Derbysnack och en liten berättelse
Varenda ljusblått hjärta slår i takt. Ljud blir störande och allt prat onödigt. Ögat får en direkt förbindelse till hjärtat och de vackra, ljusblåa ramsorna når samma organ istället för öronen. Derby della Capitalé, inget får mig att känna mig så levande som du!
Det har hänt mycket sedan förra derbyt.
I höstas var Roma underhunden även i tabellen och Lazio den svävande örnen vars vingar nu har blivit klippta.
Nu kan båda klubbarna se tillbaka på en tämligen misslyckad säsong vilket gör detta derbyt till direkt avgörande om hur man kommer komma ihåg säsongen 08/09.
Precis som det brukar vara.
Roma, ni vet den 27 år yngre bastarden till löshund, har liksom Lazio haft en dålig säsong.
Hur mycket de rostiga än försöker romantisera deras uttåg ur Champions League var det ett misslyckande, de är även ute ur Coppa Italia och i ligan är det vardag att sjätteplacerade Romaspelare går ut i pressen och lipar över hur orättvist behandlade de blivit. I vevan med lipande kan man inte heller glömma Spalletti som verkligen fått tänka till mer än när han utbyter rakningstips med Totti och Mexés för att komma på nya sätt att berätta att det är väldigt, väldigt synd om Roma.
Om vi backar bandet lite, typ till den dagen facistpartiet grundade Roma, kan vi snacka orättvisa.
Att vara fem klubbar mot en är ju inte särskilt rättvist med självaste staten i ryggen.
Det måste ändå kännas lite pinsamt att drygt 20 år senare ändå vara den första av rivalerna att beträda Serie B. ..
Lazio säsong då?
Sällan har jag varit så missnöjd!
Ett lag med massor av talang och potential som tack vare ett bristande engagemang och bortskämda spelare underpresterar vecka ut och vecka in medan man som supporter lider och tänker tillbaka på Paolo Di Canios dagar i klubben. Lazialitán i truppen lyser med sin frånvaro på ett sätt jag aldrig tidigare skådat, något som får mig att känna en oro som jag inte känt inför ett derby på mycket, mycket länge.
Trots oron njuter jag verkligen av den härliga berättelse om de två svenska ”huliganerna” som skribenten bakom artikel ”11/4” delar med sig av!
Det var verkligen en sådan berättelse som få kommer glömma då den verkligen var hyperintressant och något som man sent glömmer(känner mig bara dum när jag påtalar den märkbara ironin).
Här kommer en liknande berättelse som förhoppningsvis skickar ut något sorts budskap till skillnad från Roma redaktionens artikel;
”Det var en gång en man som var den stora symbolen för alla Roma fans i ett land där kylan var lika påtaglig som nämnde mans direkta lögner.
Genom vackert formulerade meningar och oräkneliga romantiska paralleller mellan hans missöden i sina egna byxor, spyor och hans kära Roma blev han självklart en favorit ibland i romanisti.
När det var dags för nämnde man att åka ner och se derbyt mot den 27 år äldre brodern fanns det gått om platser på Stadio Olimpico för den då förmögne poeten, både bland Romafansen på Tribuna Tevere och bland de tjockare plånböckerna på Monte Mario, men rädslan över att stå bland alla otäcka romanisti som är kända för många hemska brott tog över. En gång stormade ett 20-tal av dem en bar för att ta av EN enda vilsen svensk lazialé hans mössa och den oerhört bristande logiken som låg bakom faktumet att man klarade av att utnämna sig själva till ”stadens lag” när man i själva verket grundades 27 år senare än rivalen skrämde med all rätt den svartklädde mannen.
Denne rival vars gärningar och betydelse för den eviga stadens folk under första världskriget sträcker sig bortom vinster på fotbollsplanen.
Istället valde denne man, hjälte, ambassadör och fanbärare för alla de rödgula blågula att stå bland i laziali i Curva Nord. Bland de värsta rivalerna.
Han var beviset för romanitá, men han svek.
På forumet i SvenskaFans.com kunde otröstliga män gråta ut sina tårar över ett detta svek, vars motsvarighet endast går att finna i Brutus svek mot Julius Ceasar.
I romanisti sade; Även du min Birro…”
Vill bara påtala att ”detta är ingen artikel som uppmanar till våld, det är bara en känslomässig sann historia”.
Personligen har jag dock haft svårt att fokusera helt på derbyt de senaste dagarna p.g.a. jordbävningen som drabbat en av Italiens allra vackraste regioner.
Jordbävningen i Abruzzo är fruktansvärd men som tur är har mina vänner i området klarat sig oskadda då Chieti ligger en bit ifrån centrumet för jordbävningen.
Fotboll och Lazio är otroligt, underbart och livsnödvändigt men långt ifrån allt här i livet, det har både Gabriele och alla offren i jordbävningen lärt oss.
Jag hoppas att de blir hedrade på ett passande sätt under derbyt.
Vila i frid.
