Senaste nytt i kortform: Drogba är kass
Det bästa och coolaste från Juventus-världen.
Man kan ju börja fundera på sin tillvaro som fotbollsnörd efter CL- åttondelen. Ska man vara kaxigt självsäker eller tåtassande försiktig som supporter till Juventus? Båda alternativen har sina för- och nackdelar:
* Den kaxige kan i flera veckor innan en match snacka upp sitt lag. Skryta om alla exceptionella spelare, skrävla om senaste segern. Kicken som infinner sig när Juve faktiskt vinner är oslagbar. Det går att leva på länge länge. Otrevligt blir det förstås när Juve förlorar. Då ska det ätas upp och tryckas i halsen.
* Den försiktige å sin sida spelar ner förväntningar, lägger sig alltid platt för motståndaren och menar på att deras lag spelat mycket mer stabilt det senaste halvåret. Vid Juve-förlust har man sitt på det torra. "Ja, vi är ju inte i form. Har inte sett bra ut på länge. Att Juve skulle gå på en nit var bara att vänta." Egendomligt nog kan den försiktige vid en vinst känna sig som en förrädare mot sitt eget lag. Det var nämligen han som satsade pengar på att motståndarna skulle ta hem en trepoängare.
Själv hör jag till den första gruppen. Gissa om jag drog mig för att gå till jobbet på torsdagsmorgonen.
För övrigt är jag säker på att Juventus vinner mot Chelsea i returen. En riktig sopa är han, Drogba!
* * * * *
Napoli väntar i helgen, brr. Är det så att Juventus liga-form kommer få sig en boost efter debaklet i London?
Ciro Ferrara har spelat för båda klubbarna och varnar Juve: "Napoli har satt Juve på prov förr och ska verkligen inte underskattas".
Kom med nåt nytt va?
* * * * *
Förändringar i laguppställningen är att vänta mot Napoli: Giovinco kommer att spela istället för Nedved, Marchionni till höger och Trezeguet får troligen starta. Mellberg får fortsatt förtroende.
* * * * *
På tal om Nedved, älskade Nedved. Det börjar bli Milan-varning på honom nu. Och för er som inte vet vad det är:
Det är när allt har gått jävligt bra en lång tid, man har uppnått en massa, vunnit matcher och titlar, hyllats och rosats. Och bara för att det gått så bra så länge, så fortsätter man i samma gamla spår, utan att märka att saker och ting försämrats. Ibland blixtrar man till, men det blir mer och mer sällan. Helt plötsligt tycker alla att man suger. (Fast på nåt sätt hoppas alla ändå på att man ska bli sig sjäv igen).
I Nedveds fall har jag varit sist i världen på att märka detta. Förlåt.
Källa: gazzetta.it
