Framtidsutsikter

Framtidsutsikter

Detta blir inte våren med stort V, detta kommer att bli som förra året, eller året innan det, eller året innan det. Framtiden ser dock väldigt ljus ut och kanske blir det nästa vår istället?

Biljardpalatset i Linköping. Det verkar som om alla i Sverige håller på Liverpool. Alla springer runt i sina röda tröjor och alla jublar ikapp när 1-0 kommer. Real Madrid är inte sig själva. Cannavaro, som blev den världsklassback alla visste att han kunde bli i Juventus, såg ut som en 13-åring som får spela sin första A-lagsmatch mot stora gubbar som ruffar. Totalt bortkommen. Pepe som mittback i Real? Jag väljer i nuläget Legrottaglie och Mellberg bredvid Chiellini alla gånger.

Alla sprang som sagt runt i sina röda tröjor. Jag fick hålla till godo med två små TV-apparater som hängde ensamma på en vägg. Jag tror att det var jag och en kille till som överhuvudtaget ens tittade på dem. Öl efter öl sänktes, "på engelskt manér", tänkte nog de flesta som alldeles säkerligen kände att de var så jävla genuina där på Biljardpalatset. Det verkar kul att vara så många som håller på ett och samma lag. En av mina kompisar, och hans storebror, är riktiga to-die-for Liverpool-fanatiker.

I alla år har jag fått försvara mitt tycke för Juventus och laget i sig. Calciopoli var vatten på en stor jävla anti-italien-kvarn och sedan dess har jag gett upp med mina argument, vilka i sin tur oftast har varit någon taskig variant av "vi var inte ensamma, tror du det så är du naiv". Att försöka mässa för en person som aldrig kommer att bli frälst är hopplöst. Då är det bra mycket enklare att mässa den engelska läran, där verkar alla hitta frälsning.

1-0, Iaquinta. Eftersom alla högtalare var satta på ljudet från Anfield blev det en rätt konstig känsla och inte förrän jag fick se Vincenzo och resten av laget fira gick det upp för mig att målet var ett faktum: "shit, detta kanske går vägen, detta kanske är vändningen!". 1-1 och livet kändes hopplöst. Jävla skitmål, det går inte att snacka bort. Huruvida Drogbas frispark i läget innan var inne eller ej kan jag inte uttala mig om, såg bara den enda reprisen de visade på TV. Målet i sig var dock skit.

Chiellini är en begåvad back som ibland gör onödigt bryska tacklingar. På bollen? Javisst. Onödigt hård? Javisst. Det kanske var där matchen rann Juventus ur händerna, det var kanske där den sista spiken sattes i årets CL-kista. Kanske. Helt plötsligt stod massor med röda människor och tittade på samma TV som jag. Det var straff. Belletti, eller Ballack, eller vem det nu var plockade ner en frispark med händerna. Jag är inte helt säker på min sak, men visst ska en frivillig hands (där man sträcker sig efter bollen) rendera i ett rött kort?

Där stod de, ett stort gäng rödklädda människor. Min Liverpool-kompis stod mitt ibland dem. "Dahlberg!", och ett tummen-upp-tecken. För första gången någonsin var det som om han hoppades för min skull, han hoppades att Del Piero skulle sätta bollen bakom Cech och att Juventus hopp åter skulle tändas. Jag, vi, har gått igenom en rätt hård vecka som började med att en av våra barndomskompisar gick bort, och det kändes speciellt med den där tummen upp, "Dahlberg!". Tummen upp Knutte.

Visst blev det mål, visst var Del Piero lika kall som alltid och visst såg Cech helt bortgjord ut. Vad hjälpte det? Lika snabbt som ledningen kom och tände hoppet, lika fort togs det ifrån mig, ifrån oss, igen. Det går inte att säga att ingen av de spelare som ställde upp på planen på något sätt vek ner sig. Om Molinaro spelar så här har han absolut en plats i Juventus. Marchisio har all anledning att hoppas på en större roll i framtiden och Giovinco, Giovinco, spelar han som igår och lägger till med en aning mer rak spelstil i vissa lägen kan han bli precis så bra som många hoppas och tror. Jag hoppas och tror.

Jag har ställt mig bakom Ranieri under hans tid i Juventus. Jag gör det fortfarande. Jag tycker att han är en alldeles utmärkt tränare när det kommer till att bygga upp ett lag. Det Chelsea som slog ut Juventus igår har Ranieri att tacka för mycket. Lampard, Terry osv., det var Mr. Ranieri som banade väg för dem, det var Mr. Ranieri som gjorde dem till stjärnor. Hur mycket jag än står bakom Claudio vet jag inte om han är rätt man att ta Juventus till nästa nivå. Nu är klubben på allvar tillbaka i toppskiktet, nu ska man tillbaka till den absoluta toppen.

Om Prandelli eller Spalletti blir ledig i sommar kan det mycket väl vara någon av dem som tar över. Donadoni har ersatt Reja i Napoli, den dörren är stängd. Puh. Ranieri och styrelsen har lagt grunden och byggt upp en bredd. Att ställa upp i en åttondelsfinal mot Chelsea med Tiago, Marchisio och Salihamidzic samtidigt som en hel hoper med lirare går skadade visar på just detta.

Framtiden kan mycket väl vara Juventus. Marchisio, Giovinco, Ariaudo, De Ceglie... Listan på talanger kan göras lång. Alla kommer inte att bli så bra som de en gång antogs kunna bli, andra kommer att bli bättre. Criscito gör återigen en supersäsong i Genoa. Ekdal har visat framfötterna de gånger han fått visa upp sig. Med ett par riktigt bra värvningar kan Juventus framtid i Europa börja på allvar redan nästa år.

Det kommer ännu en vår att hoppas på. Och ännu en efter den, och en efter den, och en efter den...


Björn Dahlberg2009-03-11 09:27:00
Author

Fler artiklar om Juventus