Kommentarer efter den svidande förlusten
Vi har vaknat ur drömmen. Drömmen om att få se Francesco Totti äntra Stadio Olimpico den 27 maj 2009. På sin hemmaplan. I den största finalen av dem alla. Trots den heroiska insatsen av de gulröda känns det just nu som ett rent och skärt helvete.
Max Tonetto är förstörd
”Det är synd. Under veckan har jag tränat straffar och alltid gjort mål. Vid påbörjandet av min ansats noterade jag att Almunia förflyttade sig åt det hörn jag fokuserade på så jag fick ändra min tanke i sista sekunden och det slutade i en fullständig miss.”
”Jag är riktigt förstörd efter straffmissen, men straffar är alltid ett lotteri och det är så här det fungerar. Jag vill be om ursäkt till alla eftersom vi ville nå avancemang. Arsenal förtjänande att vinna förstamötet, men ikväll förtjänade vi ett avancemang. En sådan här förlust svider. Speciellt när det sker på straffar.”
Mirko Vucinic är också förstörd
”Jag satt tyst för mig själv i omklädningsrummet. Jag satt i ett hörn. Jag ville inte förstå. Om jag hade lagt straffen åt höger eller vänster skulle vi ha vunnit eftersom målvakten stod kvar. Jag tackar alla våra fans.”
Souleymane Diamoutene är ett lejon
”Vid klockan 18:15 fick jag reda på att jag skulle spela efter som Mexès inte var tillgänglig. Det är beklagligt eftersom vi spelade utmärkt i försvaret och gav inte bort någonting. Jag gav vårt allt ute på planen och därför svider den här förlusten. Det enda negativa med den här matchen är resultatet.”
Francesco Totti - Capitano della Roma
”Det hade varit bättre att förlora med 3-0 eftersom det gör så ont att förlora på det här sättet och det tar lång tid att komma över det. Det känns som ett knivhugg i hjärtat. Vi förtjänade det. Vi skulle gått vidare. Vi spelade utmärkt i 120 minuter, trots våra otillgängliga spelare och det faktum att flera spelare inte var helt friska. Vi gav allt, men den här strafförbannelsen har förföljt oss i 25 år. Vi förtjänade det för den viljan vi visade upp.
”Ja, det var straff (situationen mellan Gaël Clichy och Marco Motta, reds. anmärkning), men tydligen var det inte menat att det skulle bli. Jag mår illa. Det är en stor besvikelse och jag kan inte göra något för att dölja det.”
Matteo Brighi sprang 1,6 mil igår kväll
”Jag tror vi fick betala för vår dåliga insats i London. Vi spelade bra och fick en kvittering, men sedan tappade vi vårt tempo. Men jag tycker vi förtjänade att gå vidare. Flera spelare har inte tränat på flera veckor men gjorde ändå en utmärkt insats.”
”Straffsituationen? Marco säger att det var en straff.”
Luciano Spalletti var stolt över sitt lag
”Det var en väldigt smärtsam förlust men laget måste vara stolta över vad de gjorde i hela 90 minuter plus förlängning. Jag erkänner att jag var säker på att vi skulle vinna straffläggningen eftersom vi förtjänade det med tanke på vår insats trots alla svårigheter.”
”Vi måste lära oss att förlora och acceptera försluter. Vi lämnar turneringen med huvudet högt. Det var en heroisk insats av mina spelare. Vi hade flera skador innan och under matchen, och flera spelare tvingades spela trots att de inte var friska.”
Likaså presidenten Rosella Sensi
”Jag tycker vi ska tacka alla spelar och fans för deras insats. Ännu en gång. Vi såg ett unikt Roma. Naturligtvis finns det en stor känsla av sorg vid ett mycket oförtjänt resultat som det här. Nu måste vi börja om igen. Som vi alltid har gjort.”
En besviken Alberto Aquilani
”Det är en stor besvikelse att vara utslagna och det känns orättvist att bli utslagna på straffar. Speciellt efter att ha genomfort en sådan vacker match som vi gjorde. Jag var glad över att få chansen till att ta hand om en straff. Jag skulle vilja vara någon av de fem ordinarie straffskyttarna, men det fanns redan en lista.”
”Jag beklagar att jag inte kunde spela hela matchen. Straffar är alla baserade på tur, så vi är ledsna att turen inte var på vår sida ikväll. När det gäller Mirko, det är inte sant att han inte ville ta en straff.”
”Alla de tre italienska lagen är eliminerade nu. Hur som helst, vi var de enda som inte förtjänade att åka ut.”
ROMA PER SEMPRE!
