Il Tridente - för Italien i tiden
Magnus Sundberg, Lorenzo Medici och John Zanchi låter fingrarna springa runt på tangentborden rörande fotbollsemigration, kejsaren från Brasilien och vem som ska få Carlettos kontor.
Dossena, Barzagli, Di Michele, Rossi, Grosso, Toni och nu också sjuttonårige Federico Macheda som gjorde ett drömmål i 93:e minuten när Man United slog Aston Villa. Vad ska italiensk fotboll göra för att hejda spelarflykten till länder utan matkultur?
Magnus Sundberg: Jag ser det inte som något negativt att italienska spelare söker lyckan utomlands. Genom att lära sig andra spelidéer, spelsystem och träningsmetoder kan de utvecklas och bli bättre. Att Rossi och Toni har lyckats så bra i Villarreal och Bayern München glädjer mig. Men givetvis kan man känna en viss sund saknad efter spelare som dessa. Det är en sund saknad, inget mer.
När det kommer till tindrande talanger som knycks så är det en annan femma. Det känns retsamt, snudd på provokativt. Lagen i Italien som inte tillåter spelare under 18 år att skriva proffskontrakt ligger som en indisk ko i vägen för ungdomsverksamheten. Sen kan man inte komma ifrån att klubbarna i Premier League och La Liga har betydligt starkare ekonomiska resurser än sina italienska kollegor. I vår allt mer globaliserade och kommersialiserade värld blir en sådan här utveckling svår att hejda. Precis som Medici påpekade i sin senaste krönika så släpps talanger i Spanien och England fram tidigare. Kanske något att tänka på? Det går inte bara att skylla ifrån sig (något som tycks vara en ledstjärna i det italienska samhället). Jag efterlyser självranson och reflektion.
Lorenzo Medici: Alltså att spelare lämnar Italien för andra länder kan man inte göra så mycket mer åt än att göra Serie A så attraktiv som möjligt. När det gäller spelare som Macheda, Petrucci, Borini med flera som blir värvade som 16-åringar av utländska klubbar för att de italienska klubbarna inte kan signa dem förrrän de är 18 år är galet. Reglerna måste vara lika för alla.
De stora fotbollsorganen snackar om 6+5-regeln och andra förslag som ska gynna ungdomsverksamheten och de mindre klubbarna, men det är mycket snack och liten verkstad. Det är ekonomin som regerar och det är de stora klubbarna som främst har makten och deras viljor som sätter dagordningen. Så länge det är på det viset tror jag tyvärr inte mycket kommer att förändras.
John Zanchi: Bygg nya arenor. Bygg nya arenor. Bygg nya arenor. Simple as that.
Adriano återvände inte till Italien i tid och har enligt rapporter setts på en fest i slummen där han växte upp. Adrianos psykiska problem lyser igenom. Vad bör Inter göra med Adriano?
Magnus Sundberg: Tick, tick, tick… Ja, Adrianos framtid i Inter tickar likt en tidsinställd bomb. Vad som är ännu mer tragiskt är att en emotionell bomb redan har exploderat i Adrianos inre. En tickande tragedi och ett sprängt själsliv. Jag tycker verkligen synd om honom. Han är raserad, vilse och ”inte där” som Bob Dylan hade uttryckt det.
Ett hem är inte bara en plats. Det är människor. Inte ens Rio kunde väcka kittlande harmoni i Adriano. Han stirrar fortfarande på de sprängda bitarna, lever i det förgångna. Jag hoppas sannerligen att hans familj och vänner obevekligt stöttar honom. Inter har visat stort tålamod med sin anfallsstjärna. Huruvida ett miljöombyte skulle göra saker och ting bättre eller inte låter jag vara osagt. Fråga huvudpersonen? Men det går inte att fly från sina problem, för de hittar en även i de soligaste eller mörkaste av vrår. Adriano måste brottas med sina problem. Låt alarmklockorna ringa, låt Adriano hitta tillbaka och hjälp en sargad själ. Jag hejar på dig Adriano.
Lorenzo Medici: Tja, vad ska de göra? De har väl redan försökt få honom på fötter. Adrianos problem går ända tillbaka till när hans far dog, där någonstans började hans problem. Fotbollspelare är också människor och jag tycker inte man ska titta på hur Inter ska kunna få honom på fötter för att kunna prestera på plan utan hjälpa honom så gott man kan för att få honom på fötter i det vanliga livet. Jag har svårt att se att Inter skulle vilja förlänga kontraktet med Adriano, kanske återvänder han till Brasilien eller möjligen skulle någon engelsk klubb utan större koll vilja värva honom, typ Tottenham, Man C eller Newcastle. Det hela är en sorglig historia speciellt när man betänker vilken urkraft han en gång var.
John Zanchi: Adriano Leite Ribiero är en fattig kille från favelan med en enorm begåvning att sparka på en bit kohud med luft i. Begåvningen ger honom om inte prinsessan och halva kungariket så åtminstone titeln l'Imperatore och en jävla massa pengar. Nu har han kommit fram till att han har "förlorat motivationen", "tappat lusten" och "vill inte tillbaka till Italien, utan leva lungt i Brasilien". Det vill säga, det är roligare att supa, lusten till festandet är större än lusten att träna och jag hänger hellre i favelan än på Appiano Gentile. Fine with me, stanna och kom inte tillbaka.
Visst kan man hävda hela "fattig kille klarar inte pressen-grejen". Och missförstå mig väl, jag tror det sociala arvet och den kontext man är uppvuxen i spelar en enorm roll. Men Adriano är trots allt 27 år och har sett en hel del mer av världen än Rio De Janeiros slumområden och fått ett stöd de allra flesta ungdomar på glid bara kan drömma om. Han är dessutom inte den enda fattiga pojke som förlorat sin far.
Jag är fruktansvärt trött på Adriano-historien. Framförallt hur omgivningen hanterat honom representerar mycket av det som är sjukt inom fotbollen. Det har tagits en enorm hänsyn till spelarens olika excesser. Varför? För att man vill hjälpa en arbetskamrat ur spritträsket? Kanske. Men framförallt handlar det om att hans talang i grund och botten är så stor och potentiellt inkomstbringande så man tyckte det var värt att gräva ner sin egen heder för att inte gå miste om sin investering. Adriano tillåts spotta på den hand som, mycket generöst och alltför välvilligt, fött honom.
Så mitt råd till Inter är; Gråt inga fler tårar för Adriano. Skriv av honom som en förlust. Försök att häva kontraktet, spara in resterande lön och om möjligt stäm honom och försök få tillbaka lite pengar. Pengarna Inter eventuellt sparar kan de alltid investera i en välgörenhetsfond till förmån för utbildning för fattiga barn i Rio De Janeiros slum.
Ancelottis era som tränare i Milan kan vara på väg att ta slut efter denna säsong, vem tycker du ska ta över i så fall?
Magnus Sundberg: Rijkaard. Det hade varit spännande att se den forne Milan-storheten återvända till Milano. Rijkaard är en offensivt lagd tränare som säkerligen skulle kunna bidra till att variera Milans ibland statiska anfallsspel. Ancelotti lägger ofta strypkoppel på sina spelare, vilket hindrar dem från att springa iväg på offensiva utflykter.
Frågan är dock om Rijkaard har tillräcklig takiskt kompetens för att lyckas i Italien? Det bör sägas att Rijkaard hade en trupp full med fotbolls-terminators när han tränade Barcelona. Likväl tycker jag att han visade prov på sitt taktiska kunnande när han bärgade Champions League-titeln. Barcelona visade då upp flera dimensioner av sitt spel, och inte bara den karakteristiska blodhunds-offensiven som vi har vant oss vid. Ge holländaren med den roliga frisyren chansen. Ge Ancelotti ett värdigt avsked och tacka för allt. Tiden är inne att ta ett axeltag på mannen som kan förändra Milans nedåtgående trend. Den mannen är Rijkaard.
Lorenzo Medici: Milan håller masken utåt men visst ligger det i luften att Ancelotti kommer lämna efter säsongen. Att Chelsea och Real Madrid skulle vara ute efter Milantränaren är för mig obegripligt då jag personligen tycker Ancelotti är en överskattad tränare.
Milan plockar ofta tränare som har anknytning till klubben. Så man kan gissa att Rijkaard, Van Basten och Leonardo skulle kunna bli aktuella. Men även Cagliaris succetränare Allegri lär också vara ett namn. Allegri skulle vara ett modigt och spännande val och har skickligheten att ta över men kanske inte rätt pondus. Annars tror jag att Leonardo ligger bäst till, inte minst för att Berlusconi gillar honom. Leonardo har ju skött värvningarna från Brasilien men är garanterat tillräckligt kunnig för att kunna ta jobbet.
Berlusconi är en fotbollsromantiker och vill nog gära se en egen Guardiola, en ung tränare som vill spela en offensiv fotboll. En stor fördel för Leonardo är hans relation till dom brasilianska spelarna.
John Zanchi: Drömma kan man ju alltid, så jag hoppas att Frank Rijkaard eller Marco Van Basten tar över. Rijkaard, som tillhörde Sacchi-generationen i Milan, har ett imponerande CV som tränare för Barcelona med två ligatitlar och erfarenhet från hur man vinner i Champions Leauge. Och framförallt vet han hur man skapar skönspel och hanterar divor.
Van Basten har i likhet med Rijkard också tränat holländska landslaget med framgång och är en av de största Milanikonerna någonsin. Jag tror att Rijkard eller Van Basten dessutom skulle kunna ge ligan mycket välbehövlig stjärnglans, speciellt om Ancelotti drar till Chelsea. Och tänk er vilka drabbningar på presskonferenserna med Mourinho!
