Inter-Roma 3-1
Roma hade inte hämtat sig från Liverpool-förlusten i veckan och kunde inte rubba ett mycket starkt Inter.
Mina förväntningar på denna matchen var stora, jag var närmare övertygad om seger för Roma. En känsla av att revanschen för uttåget ur Champions League var så stor hos Romaspelarna gjorde att jag var säker på att de skulle ge 110% för att komma in på den vinnande vägen igen. Men det blev ett tungt fall för Roma och en uppförsbacke storlek massiv väntar om vi ska vinna Serie A två år i rad.
Matchen började på absolut sämsta sätt, nämligen med att Recoba kunde ge Inter ledningen bara efter 2 minuter. Vieri fick bollen vid mittplan, vände bort Tommasi och levererade en genomskärare till Recoba som kom springande i luckan mellan Samuel och Zebina. Ingen av försvararna hann upp den vindsnabbe uruguyaren som kunde runda Antonioli och sedan, lite tursamt, få bollen över Zebinas utsträckta ben in i mål. Mardrömsstarten var ett faktum, och det bara en minut efter att Montella nästan gett Roma en drömöppning istället, då han efter en underbar passning signerad Totti försökte lobba Toldo i mål. Samma sak hände alltså på San Siro som på Anfield, Roma kom tidigt i underläge och får istället för att lugnt och metodiskt etablera ett spel redan från början tvingas jaga en kvittering.
Efter målet böljade spelet fram och tillbaka, Roma försökte skapa anfall men hade märkbara problem med mittfältet, eller snarare bristen på ett eget mittfält och många anfall slogs ner knappt innan de hunnit sättas igång. Nästa bra målchans gick till Inter och det var duon som låg bakom målet som var framme igen, Recoba slog ett lågt bra inlägg precis utom räckhåll för Antonioli som dock Samuel fick en sista spark på just innan Vieri skulle slå till. Inter fick en hörna av det som blev resultatlös, istället kontrade Cafu på vänsterkanten. Först rundade han Seedorf precis innan straffområdet, sen skulle han vika inåt och förbi Javier Zanetti men föll efter lite närkontakt. Visst fanns det kontakt, Zanettis arm hängdes kvar runt Cafus midja, men Cafu föll alldeles för lätt och varnades istället för filmningen. För mig är sådant obegripligt - att i ett sådant läge så pass tidigt i matchen försöka filma sig till straffar när han med all sannolikhet hade kunnat göra mål om han hållt sig på benen. Bollen hade Cafu nämligen vunnit om han bara fortsatt springa, och då hade han haft fritt fram mot Toldo.
Spelet började glida över till Romas fördel nu, men det kändes aldrig riktigt farligt när "vi" anföll. Dels genom bra försvarsarbete av Inter som inte sjönk ner i Toldos knä utan mötte anfallen högt upp och inte lät Roma få många meter till skänks. I den 37:e minuten kom Romas bästa chans i matchen, bortdömda mål borträknade, när Cafu på högerkanten klackade till Totti som kom springande bakom honom, Totti slog ett perfekt inlägg mot bortre stolpen där Delvecchio dök upp. J. Zanetti hade tappat bort markeringen på Delvecchio, så allt han hade att göra var att placera in bollen lugnt, men han träffade istället stolpen. Det verkade vara omöjligt att undvika att göra mål där, men vad man kan bli överraskad. 5 minuter efter Delvecchios målsumperi var radarparet Recoba-Vieri igång igen, nu var rollerna omvända från första målet. Recoba jagade en boll på högerkanten och kunde, relativt omarkerad, vända upp och slå ett precist inlägg mot Vieri som slängde sig bakåt och placerade bollen vid bortre stolpen med en fin nick.
Målet kom vid värsta möjliga tidpunkt, precis innan halvtid, för det kändes trots allt som att Roma skulle kunna kvittera ganska snart efter pausen, en utskällning från Capello så skulle de ju vara fit for fight igen. Men nu var det inte ett mål de skulle jaga ifatt utan två. Det finns roligare känslor att bära med sig in i omklädningsrummet.
Andra halvlek tillhörde till en början Roma även om Inter skapade den första farligheten genom den i matchen fantastiske Dalmat som sköt ett skott utifrån straffområdet som Antonioli inte kunde hålla. Vieri var och högg på returen men Antonioli dök ner bra och räddade centerns skott. Men sen var det Romas match ett bra tag framöver och som var väldigt nära ett reduceringsmål flera gånger. Först ut var Cafu som efter en långboll på dryga 40 meter från Panucci väntade in studsen på bollen och sköt från en snäv vinkel inifrån straffområdet, Toldo var dock bra med och kunde ganska lätt styra ut till en hörna. Den hörnan blev farlig och två bra chanser skapades som följd av den, först rensades den ut, Roma vann tillbaka bollen ute på vänsterkanten och Samuel slog ett långt inlägg till Panucci som nickade mot mål, Toldo kunde med viss svårighet rädda Inter då. Returen gick ut till Totti som sköt längs marken, Toldo räddade men lämnade ny retur till en helt fristående Montella som nickade in i mål. Tyvärr så var Montella dock offside då Totti sköt och målet underkändes.
Nyss insatte Assuncao testade Toldo igen i den 55:e minuten med en frispark från 29 meter, men landslagsmålvakten var med på noterna och räddade precis intill stolpen.
Bara minuten efter kom en riktig delikatess - som vanligt var Totti i huvudrollen. Precis utanför mittcirkeln fick Totti bollen och slog en direktpassning på volley - med ryggen mot mål och utan att se sig om - till Montella som satte fart mot mål men stördes av Cordoba. Montella väntade in Cafu på högerkanten som omgående passade tillbaka till en nu fri Montella som med en läcker vrickning på första touchen chippade bollen över Inter-försvaret till Totti som slog in reduceringen med ett snyggt, välplacerat volleyskott.
Men Recobas underbara frisparksmål rakt upp i Antoniolis vänstra kryss i den 72:a minuten dämpade anfallslusten hos Roma, 3-1 är svårt att ta igen - även för Roma.
5 minuter efter Recobas senaste mästerverk dog alla förhoppningar om en kvittering då Zebina - vem annars - gjorde bort sig. Efter lite småtjafs med just Recoba minuten innan så gav Zebina igen mot Recoba med ett kraftigt slag mot hans huvud. Recoba föll till marken och Zebina blev givetvis utvisad. Förhoppningsvis blir han avstängd de 6 sista matcherna och därefter såld snabbt som fan i sommar. Jag påstår inte alls att Roma hade vänt matchen om han inte blivit utvisad, men han förstörde absolut alla chanser till det.
Som avslutning borde Roma fått straff när Totti fälldes av Cordobas utsträckta ben, men hans "belöning" blev en varning för filmning. Heja domare Cesari!
Bäst i Roma för dagen var Panucci, Cafu och Totti. Resten av laget får tufft att komma upp i godkänt. Emerson är helt ur slag, Samuel likaså. Det märks att de båda är trötta, de har haft långa, tuffa säsonger bakom sig som nu börjar ta ut sin rätt. Måtte de hitta rätt igen snart, de behövs av laget. Minst sagt.
Det hade varit lätt att säga att titeln är förlorad, men jag tror det bara inte. Om inte annat så får avslutningen av ligan en riktig karaktär - de tre poängen ska jagas in, utan diskussion. Nu har vi ett klart mål framför oss, det tror jag bara är bra. Vi förlorade mot en för dagen bättre motståndare, men som sagt, det är långt ifrån kört ännu!
