Lazio 0-3 Chievo: pinsamt var ordet
Efter en makalöst håglös prestation från formstarka Lazio får ett förnöjt Chievo åka hem till Verona med alla tre poäng.
På ett förvånansvärt välbesökt Olimpico tog Lazio emot Chievo från Verona, vilket innebar ett kärt(?) återseende för bland annat Stephen Makinwa och lazioprodukten Giampiero Pinzi. Samtidigt tog stadion farväl av ex-presidenten Ugo Longo, som avled igår vid en ålder av 68 år.
Första halvlek
Spelet börjar trevande samt ganska tafatt från båda håll, dock med Lazio som det spelförande laget. Foggia samt Matuzalem har sett till de senaste matcherna tagit över mer och mer av den speluppbyggande fasen från den egentliga registan Ledesma, och inledningsvis verkar det fortsätta så även idag.
Chievo spelar med ett väldigt lågt och kompakt försvar och verkar nöjda med att få med sig en poäng hem från Rom.
Makinwas återkomst blir kortvarig och substanslös. Efter dryga kvarten kliver han av i samband med en ganska konstig situation med en befarad muskelskada.
I 27:e minuten får den lilla tillresta bortaklacken anledning att jubla. Inbytte Bogdani nickar in 0-1 på ett inlägg från högerkanten efter att slitit sig lös från två försvarare i boxen. Dåligt försvarsspel? Det kommer mera...
Direkt på avspark sjabblar i tur och ordning Ledesma, Cribari och Siviglia innan en framstormande Pellissier kan stöta in 0-2 bakom en utrusande Muslera. Katastrofalt dåligt agerat av en loj backlinje, och vad firma Cribari/Siviglia sysslar med förblir en gåta.
Lazio försöker flytta upp spelet men framåt fungerar inte mycket. Genombrotten uteblir, kreativiteten är försvunnen hos samtliga bortsett från Pasquale Foggia och killerinstincten kring Chievos straffområde lyser med sin frånvaro.
Vi släpper in två mål på slarv, på dålig inställning, och det kan aldrig någonsin accepteras av professionella fotbollsspelare på den här nivån. Vi går till halvtidsvila med 0-2 i baken mot ett i botten stridande Chievo.
Andra halvlek
I halvtid görs ett dubbelbyte från Lazios sida. Pandev/Brocchi går ut och in kommer Rocchi samt Mauri vilket också innebär att Foggia kliver över på högerkanten. Bytena innebär mer energi för laget då Rocchi ser taggad och och löpsugen ut, men spelmässigt märks ingen dramatisk förändring av matchbilden.
I 65:e minuten tilldelas Aleksandar Kolarov ett av de mest horribla röda kort jag någonsin sett. Chievos colombian Yepes petar bollen förbi honom och blir sedan, klantigt, kapad av serben. Gult hade varit helt korrekt, men rött? Nej, nej, nej.
Domaren för dagen, Ghirardi, har hittills gjort en dålig match och kröner sin insats med ett alldeles för hårt dömt rött kort.
Lazio passar fel, slarvar i speluppbyggnaden, är tama som lammungar i straffområdet och hotar inte alls offensivt samtidigt som försvarsspelet är odisciplinerat och lojt.
I 84:e gör Pellissier sitt andra mål för dagen då Lazios backlinje försöker ställa Colucci offside. Misslyckande och 0-3.
Det är just sådana här dagar då jag undrar om Delio Rossi ens gått en Steg 1 utbildning när det gäller den defensiva biten i idrotten fotboll.
Efter tio plågsamma minuter blåser Ghirardi äntligen av denna dystra tillställning på Stadio Olimpico, efter att många i publiken redan valt att gå hem. Att hävda att domaren i fråga var dålig må vara korrekt, men elva (tio) spelare i ljusblått var faktiskt sämre.
Fotboll som företeelse är nittionio gånger av hundra en njutning att bevittna. Men idag var det mesta tråkigt, tungt, oinspirerat och helt enkelt jävligt uselt. Väntar en ny svacka nu, eller lyckas detta svajiga manskap återupprätta den förlorade hedern nästa söndag mot Catania?
