CL-kval Sporting-Inter 0-0
En match mot ett lag vi visste skulle bjuda motstånd. Påhejade utav omkring 50 000 fanatiska och högljudda hemmafans lyckades Sporting Lissabon trots att de gick på knäna sista 15 minuterna hålla 0-0 matchen ut. Cuper höll på att lösa knutarna med Recobas inhopp, men ack vad sent det bytet kom.
Inter ställdes mot det på förhand svårast möjliga motståndet i tredje kvalomgången till Champions league. Regerande portugisiska liga och cupmästarna Sporting Lissabon kändes som något av en nitlott då lottningen avgjordes för några veckor sedan. Visst såg man ljusen i mörkret, risken för underskattning var minimal, bra att möta ett lag som inte är inne i full matchning ännu. Nåväl, detta resultat ska ju inte ses som en förlust, verkligen inte. Men med så många missade chanser så känns det ändå bittert att vi inte kunde tagit med tre poäng tillbaka till Milano inför returen på San Siro.
Cuper ställde upp på förhand rätt den kanske mest tippade uppställningen som gick, bortsett från att han valde att starta med Kallon bredvid givna Bobo Vieri. Detta visade sig dock senare vara ett fatalt misstag. Backlinjen såg ut som den brukar bortsett från att Coco nu parkerat som vänsterback istället för ständigt virrige, och numera bortflyttade, Gresko. Mittfältet var även det väntat med Conceicao och Morfeo på kanterna och med Gigi tillsammans med Dalmat centralt.
Matchen drog igång i ett ganska friskt tempo, från Sportings sida. Ett par tidiga attacker avvärjdes enkelt utav, som vanligt lysande Zanetti, Cordoba och Matrix. Däremot hade Coco lite problem i början och missade sina brytningar vid ett par tillfällen. Zanetti tog sedan tag i de bakre leden och startade på egen hand det ena anfallet efter det andra. Il Capitano spelade liksom i en egen division och inget rådde på honom. Han bröt, passade, dribblade och slog inlägg. Vid flera tillfällen ryckte han och löpte enkelt förbi tre-fyra spelare som ingen visste varken ut eller in. Det var njutbart att se vilken otrolig bollsäkerhet och blick den charmige kaptenen visade upp. Snart lugnade han dock ned sig med löpandet och fick istället, precis som övriga Inter, koncentrera sig på att avvärja Sporting utanför boxen. Mitt i Sportings press skapade så firma Vieri/Kallon sina första farligheter, Vieri snappade upp en boll utanför Sportings straffområde efter jobb utav Kallon, och med ett våldsamt tillslag fick han på en volleykanon som sånär vred sig bort från målvakten. Hade han skjutit det skottet ett par meter längre bak hade det förmodligen varit utom räckhåll för Tiago. Det blev hursomhelst retur på skottet där Morfeo kvickt var framme och sköt ur lite vinkel från ungefär10-15 meter, Tiago gjorde en ny parad och Conceicao fick ett gyllene läge att sätta returen från nära håll, portugisen sköt högt över. Senare hade Kallon ett bra skott med yttersidan som strök Tiagos stolpe. 0-0 stod sig dock i paus.
Andra halvlek inleddes i ett ännu raskare tempo än första, nu med Inter i förarsätet, gång på gång startade Dalmat kvicka rusher genom mittfältet och försökte servera sina kollegor, ofta djupledsbollar på kvicke Morfeo som skar inåt. Ingen lyckades dock förvalta sina chanser utan Sporting kunde kontra med några anfall som dock blev resultatlösa. Spelet stannade av en aning och Inter lyckades inte få till någon fart utanför straffområdet hos portugiserna. Lösningen blev trollgubben jag saknade vid matchstart och han stavades Alvaro Recoba. Chino ersatte bleka Kallon och fick knappa 20 minuter på sig att försöka skapa lägen framåt. Det tog någon minut innan han snurrade med några motståndare på kanten och serverade Vieri en glödhet möjlighet, men Bobo gjorde som matchen mot Juventus på San Siro hösten 2000 och lyckades från tre meter skjuta bollen över det öppna målet. Bara några moment senare var det än en gång superbt snabbe Recoba som efter en dribblingsraid fick till ett perfekt inlägg till Gult på bortre stolpen, tyvärr uppfattade inte Vieri detta utan försökte nå bollen framför Guly med resultatet att han endast touchade bollen över Guly och bort mot sidlinjen, inte ens Guly hade bommat den möjligheten om inte Bobo klantat sig. Tredje gången Recoba skapade yta för sig själv provade han själv, stenhårt från 30-35 meter strök hans vristskott utanför vänstra krysset. Med Recoba på plan hade Inter fått den fart i anfallsspelet som saknats innan. Almeyda som också kom in visade prov på inställning och som vanligt tufft och småfult spel, han blev faktiskt inte varnad skall dock tilläggas.
Vieri höll på att få ännu en möjlighet i slutskedet av matchen då ett inlägg damp ned på hans fötter, ovetandes och tagen av det hela kunde en paralyserad Vieri se en försvarare hinna rensa undan i sista stund. Sista chansen fick Guly som prövade med Vänstern utanför straffområdet, ett förädande försvarsben höll på att ställa Tiago som dock lyckades hålla bollen och Vieri blev utan returen.
Sammanfattningsvis kan sägas att 0-0 var i underkant för Inter, visst skapade Sporting en del i första, men de gick på knäna i slutet och både Vieri, Morfeo, Recoba eller Guly kunde ha satt en eller två pytsar för Inter under sista kvarten. Istället blir det nu full fokus och måstematch som gäller hemma på San Siro den 27 augusti. Jag tvivlar inte en sekund på att vi kommer att greja uppgiften, om Sporting kan prestera såhär bra på bortaplan utan en fanatisk hemmapublik blir jag mer än överraskad. Någon lätt match blir det sannerligen inte, men viljan att lyckas inför hemmapubliken lär vara stor hos Interspelarna.
