Roma-Atalanta 3-1
Montella Airlines har lyft! Från ett målsnålt lag till varje försvarares mardröm på bara några veckor - Montella är skillnaden.
Roteringssystemet har det pratats länge om i Roma, men sällan har det använts i så stor utsträckning och med så bra resultat som mot Atalanta. Efter matchen mot Galatasaray vilade Lima, Emerson, Zebina och Totti, i deras ställen spelade stället i tur och ordning Tommasi, Assuncao, Aldair och Cassano. Vissa av de som vilades idag är alltså nyckelspelare, jag tänker då på Emerson och Totti, men deras frånvaro gjorde sig inte påträngd - faktum är att det knappt märktes.
Det tog några minuter innan Roma hittade in ordentligt i matchen, innan dess stack Atalanta upp ett par gånger genom Doni och Rossini framför allt. Men när Roma väl tog tag i spelet så bara rullade det på, halvleken igenom. Matchens första chans föll också till Roma och Assuncao som med sitt långskott inte var mer än 1 dryg decimeter från att pricka krysset. Assuncao, som gjorde sin första match från start sedan skadan, var en av dominanterna på planen och tillförde mycket till Romas mittfält. Jag trodde att mittfältet i stort sett var så bra det kunde bli, med Emerson i storform och som på sistone, Lima bredvid honom. Men idag var det tydligt att Assuncao ger spelet en helt annan dimension med sitt snabba röreslsemönster, passningar (som sällan går till fel adress) och framför allt sina frisparkar. Det är inte bara genom frisparkarna som riktas rakt på mål som Roma är farliga på med Assuncao på plan, alla frisparkar som slås som inlägg är hyperfarliga och det är centimetrar som fattas för det mesta när bollen nickas utanför/över. Och det är då inte så konstigt att han låg bakom ledningsmålet med sin frispark, inte sant? Frisparken skruvades över muren, men inne i straffområdet fick Montella ett knä på bollen, och styrde därmed bollen in bakom Taibi i målet. Det är sådana mål en anfallare i form gör, och det är framför allt sådana mål vi saknat under i stort sett hela säsongen.
Roma ägde nu matchen, mycket tack vare det uppoffrande spelet av samtliga spelare och som bäst symboliseras av kaptenen för dagen - Marco Delvecchio som gjorde sin bästa match på länge och sprang, sprang och sprang, både i mitten och på vänsterkanten och offrade sig såsom han alltid gör för lagets bästa. Delvecchio är ovärderlig för Roma, något som fler och fler början få upp ögonen för som tur är, för SuperMarco förtjänar all respekt han kan få. På högerkanten dominerade en annan välkänd kille, Cafu som är i fantastisk form för tillfället, och han gjorde lite som han ville på sin kant. Lite senare i matchen kom så 2-0, ett självmål men Montella var inblandad här med och stressade fram Carreras misstag, som blev fatalt. Cassano som var överraskande bra i trequartista-rollen slog en hård genomskärare ämnad åt Montella precis framför mål, men Carrera hann före och petade in bollen åt Roma.
Roma kontrollerade lugnt resten av halvleken och Atalanta hotade endast på enstaka kontringar, ingen av dem ledde dock till några större svårigheter för försvaret. Atalanta började på näst bästa sätt efter pausen, spelet var riktigt bra men målet fattades för att det skulle vara fulländat. De etablerade stundtals press utanför Romas straffområde och Antonioli fick slita för lönen vid vissa tillfällen. Men säg den lycka (för Atalanta-fansen) som varar för evigt, Roma stack snart upp igen och var ytterst nära att göra flera mål, en nick i ribban av Cafu (efter snyggt förspel av Delvecchio) och ett skott strax utanför krysset av Montella kan nämnas bland annat. Cassano fick också han ett bra läge att avgöra matchen defenitivt när han kom fri efter en mycket bra löpning, men första touchen på bollen var inte den bästa och han tappade koncentrationen lite och blev fälld innan han kunde få ordning på situationen igen. Men samme Cassano spelade bara minuter senare fram Montella till sitt andra för kvällen med en genomskärare, och anfallaren störtade in i straffområdet med en försvarare i ryggen och sköt enkelt in bollen i bortre gaveln bakom den utrusande Taibi. Det var sedan nära ett 4:e mål för Roma, två gånger om i samma anfall. Först träffade Taibi helt fel när han skulle rensa och bollen studsade på Sala och i stolpen. I samma anfall prövade, efter en del strul, Montella sitt skott från extremt nära håll men lyckades missa där det borde varit mål. Atalanta fick ett tröstmål genom Doni som i slutet av matchen skruvade in en frispark inne i Romas straffområde.
Det perfekta laget
Roma har ett stort övertag gentemot alla sina andra rivaler om de båda titlarna inför slutspurten: samtliga nyckelspelare är i en fantastisk form, något som sällan sker för ett lag. Om vi börjar bakifrån; i Antonioli hävdar jag att vi har Serie A´s bäste målvakt i år (vilket lär bestridas av Inter-fans), "Batman" utstrålar ett lugn och en säkerhet som smittar av sig på resten av laget. Backlinjen är bevisligen bra, och den funkar bara bättre nu när Aldair spelar i den igen. Jag hoppas verkligen att Sensis uttalande om brassen bara var för att sporra honom inför slutet, för Aldair vill jag inte bli av med i sommar om han spelar så här. De två senaste matcherna har han till och med överglänst Samuel och det säger inte så lite... Mittfältet blev som jag tidigare skrev ännu bättre idag är det varit på ett tag - med Lima aningen ur form så kanske vi får se Emerson och Assuncao ta hand om de centrala delarna nu ett tag framöver? Kanterna vet vi redan hur bra de är, oöverträffade i dagens fotboll rent ut sagt. Totti är, som vi som såg på derbyt vet, i kalasform och den tror jag han behåller säsongen ut. De två andra tredjedelarna av il tridente, Delvecchio och Montella får äntligen spela tillsammans, så som jag och många andra velat ett tag nu. Delvecchio offrar sig för laget vilket medför att Montella kan göra de mål han gör, det är omöjligt utan en som Delvecchio. Montella var väldigt duktig idag, inte bara för målens skull, han skapar lägen hela tiden och försöker sig på saker ingen annan skulle kunna tänka sig. Vieri har börjat se mänsklig ut igen (men han tog tid på sig!), Trezeguet verkar ha svalnat ner målproduktionen, så kvar står då Romas nr 9 som den formstarkaste av ligans anfallare, ännu en stor fördel inför slutet av ligan.
Jag kan till och med gå så långt som att säga att det inte finns någon i hela världen jag hellre hade sett i Roma än dagens lag (enda undantaget Zebina om han nu räknas in i startelvan längre), jag tror inte någon annan skulle tillföra något eller höja på standarden.
Roma drygade med denna segern ut sin serieledning och satte press på Inter och Juve som måste vinna för att haka på. Och nu är det väl dags att både börja räkna ner inför slutet och förbjuda ordet Scudetto? 7 matcher kvar tills lo Trukke-Trukke kan vara vår igen! Daje Roma daje!
