Hatten av för England!
I veckan spelade tre italienska lag mot tre engelska i Champions League, det blev en styrkedemonstration av de engelska lagen. Lägg till Liverpools bortaseger mot ett Real Madrid i god form. Den mest effektiva, taktiska och atletiska fotbollen spelas idag på öarna.
Trots att jag alltid kommer stå upp och försvara serie A och Italien som fotbollsnation kan jag inte annat än oroas av den överlägsenhet Premier League-lagen visade i veckans CL-matcher. Gianfranco Zola, tränare i West Ham, sade innan matchen Arsenal-Roma att de gulröda skulle ha stora problem med de engelska lagens tempo. Den sardiske trollkaren hade givetvis helt rätt.
Roma hade skadeproblem, men så även Arsenal, jämfört spelare mot spelare skulle jag inte säga att Arsenal är särskilt överlägsna (vi som följer italienska medier skulle snarare säga att Roma har ett bättre spelarmaterial). Ändå hade Roma knappt ett skott på mål. Uppspelen stressades sönder av rödvita bålgetingar. SKYs analys sade att Bendtner var Romas bästa spelare eftersom han missade två öppna målchanser!
Jag har länge varit inne på att antalet avblåsningarna under matcherna måste minska för att tempot ska kunna anpassas till det som spelas i Europa. Men det kan inte vara hela sanningen. Många andra ligor har högt tempo men det gör inte att deras lag kommer längre i Europa. Om sanningen ska fram så spelar inte Man U direkt i ett hiskeligt tempo heller.
Skillnaden måste snarare sitta i kvaliteten på tränare och spelare. Det finns idag en risk att England springer ifrån resten av Europa (för det handlar inte bara om Italien). De var först med att förstå att produkten fotboll kunde säljas utanför landes gränser. Skickliga marknadsförare kunde sälja in Premiership som "världens bästa" liga i före detta brittiska kolonier innan den de facto var världens bästa liga.
Med det försprånget och med en businessmindness som överträffar Italienare och spanjorer (vilka fortfarande var kvar i ett lokalpolitiskt tänk) blev de engelska klubbarna mer och mer attraktiva, vilket attraherade utländska investerare, vilket genererade ännu mer pengar, vilket attraherar de bästa spelarna och tränarna på planeten. Som alla vet, på bekostnad av antalet inhemska spelare och tränare som idag är lätträknade bland toppklubbarna.
Tränarna från olika delar av världen har skapat en modern fotboll som plockar det bästa från de stora fotbollsnationernas traditioner. Guts and glory-mentalitet sitter i väggarna, bollhantering och passningsspel från Spanien samt taktik från de italienska mästarna vars överhuvud nu sitter som förbundskapten för det så stolta engelska landslaget.
Tittar vi på de senaste årens utveckling i Champions League kan man inte annat än konstatera att Premier League’s big four resultatmässigt dominerar den europeiska fotbollen.
Men hur kul har det blivit? Hur många mål gjorde de fyra engelska lagen i veckan? 3 st. Hur många släppte man in? 0. Tre mål på fyra matcher. Inte direkt propagandafotboll. Samma tendenser ser man i Premier Leages toppmöten. Ofta antiklimax. De stora lagen tar ut varandra. Medan toppmötena i Italien ofta bjuder på spektakulära matcher som både lever upp till och överträffar förväntningarna. Uppenbarligen har de engelska lagen blivit så pass proffsiga där det viktiga är att vinna, inte att spela vackert.
Känns resonemanget igen? Serie A var i många år världens bästa liga. Kommer ni håg vad sade belackarna? Catenaccio, trist, för taktiskt, rakade ben etc. Vad sade italienarna då? Hellre tre poäng än förlora med 3-4. Idag har man i Italien tagit till sig av kritiken och låtit flera unga tränare komma med nya idéer. Mentaliteten bland unga spelare är också annorlunda.
Jag skulle vilja våga säga att Serie A idag är en mer underhållande liga än PL. Bortsett från Inter har du en kvintett av lag som spelar underhållande fotboll och gör upp om resterande tre Champions-platserna. Lägg till lag Udinese, Napoli, Palermo och Cagliari som också har en offensiv fotboll som utgångspunkt.
Sammanfattningsvis. Det blåser på toppen. Jag tror inte att en skenande finanskris, växande avstånd mellan den lokale supporten och multinationella företagsklubben, en polariserad liga av fyra storklubbar och nu dessutom sämre underhållning, gör att framtiden tillhör den engelska fotbollen. Alla imperier faller någon gång. Inte på grund av yttre hot. Utan på grund av att de tillslut imploderar.
