Roma anno 01/02 del I
"Capello lämnade fjolårssuccén 3-4-1-2 för stereotypa 3-5-2. Varför? Inte en aning. Kanske var det av ren feghet, anfallarnas skadeproblem eller ren idioti; Jag går på det sistnämnda!"
Säsongen är slut och det är dags att sammanfatta;
Innan säsongen så var jag tvärsäker på en topp-placering. Av det blev en andra plats, ändå är det med visst missnöje jag nu sammanfattar säsongen då så mycket kunde gjorts bättre;
På minuskontot för säsongen så finns;
Capellos laborerande av spelsystem:
Då Emerson i somras var skadefri spekulerades det i om Capello äntligen skull göra slag i saken att spela enligt 4-3-1-2 som han tidigare påstått. Som alla vet så blev det ingenting av det utan Cap lämnade fjolårssuccén 3-4-1-2 för stereotypa 3-5-2. Varför? Inte en aning. Kanske var det av ren feghet, anfallarnas skadeproblem eller ren idioti; Jag går på det sistnämnda!
Resultatet av det Capellos val av 3-5-2 blev att Totti tvingades spela som anfallare, något som direkt avslöjade att hemskt få av våra mittfältare klarar av att slå en konstruktiv passning. Sakta men säkert så drogs sig dock Totti längre och längre ner i planen men väl nere som Trequartista så saknades offensiva passningsalternativ, speciellt eftersom Cafu och Batistutas form sviktade, men även på grund av brist på offensivt inriktade spelare.
Positivt var dock försvaret uppträdande, men det var väl en självklar utveckling då vi övergav vårt offensiva tänkande och placerade en till spelare på rätt sida om bollen?
Alldeles för sent insåg emellertid Capello att ett Roma med Totti bör spela kaptenen som en Trequartista med åtminstone 3 offensiva passningmöjligheter (i två offensiva kantspelare och en anfallare) så återigen var vi tillbaka till fjolårets;3-4-1-2. I och för sig så betydde inte bytet av spelsystem ett särskilt stort uppsving poängmässigt men genast så underhöll Roma igen. Förstå mig rätt, för visst har titlar och vinster en enorm betydelse, men jag vill även ha en viss dos av underhållning. Och de senaste månadernas ligaspel har (oftast) varit synonymt med just underhållning, något som varit Romas signum sedan Bianchi lämnade Roma våren ´97.
Och i tider då betal-TV, giriga presidenter och upptrissade biljettpriser härjar så är det var supporters rätt att kräva ett spel som i alla fall ger någon slags tillfredsställelse. Trots allt så är det ju människor som jag, Ni läsare och supportrarna på läktaren som – mer eller mindre - får en fotbollsförening att gå runt ekonomiskt.
Tillbaks till händelserna på planen,
Periodvis så har även ett spelsystem snarlikt 4-4-2 använts, särskilt då Il Capitano saknats. Även ett spel som påminner om Capellos första år i Roma (då Delvecchio spelade som anfallare) har uppvisats, då med Batistuta och Montella framför Totti.
Oavsett vilket spelsystem som väljs så besitter dock det sannolikt en del fördelar. Men hur ska dessa fördelar hinna bli synliga och hinna resultera i poäng om Mr Capello inte har tålamod att spela in laget i dessa? Att få åtminstone fyra olika spelsystem att fungera på mindre än 9 månader är en omänsklig uppgift!
Vad hände de första veckorna av säsongen?
Efter att klarat av träningsmatcherna med bravur så krossades Fiorentina i den italienska supercup finalen på Olimpico men vad hände sen?
Mot lag som Verona, Udinese och Piacenza misslyckades vi med att vinna en enda match samtidigt som vi i Champions League tog en poäng mot Anderlecht och förlorade mot Real Madrid; 3 POÄNG PÅ 5 MATCHER!?!
Vissa påstod att det handlade om mättnad med andra påstod att det var frågan om en "baksmälla" efter Scudetton; Men enligt mig så stämmer inte det, för hur kunde vi i så fall vinna så komfortabelt mot Viola i cupfinalen? Och om det handlade om en "baksmälla"; hur kan i så fall Totti och Candelas storspelande motiveras? För visst borde killarna med det största Romahjärtat ha den värsta baksmällan snarare än varit de som presterade bäst på planen?
Jag har dock ingen bra förklaring på vår tillfälliga och otroligt djupa svacka, men klart står dock att vi nu slutade en poäng efter Juventus i ligan. Inte svårt att förstå vart jag menar att just den poängen borde hämtats
Kantspelet:
I fjol så hade vi världens bästa kantspel enligt alla självutnämnda experter men av det syntes det inte mycket av i år. I och för sig så spelade Candela ännu defensivare i år än året före men deras presterande var sett till hela säsongen ändå långt under deras normala kunnande.
Och hur ersätter vi dessa herrar vid skador och avstängningar?
Guigou fick visserligen inte spela många minuter i år men vi vet ju ändå att hans kunnande är långt under fransosens. Desstå mer oroande är det på Cafus kant där Fuser bara måste ersättas mot ett tillfredsställande alternativ, eller ses verkligen innermittfältaren Tommasi som en smart lösningen då inte Il Pendelino medverkar?
Anfallet:
Romas signum från förra året var i år (stundtals) ett minne blott och det hoppas jag åtgärdas. I och för sig så var sällan våra anfallare skadefria under säsongens första hälft men det försvarar ändå inte vår defensiva läggning där sällan fler än fyra-fem chanser per match uppstod. Och när de väl uppstod så var det sällan någon mer än Batistuta (i början av säsongen) som var tänkt att avsluta, en omöjlig uppgift då motståndarna sällan var färre än 3-4 spelare kring det egna målet. Självklart så var det så att Capello prioriterade defensiven men varför denna feghet? Det fungerade ju året innan.
Skulle det fungerat i år också?
Naturligtvis enkelt att svara ja på den frågan nu i efterhand men jag inbillar mig att vi hade klarat av att vinna vår fjärde Scudetto om Capello spelat efter samma mönster som förra året Och detsamma gäller exempelvis även matcherna hemma mot Galatasaray och Liverpool där våra chanser till kvartsfinalen i Champions League grusades rejält.
Klicka här för att läsa fortsättningen av artikeln
