Självbedrägeriet
Skivan är sönderspelad till oigenkännlighet. Det skrapiga ljudet avslöjar fortfarande hur italienare tar ännu en chans att bedöma sin egen oförmåga med att lägga skulden på någon annan.
Få kan låta bli att hålla med om att utvisningen på Pazzinis var inkorrekt. Det var inte ens en armbåge, det var en sträckt arm som av en olyckshändelse lyckades råkade träffa O'Sheas ögonbryn. Det kanske till och med var ögonbrynet som träffade armen.
Gult kort hade varit att ta i. Wolfgang Stark tog i allt vad han kunde. Han tog fram sitt mörkaste kort. Han tog inte fel, vilket annars hade varit en rimlig förklaring. Något säger mig att det var ännu ett av dessa patetiska linjemannabeslut. De tenderar, och då är jag diplomatisk, att tillåta mindre än hälften av var en petig huvuddomare gör. En italiensk huvuddomare, ska sägas.
Italien spelade hela matchen med en man mindre. Inte bra. Fullt förståeligt att det blir problem. Det var en present till gästerna. Inte nog med att det hämmade det italienska lagets chanser att vinna, det gav dem en ursäkt att låta bli.
Du som inte gillar det italienska landslaget, ta chansen. Dra den där med "bara försvarsspel", den om att man spelar tråkigt, om att man är överskattade. Allt stämmer. Kör! Nej, jag ironiserar inte.
De om filmningar och rakade ben är naturligtvis också gångbara, även om de inte på något sätt exkluderar några andra nationaliteter.
Det fanns en tid då italienska landskamper var bland det bästa jag visste. RaiUno, en fin matta, "il sogno azzurro". Totti, Vieri, Nesta. Italien lekte sig igenom kvalen. Man var oslagbara. Det var ett nöje att titta på. Ofta var det svårt att komma på nya superlativ. Främst till Totti. Det blev oftast samma. Sen föll allt när det väl gällde men det var underbart på vägen fram.
Lippi 2 har tagit oss tillbaka till 1996. Eller 1998. Eller rent av 2002. Minns Sydkorea. Irland på San Nicola var uppföljaren. Domaren gjorde ett misstag, det italienska laget gjorde bort sig på egen hand. Domaren fick skulden.
Lippi 2 har på något oförklarigt sätt plockat korgen full med poäng. Jag vet inte hur det har gått till. Man spelar som ett mediokert landslag. Det finns ingen finess, inget självförtroende, inget mod. Vi ser återigen ett landslag var uppgift är att låta bli att förlora. Man har lyckats mirakulöst bra. Fyra länder har turats om att bjuda på fina presenter. Det är bara irländarna som låtit bli.
Lippi 2 har gjort nio mål i kvalet. Jag tror inte man haft mer än sju chanser. Mot Irland hade man en, förutom målet. Mot Montenegro hade man möjligen tre. Det är nog rekord. Elva säckar durumvete kan inte vinna någonting. Oavsett vad det står på dem.
Det finns inget hopp för Lippi 2. Man kommer åka till Sydafrika och bli överkörda. Förhoppningsvis blir man det redan i Confederations Cup för att på så sätt inse hur illa ställt det är. Man har haft enorma problem i Europakvalets svagaste grupp. Ännu ett sätt att skyla över tillkortakommandet.
Lippi är naturligtvis upprörd på domaren. Med rätt. Tardelli och Trapattoni håller med, om än i lite länge tonart. Vem ska Lippi skylla på när domaren gör en bra match och det står 0-4 på tavlan? Det kommer att hända. Han leder ett impotent, trögflytande lag. Det är ett hån mot VM-bucklan. Det var länge sedan Italien hade ett så dåligt och ointressant landslag. Centrallinjen med Buffon, Chiellini och De Rossi är mäktig. Där finns hoppet. Allt annat är... nej.
Cannavaro vill inte använda utvisningen som ett alibi för poängförlusten. Tacka djävulen för det. Äntligen en man med självdistans och reflektionsförmåga.
Domare Stark gjorde en usel match. Han föll för alla filmningar, blåste för varje förseelse, även om det inte var någon förseelse. Han tappade greppet samtidigt som Pazzini tappade viljan att leva. Det blir inga fler utrikesflyg i tjänsten för hans del på ett tag.
Stark var inte sämre än de italienska domarna, han var precis lika dålig. Det finns inga grader i helvetet.
De italienska syrgastuberna kommer räcka ett tag till. Sen tar det stopp. Kanske får man en indikation i förtid. Annars kommer det gå illa. Mycket illa. Gli Azzurri lever på lånad tid, med hög ränta.
Det är dags att trasha den där skivan. Alla kan texten. Alla har hört den förut.
