Inter och Manchester United i Europa:
Så är den då här, dagen D för alla Interisti. Det är dags att bege sig till Old Trafford för returmötet i första utslagningsomgången i Coppa dei Campioni. Efter en mållös tillställning i den första matchen är det väl inte många som räknar med att Inter ska lyckas avancera mot världens – för närvarande – bästa fotbollslag. Men bollen är rund, eller hur? Hur har det sett ut historiskt för de bägge lagen i Europacupen/Champions League och de övriga cuperna? Om vi börjar med Inter och den närliggande historien är vi alla smärtsamt medvetna om hur det gått de senaste sex åren.
Förra året blev Mancini – i åttondelsfinalen - utmanövrerad taktiskt av Liverpooltränaren Rafael Benitez. Detta i kombination med huvudlösa försvarstacklingar och en blek Ibrahimovic gjorde att Liverpool relativt enkelt kunde avancera via 2-0 hemma på Anfield och 1-0 borta på San Siro. Efteråt gick Mancini ut och sa att han skulle lämna klubben, bara för att ångra sig dagen efter. Vi vet alla hur det gick…
De två föregående åren blev det respass mot två spanska lag tack vare bortamålsregeln: Valencia (2-2, 0-0) och Villareal (2-1, 0-1). Vem kan glömma kaoset på Mestalla när handgemäng efter matchen ledde till långa avstängningar på Burdisso, Maicon och Cruz.
04/05 åkte Inter på pumpen mot Milan efter kalabaliken på San Siro, dessutom blev straffet för de kastade bengalerna mot Milan-målvakten Dida kännbart: samtliga hemmamatcher i gruppspelet året efter fick spelas inför tomma läktare.
03/04 var inte heller den en rolig säsong. Här åkte Inter ut i gruppspelet efter bland annat en stjärnsmäll på San Siro mot Arsenal (1-5). Besvikelsen gick ut över det efterföljande uefacup-spelet då Inter i kvartsfinalen fick respass mot Marseille (0-1, 0-1).
Säsongen 02/03 är senaste gången Inter faktiskt ”lyckats” i Champions League. Då var ännu inte antalet lag utökade varför Inter efter gruppspelet gick direkt in i en kvartsfinal där Valencia förpassades tack vare bortamålsregeln (1-0, 1-2). I den efterföljande semifinalen minns vi alla hur nära Inter var att slå ut Milan men Kallon missade friläget i slutsekunderna av den andra matchen och Milan kunde gå till final på fler gjorda mål på bortaplan.
En liten längre tillbakablick ger inte heller den en särskilt upplyftande läsning.
98/99 är enda gången Inter har mött Manchester United i Europacupsammanhang. Inter hade efter ett starkt gruppspel där man vann sin grupp före bland annat Real Madrid ställts mot ett Man U som inte hade övertygat i gruppspelet (2 vinster, 4 oavgjorda och 0 förluster) men som ändå lyckats knipa andraplatsen framför Barcelona. Engelsmännen hade vunnit komfortabelt på Old Trafford (2-0) efter två mål av Dwight York och såg ut att relativt enkelt ta sig till semifinal. Hoppet tändes dock i returen då Nicola Ventola fick in en balja i 61: a minuten, bara för att åter släckas då Paul Scholes – mitt i Interpressen - avgjorde i 88: e med sitt kvitteringsmål. Samma år gick United och vann hela mästerskapet efter den legendariska vändningen mot Bayern München (2-1).
Åren innan detta var som ni alla säkert kommer ihåg väldigt torftiga vad beträffar CL/Europacupen. Det blev förvisso tre titlar i Uefacupen (90/91, 93/94 samt 97/98) men Inters tabellposition i ligan år efter år förhindrade spel i den största av cuperna.
Då är det betydligt roligare läsning under 60-talet – Inters storhetstid under Herrera – då man tack vare sin catenaccio-fotboll producerade 3 finaler – varav två raka vinster (1963/1964 och 1964/1965) – och två semifinaler.
63/64 hade Inter via en solid grund med Armando Picchi och Giacinto Facchetti i spetsen lyckats ta sig till final mot ett Real Madrid med Puskás och Di Stéfano som härförare. Dock kunde spanjorerna inte stå emot den unge Sandro Mazzola (vars far Torino-kaptenen Valentino Mazzola omkommit i flygkraschen 1949 då i princip hela laget Torino utraderades) som med sina två mål ledde Inter till en komfortabel 3-1-seger på Prater-stadion i Wien.
64/65 lyckades Inter återupprepa det Real Madrid och Benfica tidigare gjort: försvara sin titel från föregående år. I en långt ifrån välspelad finalmatch på en regnsjuk San Siro-matta kunde Inter via matchens enda mål förpassa Benfica till andraplatsen. Under den här tiden spelade Eusébio i Benfica och portugiserna hade fram till finalen underhållit fotbollseuropa med en publikfriande fotboll där man bland annat förödmjukade Real Madrid i kvartsfinalen som man vann med 5-1. Inter å andra sidan hade fått kämpa sig till finalplatsen och favoritskapet låg hos portugiserna. Italienarnas försvarsinriktade catenaccio lyckades dock dra det längsta strået mot Benficas anfallsglada spel.
Säsongen 1966/67 nådde man sin tredje final på fyra år efter att spelat bort CSKA Sofia i omspelet av semifinalen. Tyvärr förlorade man mot ett Celtic som innan finalen var klara underdogs. Finalen gick på Estádio Nacional i Lissabon och den portugisiska tidningen Mundo Desportivo skrev så här dagen efter skottarnas bragd (fritt översatt). ”Det var oundvikligt. Till slut skulle Herreras Inter, Inter med sin catenaccio, Inter med de knappa segrarna, betala för sin motvilja att spela underhållande fotboll”.
Totalt har Inter deltagit 15 gånger i Europacupen/Champions League med 2 vinster. 2 gånger har man spelat i (numera nedlagda) Cupvinnarcupen och 28 gånger har man kvalificerat sig till Uefacupen där man har 3 vinster.
Manchester United byggde under 50-talet upp ett framtida storlag som bland annat lyckades vinna den inhemska ligan vid tre tillfällen (-52, -56 och -57). Vid katastrofen på Münchens flygplats 1958 förlorade United nästan halva sin spelartrupp (bland annat supertalangen Duncan Edwards som överlevde kraschen men som på grund av de skador han ådragit sig senare avled på sjukhus). Tränaren Matt Busby skadades svårt men lyckades tillsammans med stjärnan Bobby Charlton överleva. Bägge dessa sistnämnda fick vara med om när Man U tog sin – och Englands - första Europacuptitel då man - i förlängningen av finalen på Wembley - krossade Benfica med 4-1 efter att matchen slutat 1-1 vid full tid. Som tidigare nämnts kom den andra titeln säsongen 98/99 och vem kan glömma förra årets regnmatch mot Chelsea som United vann efter en gastkramande straffläggning. Utöver dessa titlar kan man även stoltsera med en Cupvinnarcuptitel säsongen 90/91.
Källa: uefa.com, wikipedia och interfc.it
