulerade i att det skulle bli en tråkig 0-0 match, eller som bäst 1-1 och en rejält tillknäppt match. Själv så hoppades jag på att Inter skulle hedra mitt besök med en seger, men insåg att ett oavgjort resultat var att vänta.
Det var en mäktig känsla som vällde över mig när jag gjorde entré på San Siro. Jag ryser när jag blickar tillbaka och jag rös konstant från det att jag satte mig ner på San Siro tills det att vi gick därifrån. Maken till arena har jag inte upplevt och de platser vi hade var det absolut inget fel på.
Stämningen på San Siro var helt enorm denna kväll. Inte blev det en sämre stämning av att Inter började i ett rasande tempo. Det luktade mål tidigt och vi behövde inte vänta många minuter innan första målet kom. Seedorf fick bollen strax utanför straffområdet och drog till den med vänstern på halvvolley. Bollen letade sig in i Buffons högra kryss – helt otagbart för den italienska landslagsmålvakten. Det kunde verkligen inte ha startat bättre för Inter! Nu började jag drömma om en serieledning på fyra poäng före Juve och fem före Roma. (Jag var faktiskt beredd att räkna bort Roma efter Lazio matchen. Jag trodde faktiskt inte att de skulle rå på Lazio – ack så fel man kan ha…)
Ett andra mål för Inter låg verkligen i luften efter Seedorfs mål. Inter radade upp lägen på lägen och med lite flyt med sig så kunde det ha stått 3-0 efter tio minuter. Thuram var dessutom ytterst nära att göra självmål och på väg bort från stolpen så tog Iuliano bollen med sin arm, en solklar straff var det, men senare skulle Inter vara inblandade i situationer som gör att man som Interista inte nämner den tidigare nämnda situationen…
Glädjen varade inte länge efter Seedorfs mål. Dryga fem minuter senare så gör Trezeguet 1-1 efter ett mönsteranfall av Juve. Gresko blir uppsnurrad av Zambrotta som får fritt fram på högerkanten. Cordoba är syndabocken som tappar kontroll över den gänglige fransmannen som enkelt kan nicka in kvitteringen. Seedorf var briljant i första halvleken fram tills Lippi flyttade över Pessotto på Seedorfs sida. När vår flygande holländare fick Pessotto på sig istället för Birindelli så var det stopp för hans briljanta spel. Bobo Vieri var helt off denna kväll vilket märktes redan efter bara några minuter. Innan matchen rapporterades det om att han inte var helt 100 % och det märkte man verkligen: han kom ingen vart och rörde sig inte mycket. Personligen så hade jag sett att han blev utbytt mot Kallon redan i halvtid.
Första halvleken gjorde ingen besviken. Tempot var mycket högt och det kunde ha blivit många mer mål än de två som gjorde att det stod 1-1 efter den första halvleken.
I andra halvleken så tar matchen ”slut”. Inter kommer ingen vart med sitt spel och Juve tar över matchen mer och mer. Spelet blir mer och mer hafsigt och chansartat och det börjar likna den tillknäppta tillställning som många trodde att det skulle bli.
Två situationer i den andra halvleken kunde och kanske borde ha blivit straff. Davids blir fälld i straffområdet och min kollega Tobias Wennberg ställer sig upp och skriker ”straaaaaaaaaaaaff!”. Jag hade inte klagat om domaren hade blåst straff, trots att jag ansåg att Davids förstärkte situationen. Man kan säga att hemmaplanen för Inter avgjorde den situationen. Inte lång tid efter kommer nästa situation som kunde ha resulterat i straff. Bollen tar på Matrix fot och studsar upp på hans arm inne i straffområdet. Given straff i nio fall av tio, men domaren friade. Efteråt så känns det som att domaren friade situationen med tanke på att han ”missade” Iulianos armboll i första halvlek.
Med tio minuter kvar kommer målet som sänker mitt humör rejält. Efter en frispark av, den för dagen totalt värdelöse, Del Piero så nickar Tudor in 2-1 för Juve. Nu kändes verkligheten grym och jag var rädd för att den här helgen var förstörd och att scudetton gled ur händerna för Cupers mannar. Inter kommer ingenstans och det blir långboll på långboll mot Vieri. En Vieri som jag väntade på hela matchen att han skulle bli utbytt. Istället så byter Cuper ut Recoba(!) och sätter in Kallon. Ett helt oförklarligt byte för många Interistas. Ok, Vieri är en grym targetplayer och behöver egentligen bara en chans. Men, med tanke på att han var helt stum hela matchen och inte lyckades med någonting så tyckte jag att det var logiskt att byta ut honom.
Två minuter in på övertiden så kommer målet som jag aldrig kommer att glömma. Seedorf tar hand om bollen 30 meter från mål och drar på ett fantastiskt skott som letar sig in i Buffons kryss. Just i skottögonblicket så tänkte jag ställa mig upp och skrika något skällsord för att han är så dum att han skjuter därifrån… Men, denna resa var menad att bli ihågkommen. Istället för en otroligt jobbig 2-1 förlust och tappad serieledning så blev det en poäng för vardera laget och två mål som jag alltid kommer att minnas. Clarence Seedorf räddade säsongen för Inter och förevigade mitt besök där med ett av de vackraste mål jag någonsin sett. Tack Seedorf!
