Matchreferat: 312 matcher.
Efter 312 matcher i Roma spelade Aldair med all sannolikhet sin sista match hemma på Olimpico i eftermiddags. En legend har tagit farväl av publiken som alltid hyllat honom som den hjälte han är. Då räcker inte ens 5-0 till för att jag ska må riktigt bra...
Det var den 33:e dagen i Serie A - den näst sista omgången. Roma, två poäng efter Inter i topp, mötte Chievo och tre poäng var ett måste. Att Candela var avstängd märktes det, som befarat att det skulle göra, inte mycket av. Duon Delvecchio och Lima plockade tillsammans bort Serie A's bästa högerbreddare 2001/2002, Eriberto, utan större besvär. Roma öppnade med mycket bollinnehav, men Chievos motvapen - de patenterade kontringarna var långt ifrån ofarliga. Chievo var faktiskt det lag som var närmast att göra första målet, men det var inte på en kontring. Speluppläggaren Corini skruvade en frispark i Antoniolis ribba, lite tursamt att Roma inte låg under redan där. Men Roma utnyttjade Chievos svaghet i luften - något som utmärker sig när de ska fösvara sig mot fasta situationer, vilket vi fick bevis på idag - när Montella kunde ge Roma ledningen med 1-0. På en hörna nickade Emerson ner bollen perfekt till Montella som satte pannan till och kunde se bollen segla förbi Lupatelli in i bortre krysset. Det kan förresten nämnas att situationen som skapade hörnan var Batistutas oförmåga att göra mål då han helt fri bara hade Lupatelli att få bollen förbi. Den fjuttiga bredsidan kunde dock pareras av till och med en liggande Lupatelli...tur i oturen alltså.
Montella skapade minuterna efter ett jätteläge för Roma att fördubbla ledningen när han med en klack friställde Cafu i straffområdet. Cafu slog ett lågt inlägg som Bati missade helt, och som Delvecchio inte fick tillräckligt bra träff på ur sin begränsade vinkel. Montella var återigen i fokus efter cirka en halvtimme spelad när han gjorde sitt och Romas andra för dagen, och återigen var det på en nick som gick in i samma kryss som senast. Chievo hade trots det inte gett upp och var nära att förstöra stämningen för storpubliken när Marazzina ran igenom försvaret. Antonioli stod dock för en bra benparad och kunde rädda. Första halvlek avverkade Roma på ett mycket effektivt och snyggt sätt och Chievo hade det tufft från allra första början.
Redan 5 minuter efter pausvilan spädde Montella - vem annars? - på Romas ledning när han säkert slog in en straff. Det var Batistuta som fixade straffen mär han blev nerknuffad bakifrån av Lanna när han sprungit sig in i straffområdet. Och så hade 172 cm Montella gjort sitt hattrick - varav två var på nick. 172 centimeter.
Corradi sumpade strax efter Chievos bästa möjlighet att reducera ledningen när han inte lyckades hålla sin volley nere. Corradi var mindre än 5 meter från mållinjen men Antonioli kunde istället se bollen flyga över hans ribba, lugnt och säkert. Batistuta var sedan ytterst nära att göra sitt första mål på år och dag när han efter en genomskärare av Montella lobbade över Lupatelli i ribban. Delvecchio glidtacklade in returen och bollen var klart och tydligt över linjen innan Legrottaglie rensade undan. Collina hade dock en usel vinkel och dömde bort målet.
Emerson visade varför han blev uttagen i SvenskaFans all-star lag i år när han gjorde ett fantastiskt solomål, helt på egen hand. Han startade sin löpning på mittplan - bokstavligen talat - och kunde vända bort spelare efter spelare med hjälp av läckra vrickningar och skottfinter tills han kom in i straffområdet och avslutade perfekt bakom en chanslös Lupatelli. Jesper Hussfelt sade det perfekt när han sade att Emerson behärskar alla delar inom fotbollen. Det finns inget han inte kan. Cassano, inbytt mot Montella, fick avsluta målfesten när han slog in en retur från en Batistuta frispark bakom Lupatelli. Som om det inte är illa nog att låta 172 centimeter Montella nicka in två bollar efter hörnor visar Chievo återigen på Cassanos mål att de inte kan försvara sig mot fasta situationer. Cassano ska inte få stå så fri som han gör, det är en dödssynd i modern fotboll. Cassano satte spiken i kistan för Chievo, som naturligtvis inte hade en möjlighet att ta igen underläget på Olimpico. Faktum är att det med all sannolikhet var klappat och klart för de flygande åsnorna redan efter att Montella fullbordat sitt hattrick. Capello hade valt helt rätt uppställning för denna matchen. Lima kompletterade Delvecchio när han stack iväg offensivt på vänsterkanten på ett utomordentligt bra sätt och Eriberto kunde aldrig riktigt komma igång. Montella var överallt idag - anfallare, speluppläggare och kantspringare. Han avsultade, gick ner och hämtade och distribuerade bollar på bästa Totti-manér och stod för det mesta av kreativiteten idag. Cafu var ett starkt kontringsvapen för Roma, när han satte fart på högerkanten vankades det nästan målchans direkt.
Och så Aldair... Sista matchen på Olimpico för brassen som burit Romas tröja i 12 år och 312 matcher. Han har varit Roma trogen genom motgång och medgång trots att Europas storklubbar velat dränka honom i pesetas, pund och lire... Pluto är en riktig giallorosso, han älskar Roma förmodligen minst lika mycket som alla i Roma - fansen och spelarna - älskar honom. Sättet som pesident Sensi betett sig på gentemot Aldair är fullständigt respektlöst och kan inte försvaras. Att när flera månader återstår av säsongen kalla Aldair för "en ex-Roma spelare" är skamfullt. Aldair förtjänar mycket bättre än så, han förtänar att behandlas med respekt från den klubb han varit trogen i tolv år. Lyckligtsvis fick han det mottagande från fansen på Olimpico som han ska ha som den legend han är. Stående ovationer mötte Aldair när han sprang av Olimpicos gräsmatta för sista gången. Han bars sedan runt på axlarna av sina lagkamrater för ett ärevarv runt Olimpico. Det var känsloladdat och inte många ögon var torra den stunden. Nu har den sista medlemmen ur laget som representerade Roma under "the dark age" tackat för sig. Giannini var en, Balbo en och Aldair en annan. De är hjältar och kommer för alltid ha en speciell plats hos alla giallorossi.
Pluto - uno di noi!
