Säsongssammanfattning
Det har inte varit en bra säsong men man kan inte gräva ner sig för det. Vi tar en tillbakablick på vad som hände under säsongen.
Lazio skadades om ordentligen redan i somras då Veron och Nedved såldes. Det blev inget lugn kring laget, med vilda supportrar som protesterade. Då köptes Gaizka Mendieta in, en storstjärna som av UEFA blivit vald till Europas bästa mittfältare två år i rad. Inte illa, trodde man. Dock visade det sig återigen att spanjorer har svårt för Serie A. Som om vi inte redan visste det, då De La Pena sedan fyra år bara sitter och inkasserar 25 miljoner kronor om året. Men man hoppades ändå på ett trendbrott.
Men trots det började säsongen utmärkt. I kvalet till Champions League ställdes vi mot FC Köpenhamn. Och förutom att danskarna inte alls är ett dåligt lag, så är det väldigt svårt för ett italienskt lag att spela redan i augusti en helt avgörande match. Man är mitt inne försäsongen och spelarna är så långt ifrån toppnivå som man bara kan. Ändå gick det vägen, trots förlust i första matchen med 2-1. I returen spelade Lazio riktigt bra och vann med 4-1.
Det bådade ju gott men säsongen inleddes med tre raka kryss, och inget vidare i Champions Leagues första gruppspel. Dock ska sägas att matchen mot Galatasaray, den första i Champions League spelades den 11:e september. Det säger väl allt. Men inte bara det, de turkiska supportrarna visslade under den tysta minuten som hölls före matchen. Inte särskilt rolig stämning med andra ord. Och där blev det förlust med 1-0, efter att Lazio dominerat totalt, träffat stolpar och ribbor, men en turkisk kontring i slutskedet av matchen blev matchavgörande.
Efter hemmamatchen mot Nantes fick Dino Zoff sparken, och det värsta som kunde hända Lazio skedde, Alberto Zaccheroni tog över. Han krävde att Lazio köpte Fabio Liverani från Perugia, vilket Cragnotti gjorde direkt. Dessutom krävde han att få ta med sig sin egen stab, och det fick han, och det måste väl rankas som det näst värsta som hände Lazio denna säsong.
Nya träningsmetoder alltså och mot Milan i Zaccheronis första match fick Lazio fyra spelare skadade. Alla med samma typ av skada och bl.a. var det Nesta och Crespo som skadade sig och tvingades vila upp mot en månad. Men alla dessa skador, som jag delvis skyller på oturen, men framför allt på Zaccheroni och hans träningsstab, tänker jag inte prata mer om. Dock har jag läst att Lazio denna säsong haft spelare som på grund av skada missat en eller flera matcher, cirka 40 gånger. Jag tror det säger allt.
I vanliga fall vid tränarbyten brukar laget få en positiv reaktion och göra några bra matcher men inte i det här fallet. Den ende som var bra var Fabio Liverani som just anlänt. Men efter några suveräna matcher drogs han ner till det tempo som resten av laget höll. Han kom ju från Perugia, såg fram emot att spela i ett storlag och han hade fart i benen. Men när omgivningen är omotiverat, är det nog lätt att tappa en hel del själv.
I ligan kom sedan några lätta matcher och äntligen började trepoängare att rulla in. I Champions League hade Lazio trots allt avgörandet i egna händer. Vinst mot Nantes på bortaplan i den sjätte matchen och Lazio skulle avancera till det andra gruppspelet. 1-0 till Nantes och det gick alltså inte vägen (1).
Ett tag såg det ut som om Lazio till och med skulle närma sig toppen av tabellen, men då blev det som vanligt förlust borta mot Verona. Det har blivit en dålig vana, men vi behöver inte oroa oss inför nästa säsong då Verona åkte ner till Serie B. Det var i mitten av december, och innan Lazio återigen fick känna på hur det kändes att vinna tvingades vi vänta till slutet av januari.
I italienska cupen åkte vi ut i kvartsfinalen mot Milan i januari. Visserligen var Lazio inget vidare i hemmamatchen, men i båda matcherna var domaren löjlig vilket lämnade en bitter eftersmak, åtminstone hos mig.
När det sedan gick fem raka ligamatcher utan vinst under slutet av januari och stora delar av februari, började man oroa sig för risken att åka ner till Serie B. Och jag var inte ensam om att oroa mig. Laget visade inga som helst tecken på att vilja kämpa. Och spelar man för att inte åka ner så måste man kämpa, det spelar ingen roll vad det står för namn på ryggen.
Lyckligtvis drogs vi aldrig ner ända till träsket varifrån det är svårt att ta sig upp, men däremot närmade sig derbyt. En match där Lazios spelare och tränare hade chansen att revanschera sig för en dålig säsong. Förutsättningarna fanns, därför att spelarna visste mycket väl om att det för fansen inte fanns något viktigare. Men det gick inte vägen (2).
Efter derbyt kom Jaap Stam tillbaka från sin dopningsavstängning. Det blev ett lyft för laget som blev säkrare i defensiven. Dessutom är Stam en spelare med en stark personlighet som kan få med sig hela laget, en vice Simeone som alltid ger allt från första till sista minut.
Några trepoängare och ett par kryss senare hade Lazio trots den katastrofala säsong som man gått igenom, avgörandet för att spela i Champions League nästa säsong i egna händer. Fjärdeplatsen var där, det vara bara att vinna borta mot Bologna för att i stort sett säkra platsen. Men i ligans näst sista match, borta mot Bologna, gick det inte vägen (3).
Helt plötsligt hade Lazio ingenting i sina egna händer och även om man vann mot Inter, kunde man hamna i Intertoto cupen. Men som tur är blev det vinst mot Inter, samtidigt som Bologna förlorade, och Lazio tog den sista UEFA Cup platsen. Det är något som jag rankar högt sett till hur säsongen varit och hur förutsättningarna inför den sista omgågen såg ut.
----------
Ni kanske undrar vad siffrorna inom parentes är, som följt under denna artikel. Det är tre matcher, (1)Nantes-Lazio, (2) Lazio-roma och (3) Bologna-Lazio, som inför matcherna rubricerats som årets viktigaste match. Varje gång har Lazio misslyckats, och inte bara det. Det har varit skrämmande prestationer. Viljelösa spelare som knappt mäktat med att närma sig motståndarnas straffområde. Skotten på mål i dessa matcher har varit väldigt lätträknade. Sett till all tre matcher kan man räkna de på en hand...
Några punkter som vi kan glädjas åt
* Jaap Stam. Med honom är Lazio ett mycket starkare lag. Han fick spela på högerkanten och som han imponerade varje gång.
* Giuliano Giannichedda. Zaccheroni sa i dagarna att Giannichedda denna säsong sprungit och kämpat för tre på innermittfältet. Jag brukar inte hålla med Zaccheroni, men denna gång kan jag inte låta bli.
* Vi gav roma sex poäng på två matcher och gjorde allt som stod i våran makt mot Inter och Juve genom att endast ge dem en poäng var över två matcher. Trots all vår hjälp vann inte roma ligan. Ännu ett glädjeämne.
* Jag tittar på UEFAs klubbranking och ser att Lazio är på femteplats. Bara Real Madrid, Bayern München, Manchester United och Barcelona är bättre än oss i Europa. Kan inte annat än hålla med. Och att vara femma i Europa är viktigt med tanke på seedningen i UEFA cupen nästa säsong.
Om några dagar kommer vi att syna Lazios framtidsplaner med en fyllig krönika.
