Svag insats av de italienska lagen i Uefacupen
Det gäller att efter en sådan här mindre bra vecka komma ihåg vad som är realistiskt och vad som endast är förhoppningar.
Vi blev i höstas bortskämda av utmärkta prestationer av de italienska lagen i Uefacupen, där alla lag utom Napoli (som slogs ut tidigt) gick vidare från gruppspelet. Det gäller att efter en sådan här mindre bra vecka komma ihåg vad som är realistiskt och vad som endast är förhoppningar. Sanningen just nu är att de italienska ligans mittenlag fortfarande är lite för svaga för att på riktigt utmana i denna turnering. De saknar ofta bredden och den individuella spetskompetensen som måste finnas, även fast vi i år har gjort det bra hittills i turneringen.
Fiorentina räknas väl i och för sig inte till ett mittenlag och de gick ju till semifinal förra säsongen, de kan räknas till ett topplag i Serie A. Poängen jag vill visa är att lagen under topp fem i Italien fortfarande har en bra bit till kvaliteten de hade för ca 10 år sedan då den Italienska ligan hade både de bästa topplagen och de bästa mittenlagen. Med denna kunskap i vetande så skall vi inte döma ut de italienska bidragen i Uefacupen riktigt så hårt som man skulle vilja göra efter en sådan här lite sämre insats.
Fiorentina åkte på en riktigt tung förlust hemma mot Ajax. Den holländska ligan har fått utstå mycket negativ kritik den senaste tiden och jag har själv varit en av dem som länge har ifrågasatt dess kvalité. Ligan är för mig sämre än Allsvenskan försvarsmässig men ett snäpp bättre offensivt, det är därför som offensiva spelare från Sverige ofta lyckas där, plus att man spelar mer offensivt och ofta man-man försvar. För mig betyder detta också att spelare som Afonso Alves, Marcus berg och Ola Toivonen inte har blivit så mycket bättre för att de levererar i Holland, de är istället försvaret och organisationen som blivit sämre.
Fiorentina skall slå Ajax hemma om man har ambitionen att komma långt i denna turnering. Ajax skall dock inte underskattas då de tekniskt sätt fortfarande och alltid kommer vara ett högklassigt lag. Fiorentina förlitar sig mycket på Gilardino och Mutu, två herrar som när det funkar kan göra mål mot vilket lag som helst. Dock skall det sägas att båda två har blivit ratade av större klubbar en gång i tiden. Riktigt stora anfallare avgör sådana här matcher, och jag har en känsla av att så kan bli fallet i Amsterdam i returen.
All heder åt Ajax, de försöker spela fotboll och har ett par intressanta spelare i sitt lag. Man har alltid varit ett gott föredöme inom klubblagsfotbollen och hade utan Bosmandomen kunnat vara med och slagit på allvar i Europatoppen. Både deras talangutveckling och scouting är utomordentlig. De visade under matchen att de visst kan spela fotboll, och tvärtemot vad Johan Cruyff hade sagt, så kan de spela en fin attackfotboll med fin teknik och fart.
Fiorentina gör upp om Champions League-kvalplatsen med Roma och Genoa, och frågan är vad som kommer prioriteras i fortsättningen, ligan eller Uefacupen?
Udinese fick ”bara” 2-2 borta mot Lech Poznan då bara syftar till den tvåmålsledning man tappade inom loppet av några minuter. Udinese har en bra känsla över sig i årets turnering och man är livsfarliga att möta, speciellt för lag som på pappret är bättre än dem själva. Laget problem har länge varit ojämnheten och att inte klara av beställningsjobb som de allra bästa lagen klarar av.
Personligen tycker jag att Udinese är som bäst när de spelar offensivt och det är då de får en gedigen balans och harmoni i spelet. När man skall försvara en ledning eller spela defensivt då blir det mindre framgångsrikt för ”zebrorna”. Man har ett lag som är byggt att spela offensivt med många kreativa spelare på de flesta positioner, och jag tror faktiskt att man med spelare som Inler, Quagliarella och inte minst Di Natale borde kunna kontrollera offensiven till den grad att den begränsar motståndarna mer än vad man gör idag.
Jag förväntar mig att Udinese gör ett proffsigt arbete hemma mot polackerna. Pasquale Marinos främsta uppgift är att motivera och arbeta med spelarnas inställning och koncentration, det är fortfarande för dåligt i Udinelägret. Det är dock alltid coolt att Udinese alltid lyckats fynda spelare, deras scouting verksamhet är enormt framgångsrik och nu senast är det Kwando Asamoah från Bellinzona i Schweiz som har tagit en ordinarie mittfältströja och gör att galant jobb.
Formsökande Sampdoria fick stryk hemma mot överraskningslaget Metalisk från Ukraina. Det skall sägas att ukrainarna inte är något dåligt lag och har några hyfsade sydamerikaner som spetsar laget på ett fint sätt. Sampdoria har gjort det bra som har kommit så här långt då man bland annat har slagit ut Sevilla från Spanien.
Om Antonio Cassano gör en bra match så är chansen för vinst mycket stor hos Sampdoria, gör han en sämre så minskar chansen drastiskt. Jag vet inte om Cassanos humör och prestationer på plan hör ihop och att han måste vara på gränsen till galen för att prestera som bäst, i vilket fall som helst så har han varit både sämre och lugnare ett tag nu (trots framspelningen till Pazzini mot Juventus).
Sampdoria måste få maxutdelning på sina chanser om man skall gå långt i Uefacupen efter som man helt enkelt inte är tillräckligt offensivt starka som de bästa lagen i densamma. Tittar man på lagets straka sida, nämligen defensiven är det faktiskt starkt gjort av tränare Walter Mazzari att med de begränsade spelare han har kunna visa upp ett sådant bra försvarsspel som man ändå gör. Men som sagt, balansen i laget är just nu lite för defensiv för att man skall vinna matcher, man spelar istället oavgjort. Sampdoria måste börja våga vinna, och i detta ingår också att riskera litet.
Alla som såg derbyt mellan Milan och Inter kunde också se att Milan verkade rejält på gång och jag tyckte synd om laget då man under perioder var minst lika starka som motståndarna. Jag har tidigare varit mycket konfunderad över Ronaldinho och hans form. Hans tidigare fart och flärd har jag inte sett på hela säsongen då han har verkat få panikångest så fort han skall ta sig förbi någon motståndare. Hans spel har varit stillastående, och trots detta så har han varit en av de bästa i Milan. Nu i derbyt var han helt plötsligt tillbaka och överstegsfintade bort Samuel till korvkiosken på Örjans Vall…
Offensivt är Milan ett av Europas bästa lag om man ser till namnen och vad de kan prestera när det stämmer för dem. Ka-Pa-Ro har allt som krävs för att vinna titlar och både föra matcher samt att spela kontringsspel. Tyvärr håller inte övriga Milan lika hög klass som offensiven och då blir tyvärr resultatet att man inte vinner lika många matcher. I matchen mot Werder Bremen ställde man upp med Bonera, Senderos, Favalli och Zambrotta. Givetvis saknas Nesta, Kaladze, Maldini och Jankulovski men dessa börjar bli till åren och är inte längre lika bra eller lika ofta spelbara som det var för ett par år sedan (förlåt Paolo!). Till nästa säsong får man in två nya brassar som skall föryngra och framförallt förbättra defensiven, helt rätt drag av den kloka Milanledningen som jag håller som en av de främsta inom toppfotbollen.
1-1 borta mot ett hyfsat starkt Werder Bremen med en riktig klasspelare i Diego måste ses som godkänt för Milan som har alla chanser att avgöra hemma. Likväl är det inte så stor skillnad på dessa två lag idag. Det som gör att Milan går vidare fån denna omgång kommer vara att brassarna levererar, även om Inzaghi kanske också vill ha något att säga till om.
Jag kan inte säga att jag gillar Filippo Inzaghi, inte det han förmedlar och inte heller de divalater han visar upp på planen. Han verkar inte alls vara en gentleman a la Zidane t.ex. Men jävlar vad han gör mål. Högt, lågt, rullade, sittande, nickande eller juckande. Men framförallt viktiga mål som avgör matcher, man borde kunna klona honom.
Redan i helgen såg man hur sugen han var på att spela och vilken injektion han ger sitt Milan när han är på det humöret, ständigt offside, och ständigt oförstående. Precis så här har han alltid spelat och alltid med samma kroppspråk och samma inlevelse. Mannen är ett unikum och jag tror aldrig jag kommer få uppleva en sådan typisk målskytt och måltjuv igen, allt med Filippo är unikt. Det är tur att mamma Inzaghi födde ett barn som faktiskt kunde sparka boll…
