Gästkrönika: Sköt ditt Cragnotti !
Det har aldrig varit lätt. Först var det oturen. Stolpar och ribbor träffades nästan hela tiden. På 60-talet missade man Serie A på grund av ett hål i nätet som domaren inte såg.
Sen råkade en talangfull mittfältare ta död på sig själv genom att klä ut sig till tjuv på skämt. Problemet var bara att den lokale juveleraren inte uppfattade skämtet utan trodde det var på riktigt varpå han sköt ihjäl mittfältaren.
Sen blev det mutor och avstängingar. Och sen blev det mer otur. Fram till 1997 kunde en Laziale liknas vid en Gaisare eller ett Bajenfans, ett lidande. Man gick på matcher och fastän laget ledde med flera mål så visste man att något skulle hända så att laget tappade ledningen.
Ett stolpskott, en domartavla eller ett missförstånd i försvaret. Det vara bara så. Sen kom Eriksson. Och efter 3 år så var Lazio helt plötsligt ett starkt europeiskt storlag.Och ligamästare.
Otursmentaliteten var som bortblåst och istället fanns där en stark organisation som värnade om spelarna, gav dem självförtroende och trygghet. Det var omtumlande och märkliga år för en laziosupporter. Idag känns de åren nästan som en legend man berätttar för barnbarnen vid
lägerelden. För idag är Lazio bara spillran av vad laget en gång var.
Det kan man inte skylla på nyförvärven Mendieta eller Fiore.
Man kan inte heller skylla på Erikssons efterträdare Zoff eller den märklige Zaccheroni. Det finns egentligen bara en som bär ansvaret och det är Sergio Cragnotti.Allt det som Eriksson byggde upp omkring laget har denne president, i bästa Moratti-stil, raserat på mindre än två säsonger.
En president ska hålla sig utanför laguttagning, spelarköp, tränar- och spelarkritik. Det finns alltför många exempel på hur presidenter blandat sig i saker de inte förstått, vilket resulterat i riktiga katastrofsäsonger för lag. Checci Gori i Fiorentina kunde aldrig hålla mun utan gick offentligt ut och kritiserade kreti och pleti i sitt lag. Någon stabilitet eller trygghet var det aldrig tal om och det är en av faktorerna till att Fiorentina i år åker ur.
Inters Moratti var likadan under flera säsonger och köpte ett tag bara anfallare för att han gillade speltypen. Tränaren Cuper har i år skapat lugn i truppen genom att be Moratti vara tyst, resultatet har blivit att Inter har stor chans att vinna ligan. Capello i Roma är ett annat exempel på detta.
Cragnotti höll tyst under Eriksson-åren, han lät Svennis köpa och sälja de spelare han ville. Han gav Eriksson förtroende. Varken Zoff eller Zaccheroni har fått uppleva något sådant. Cragnotti har varit flitigt förekommande i media där han antingen kritiserat tränarna eller hotat med spelarförsäljningar. Sådant skapar inte harmoni.
När han sedan ger sig på fansen och anklagar de för skadegörelse och fanatism, förvärrar han bara situationen. Istället för att använda sig av fansen och på så sätt få bort både fascistklicken och dårarna och skapa ett mycket användbart samarbete, har Cragnotti gjort tvärtom och blivit förvånad över att han blivit illa omtyckt.
Lazio gör ingen dålig säsong på grund av sina spelare. På papperet är det spelare som kan vinna ligan flera gånger om. Tränaren Zac är inte heller dålig,men hans auktoritet gentemot Cargnotti är noll. För att Lazio åter ska bli ett stort lag behövs harmoni och trygghet. Receptet är enkelt.
Cragnotti håller helt enkelt tyst. Samtidigt anställer han en tränare som säger att jag sköter mitt och har ansvar över det här(Laguttagning, spelarköpr, spelstil)och det lägger du dig inte i. Den tränaren heter Roberto Mancini.
Sen kan Cragnotti sköta resten. För Cragnotti har många, många kvalitéer. Han kan styra en klubb. Men inte ett lag.
