Inför: Lecce - Inter
Efter en fortsatt vinglig vårsäsongsinledning är det dags för Inter att bege sig till Italiens klack – Puglia – för att besöka dess stolthet Lecce. Ett Lecce som Inter traditionellt sett brukar ha lätt för, de senaste tio mötena har slutat med 7 vinster, 1 oavgjord och 2 förluster. Dock kommer Lecce till Stadio Via del Mare med en hyfsad form: 1 vinst och två oavgjorda på de tre senaste matcherna, med en meriterande bortaseger mot Siena senast.
Efter Juventus kollaps mot Cagliari hemma senast har Milan seglat upp som den närmaste konkurrenten, 6 poäng bakom de regerande mästarna. Med det stundande derbyt i åtanke måste det ses som extremt viktigt att Inter åtminstone tar en poäng så att Milans motivation inte kryddas av att de, i fallet av vinst, kan gå upp på samma poäng nästa söndag.
Inter har under transferfönstret faktiskt lyckats banta sin trupp, det är verkligen inte ofta det händer men är ett tydligt tecken på att man slutligen lyckats hitta en vettig värvningspolitik. Detta ledde till att kvarts-miljardmannen Ricardo Quaresma försvann till Chelsea på lån. Jag har ända sedan andra, tredje matchen varit en av portugisens största belackare. Men jag måste säga att efter söndagens match mot Torino tyckte jag faktiskt synd om vår egen Ronaldo-wannabe. Sällan har det varit så tydligt att en spelare helt saknar självförtroende. I varje bollkontakt, i varje närkamp, i varje löpning lyste skräcken för att misslyckas igenom. Inte blev det bättre av att det klassiska San Siro-sorlet eskalerade för varje gång vänsterspringaren fick bollen. En tanke som slog mig efter matchen är hur hårfin skillnaden är mellan fiasko och succé. Tänk om RQ hade satt chansen i slutminuterna, blivit matchhjälte och fixat tre poäng. I stället hamnar avslutet på tredje ring och någon cynisk del i mig säger att om han hade avgjort matchen där så hade han varit med i Inters CL-trupp och aldrig hamnat i Chelsea. Nu är det som det är och jag hoppas att han kan få en nytändning i England med betydligt mer speltid och några mål så att han kan ansluta i sommar med bättre självförtroende och en lite mer ödmjuk attityd.
Att Olivier Dacourt skulle lämna kom inte som någon större överraskning, fransmannen har fått i princip obefintligt med speltid och kommer med största sannolikhet inte komma tillbaka. Dock ska man inte glömma att mittfältsgiganten, framförallt säsongen 2006-2007, höll ihop Inters mittfält och balansspel under långa stunder då både Cambiasso och Vieria var skadade. Buon viaggio Olivier!
Efter den senaste matchen mot Torino då Inter endast mäktade med oavgjort mot ett starkt kämpande Torino är Muntari tillbaka efter sin horribla utvisning i veckomatchen borta mot Catania. Senaste nytt från Appiano Gentile är att Super-Mario efter en mycket stark träningsvecka har knipit platsen som Ibras parhäst. Detta på grund av att Julio Cruz även han fått en släng av influensan och därmed stannat hemma när resten av truppen reste till Lecce idag (fredag) efter förmiddagsträningen. Hemma stannar även Il Muro, Walter Samuel, som fortfarande inte återhämtat sig från den influensa som höll honom borta från Torino-matchen. Enligt uppgifter skulle argentinaren kunna spela men ledningen verkar ha tagit det taktiska beslutet att spara honom till il derby della madonnina (mamma mia vilken match…) nästa söndag. Enligt La Gazzetta dello Sport är det än så länge ett lotteri om vilka som kniper den centrala mittbacksplatsen (Chivu eller Burdisso) bredvid Cordoba samt vem som tar vänsterplatsen i backlinjen (Santon eller Maxwell). Personligen hoppas jag på att Santon återigen får chansen då 18-åringen uppvisat ett respektlöst, moget spel som borgar för något riktigt, riktigt stort. Har man dessutom skadefrekvensen i Inters backlinje i åtanke kommer han att behövas under resterande delen av säsongen. Stankovic skada från senaste drabbningen verkar inte ha varit alltför allvarlig eftersom serben väntas ta platsen som trequartista bakom Balotelli/Crespo och Ibrahimovic. Värt att notera är att Matrix är tillbaka på bänken, om nu bara Samuel kan bli frisk snart så har Inter en full backlinje, något vi inte har haft under väldigt, väldigt lång tid.
Något som diskuterats flitigt ända sedan Veron lämnade för Argentina och som i högsta grad aktualiserats senaste tiden är det faktum att Inter förvisso har ett väldigt kraftfullt mittfält vad gäller löpvillighet och ”grinta” (kämpaglöd) men att det saknar kreativitet och fantasi. Detta blev väldigt tydligt mot Torino då Inter, såsom tidigare, har väldigt svårt att möta motståndare som backar hem. Så fort tempot sjunker blir Inter ganska lätta att förutse och genomskåda och det märktes tydligt i den senaste matchen. Detta står i stark kontrast mot de ”scontri diretti” man genomfört – alltså när man möter storlagen - då laget uppvisar ett helt annat spel. Det är väl det som är frapperande i årets upplaga av Inter att poängen tappats mot (bortsett från bortaderbyt mot Milan) Cagliari, Atalanta, Genoa och Torino. Därför skall det bli väldigt intressant att återigen se hur spelet ser ut mot ett på papperet ”enkelt lag”.
Trolig startelva enligt La Gazzettta dello Sport
Cesar
Maicon – Burdisso – Chivu – Maxwell
Zanetti – Cambiasso – Muntari
Stankovic
Ibrahimovic - Balotelli
Skadade: Vieira
Avstängda: Adriano
Varnade: Balotelli, Burdisso, Chivu
Även Lecce har varit inblandade i vinter-mercaton. Bland annat har man värvat Patos bästa polare, brassen Edinho. De två spelade tillsammans i Internacional och beskrivs som Patos ”storebror”. Självfallet har Pato bara stora ord för sin forne lagkompis och beskriver honom som: ”en stor spelare med Gattuso-personlighet, en kille som kan lyfta och ena laget”. Huruvida tränare Beretta väljer att starta med brassen framgår än så länge inte eftersom den milanofödde coachen ännu inte indikerat vilken startelva han kommer att mönstra i morgon, men det mesta tyder på att vi får se nyförvärvet från första minuten. Likaså är det än så länge ett mysterium vilket spelsystem som kommer att användas. Teorier finns att nyss inköpte Papa Waigo från Fiorentina kommer att spela i en Stankovic-roll bakom anfallarna, precis såsom Beretta till och från brukar spela nu avstängde Giacomazzi. Framåt har vi gamle Chievo-bekantingen Tiribocchi som tillsammans med anfallskollegan Castillo stått för hälften av Lecces 22 totalt gjorda mål. Håll ett öga på Tiribocchi som mäktat med 25 mål på 49 matcher i Lecce-tröjan.
16:e-placerade Lecce kommer som sagt närmast från en bortaseger mot Siena. En kostsam seger skulle det visa sig eftersom kärnspelaren och trequartistan/anfallaren Giacomazzi tidigt blev utvisad (41: minuten efter två gula kort) och saknas i matchen mot Inter.
De senaste matcherna har laget visat upp helt skilda startelvor. I matchen mot Siena spelade man med en 4-3-2-1-uppställning med Giacomazzi i Stankovic-roll. Borta mot Chievo (1-1) spelade man istället 4-3-3 med Giacomazzi som högeranfallare. Esposito som kommer att spela vänsterback har sin naturliga position som mittback, men skadeproblem verkar göra att han får ta en nygammal position som vänsterback.
Tränaren Mario Baretta som måste vara den coolaste tränaren i Serie A med stark konkurrens från Fiorentinas Cesare Prandelli känner vi igen från tiden då han tränade Siena och lyckades ta Toscana-laget till en 15:e respektive en 13:e-plats mellan 2006-2008.
Trolig startelva enligt La Gazzetta dello Sport:
Benussi
Polenghi – Stendardo – Fabiano – Esposito
Zanchetta – Edinho – Ariatti
Papa Waigo
Castillo – Tiribocchi
Skadade: Munari, Vives
Avstängda: Giacomazzi
Varnade: Esposito, Benussi, Giacomazzi, Polenghi, Caserta, Giuliatto
Dömer gör Paolo Tagliavento tillsammans med assisterande domarna Ghiandai och Giordano. Fjärdedomare är Peruzzo.
Tagliavento har tyvärr ett förflutet som en domare med förkärlek för att utmärka sig under matcherna. Därför brukar de matcher han dömer präglas av alltför många avblåsningar samt en väldigt massa kort. Vi får hoppas att han behåller både korten och pipan i fickan respektive handen mellan 18.00 och 19.50 i morgon.
Var: Stadio Via del Mare, Lecce, Puglia
Tid 18.00
Svensk TV: Canal + Sport 2
Mitt tips: 1- 3
Slutligen:
Cristiano Ronaldo säger:
”…vi är bättre än dem (Inter) och jag tror verkligen att vi kommer att slå ut dem.”
Om Mourinho som sagt att han föredrar Ibrahimovic framför Ronaldo: ”…pokalerna som räknas finns hemma hos mig.”
Hyfsad tändvätska inför vad som komma skall, måtte vi visa engelsmännen att det är vårt år i år…
