Därför blir det ingen ligatitel
Inter tar Scudetton även i år. Vi borde inte vara särskilt förvånade.
Nio poäng bakom, och ett betydligt svårare spelschema. I teorin är det naturligtvis inte klart förrän det är klart, men i praktiken kan vi redan nu gratulera Inter till ligatiteln och koncentrera oss på att försvara andraplatsen (en nog så tuff utmaning). Vad är då anledningen till att Inter - inte Juventus - tar titeln även i år? Kanske är det för tidigt att göra den analysen redan efter omgång 30, men jag gör ett försök.
1. Inter har ett bättre lag
För egen del såg jag Inter som den naturliga serie A-vinnaren på förhand. Ett överpresterande Juve och ett underpresterande Inter kunde mycket väl ha ändrat på den ordningen, men så har det inte blivit. Inter har levererat och resultatet är det förväntade. Spelare för spelare är man helt enkelt lite bättre än Juve. Cesar håller för dagen samma klass som Buffon, även om jag aldrig skulle överväga att byta. Inters mittförsvar är likvärdigt med Juves (även om Chiellini tveklöst är den enskilt bästa spelaren), medan det är stort plus för Inter på kanterna. Juventus har ingen Maicon. Inters mittfält tycker jag för egen del är en ganska trist historia, men över en hel säsong gör en spelare som Cambiasso (bra både defensivt, offensivt och, framför allt, varenda match!) så stor skillnad att det är fördel Inter även där. I anfallet kan man konstatera att Inter har Ibrahimovic, vilket ganska exakt är hela skillnaden i den lagdelen.
2. Tappade ledningar
Att kunna forcera in mål när man hamnat i underläge är för all del en betydande egenskap i fotboll, men det som först och främst avgör var troféerna hamnar är förmågan att inte släppa in mål när man leder. "Anfall säljer biljetter, försvar vinner titlar", för att ta till ett flitigt använt citat. Juventus har tappat poäng trots att man haft ledningen i ett stort antal matcher (det är åtminstone inga problem att hitta nio tappade poäng), och då blir man inte mästare.
3. Skadorna på mittfältet
Juventus har spelat säsongen igenom utan tillgång till flera av sina viktigaste mittfältare. Uppställningen har förändrats inför praktiskt taget varje match. Det är framför allt det centrala mittfältet, fotbollens mest dynamiska och komplexa lagdel, som blivit lidande av bristen på kontinuitet. Att lagets mest fantasifulla spelare, Camoranesi, varit borta så mycket har givetvis också lämnat en stor lucka i det offensiva spelet.
Domarna, Ranieri, otur...
Nja, jag håller faktiskt inte någon av dessa förklaringar särskilt högt. Inter har gjort ett antal mål tack vare tveksamma och direkt felaktiga domslut, men till viss del är den "turen" en frukt av ett spetsigt anfallsspel. Ett lag som ofta hamnar i målsituationer ger helt enkelt domarna fler chanser att göra fel.
Ranieri tycker jag har gjort vad man kan begära. De sämre resultaten under säsongen beror snarare på individuella misstag från lagets nyckelspelare än dålig laguttagning och coachning.
Att prata om tur och otur över 45 timmars spel känns irrelevant. Tur brukar sägas vara "ett privilegium för de väl förberedda", och det tror jag dessvärre beskriver Inter, med turputten Mourinho i spetsen, ganska bra.
Nästa säsong
...kommer "ungdomarna" Chiellini, De Ceglie, Marchisio, Sissoko och Giovinco vara ett år bättre och mer erfarna. Kryddar vi med två bra nyförvärv (en kreativ mittfältare och en högerback om jag själv får välja) och en frisk Camoranesi så har vi ett lag med klass att strida om ligatiteln på allvar.
- - -
Till sist: Visst känns det trist att Scudetton gått förlorad, men i en situation då man fortfarande gräver fram döda ur ruinerna i området runt L'Aquila kanske man också ska ägna en uppskattande tanke åt att man har ett hem med tak och väggar intakta. Vissa påstår att det finns sånt som är viktigare än fotboll, och ibland har de faktiskt rätt.