What comes around, goes around...
På Mestalla kom vi undan med blotta förskräckelsen. Valencia bombarderade oss matchen igenom, men det var vi som stod som segrare. Igår fick vi en förnimmelse om hur det kändes för Valencia när de mötte oss. Vi hade flertalet chanser att göra mål. Men tillslut så kom självmålet av Cordoba att bli det avgörande målet.
Vi ställde upp mot Feyenoord med endast tre spelare från startelvan mot Fiorentina förra helgen. Vieri vilade inför matchen mot Atalanta. Christiano Zanetti likaså. Javier Zanetti hade problem med en fot och kunde därmed inte delta. Francesco Toldo fick rött kort mot Valencia och var avstängd. Vilka namn va? Inters absolut viktigaste spelare fanns inte ens med på bänken.
Sedan valde Cuper att låta flertalet stjärnor börja på bänken. Alvaro Recoba, Clarence Seedorf och Stephane Dalmat. Alla ordinarie i vanliga fall, men nu började de på bänken. Dessutom så återfanns Ronaldo på Inters avbytarbänk. När jag såg startelvan mot Feyenoord så blev jag inte direkt optimistisk. Ok, det var inte direkt några sopor som ersatte (undantaget Guly), men man insåg att matchen mot Atalanta hade top priority för Mister Cuper.
Första halvleken var ett drama med namnet; ”Hur man missar målet”. Redan efter några minuter så hade lagen haft varsin kanonchans. Första läget hade Van Hooijdonk då han sköt över från nära håll. Nästa läge fick vår, för tillfället iskalle anfallare, Mohammed Kallon. Han fick ett snuskigt bra läge från nära håll som han på något sätt lyckades slarva bort genom att skjuta bollen över. I den första halvleken så kunde vi faktiskt ha gjort fyra-fem mål på Feyenoord. Man kan säga såhär: Hade Vieri fått de lägen som Ventola och Kallon fick i den första halvleken så hade vi garanterat gjort minst tre mål…
Andra halvlekens början försätter Inter i ett chocktillstånd. Van Hooijdonk slår ett inlägg som Cordoba, förargligt nog med tanke på att han inte var satt under press, sätter i eget nät bakom Fontana. Nu började Inter frenetiskt jaga en kvittering. Bästa chansen får Nicola Ventola. Från en meters håll lyckas han skjuta över (!). När bollen inte sitter då man får ett sådant läge så förtjänar man inte att komma undan med ett oavgjort resultat.
Tillslut så stoppade Cuper in det tunga artilleriet. In kom Recoba, Seedorf och Ronaldo. Trots att Inter hade missat sjukt öppna lägen hittills så hoppades man att dessa herrar skulle visa att det inte var en kväll där bollen bara inte ville in i nät. Seedorf visade upp fin rörlighet och jag fortsätter att glädas över att han tillhör Inter. Ronaldo har dock inte många rätt, men positivt att han är tillbaka på planen i alla fall. Tyvärr så kunde inte Recoba upprepa bravaderna från de senaste omgångarna. Det låste sig helt enkelt för Inter denna kväll. Bolluslingen hade inte den minsta lust att plockas ur nätet bakom Zoeteiber i Feyenoords mål.
I slutet händer något som upprör samtliga spelare i Inter. Bollen spelas tillbaka till målvakten av en försvarare i Feyenoord. Tyvärr så missar domaren denna förseelse till min stora besvikelse. Hade bara domaren sett det läget så hade en kvittering varit mycket nära. Just domaren fick ta mycket skit efter matchen. Feyenoord spelade mycket hårt och det kändes inte som att domaren hade full koll på vad han gjorde där ute på gräsmattan på Guiseppe Meazza.
Men vi skall faktiskt inte klaga. Backar vi tillbaka till matchen på Mestalla så var det faktiskt vi som hade tur med domsluten. Då var det Valencia som missade sjukt öppna lägen och hade domsluten mot sig. What comes around, goes around…
Matchfakta:
0-1 Cordoba 50: e (Självmål)
Inter: Fontana; Simic, Materazzi, Cordoba, Gresko; Conceicao, Di Biagio, Emre (Ronaldo 70), Guly (Recoba 77); Ventola, Kallon (Seedorf 53)
Feyenoord: Zoeteiber; Emerton, Van Wonderen, Paawue, Rzasa, Kalou (Aros 85), Bosvelt, Ono, Van Persie (Elmander 82), Tomasson, Van Hoojdonk
Domare: Michel
