Inför 2002/2003 - Del 2. Ekonomisk kris i fotbollseuropa – Ekonomisk kris i Lazio?
Rykten, rykten och åter rykten har präglat Lazios vardag de senaste månaderna - och allt har sin grund i klubbens dåliga ekonomi. Men vad vet vi egentligen om denna? Vad är sant och vad är just bara rykten?
Lazio har under president Sergio Cragnotti som tog över klubben under det tidiga nittiotalet upplevt sin största epok som fotbollsklubb. Cragnotti pumpade under framförallt mitten och andra hälften av nittiotalet in stora pengar i klubben för vilka ett antal storspelare/kommande storspelare införskaffades. Under tränare Sven-Göran Erikssons ledning lyfte Lazio från att ha varit ett tämligen anonymt mittenlag, till att bli ett europeisk storlag.
Men under den rådande transferhysterin accelererade också lönekostnaderna oerhört snabbt. Lönekostnaderna upptog en allt större del av kostnadsbasen, till att snart bli helt dominerande. Då kontrakt med spelare tecknas för flera år framåt binder klubben på motsvarande sätt upp sig för lång tid framåt och detta oavsett om då de yttre förutsättningarna (här möjligheter till inkomster) ändrats så radikalt som de nu gjort i fotbollsvärlden.
God klubbekonomi sägs vara när inte mer än 60 procent (!) av inkomsterna går till spelarlöner. Undersökningar visar att bara en av tio klubbar i de stora europeiska fotbollsländerna klarar av detta (vad man kan tycka långt ifrån omöjliga) rekvisit.
I vissa fall (där bland Lazio) försvinner runt 80 procent (!!) till löner. Överallt i Europa och Sydamerika har klubbarna inte bara i första hand byggt sin budget på tv-pengar - hela verksamheter har planerats för år framåt på denna högst tvivelaktiga grund. I de flesta fall står tv-avtalen för minst 50 procent av inkomsten i klubbarna. Här finns också förklaringen till spelarnas superlöner. I Italien tjänar 30 procent av spelarna i Serie A och Serie B över en miljon i månaden.
Givetvis finns det också en fotbollsadel som tjänar långt mer än så. Fotbollen har på så sätt under nittiotalet lyckats skapa sin alldeles egen bubbelekonomi bredvid mer ”etablerade krisbranscher” som IT- och telekombolag. De pengar alla i förväg räknat som garanterade har inte alls utfallit som förväntat.
Problemen accelererade när en medieaktör efter annan råkat i akut likviditetskris då pengar strömmat ur bolagen i en helt annan takt än de strömmat in. Detta har sedan spridit sig till klubbarna då det - som tidigare konstaterats - var just dessa lukrativa tv-avtal som var menat att föda fotbollsklubbarnas nu svindlande lönekostnader. Men på en krympande tv-marknad fanns inte längre de pengar som motsvarade fotbollsklubbarnas nyskapta behov av än större och större inkomster.
Därmed stod många fotbollsklubbar snart inför fullbordat faktum då de förväntade inkomsterna redan i förväg hade intecknats i klubbarnas balansräkningar för flera år framåt. Detta för att stärka upp sin ekonomiska position "i förväg" av olika mer eller mindre självklara eller suspekta anledningar - en (om inte annat) avancerad form av självbedrägeri.
Hastigt (och för de berörda - mindre lustigt) fann sig plötsligt klubbarna leva i en helt annan verklighet än under nittiotalet. Nu fanns det inte längre möjlighet att skramla fram några hundra miljoner "bara-så-där" för att komplettera en spelartrupp. Faktum är att alla klubbar (med några få undantag) måste dra i alla de nödbromsar som fanns för att se om sitt hus. Detta i form av allt från stoppade spelarövergångar till seriösa planer på lönetak för spelartrupper – något som för bara ett par år sedan skulle ha varit en omöjlig tanke för de flesta.
Summa summarum är att ytterst få klubbar i fotbollsvärlden har som tidigare pengar i dag. De som eventuellt har pengar håller hårt på dessa. Möjligtvis kan kanske en större spelaraffär öppna upp för ett antal följdaffärer. Men situationen är också liknande kortspelet "svälta-räv". De klubbar som eventuellt har pengar kan vänta ut de som istället behöver kapitaltillskott för att på så sätt försöka reducera priset och därför kan tänkas sälja sina dyrgripar. Och då för en summa som för ett år sedan skulle ha varit omöjligt låg.
[Läs fortsättningen, klicka här!]
