Förväntningar på hemmaplan
Snart sparkar säsongen igång igen - äntligen! Hur ser egentligen romarna på det kommande fotbollsåret, vad förväntas av laget?
Det är nu bara några dagar kvar tills den italienska ligan sparkar igång igen. Äntligen! Ända sen VM tog slut, ja egentligen ett bra tag innan också, ska jag vara ärlig är det ända sedan 5 maj som jag gått runt och längtat och längtat. Men jag tänker inte skriva om tv-pengarna, det finns det redan ungefär 4,856 krönikor på internet som tar upp. Nej, detta handlar om Roma och Rom - vad förväntar sig invånarna och fansen i världens huvudstad av deras lag i år? Och vad tycker man egentligen om Davids-affären?
Ända sedan jag kom ner hit till Rom för drygt tre veckor sedan slogs jag over hur intensivt allt prat om säsongen redan var, detta trots att man var väl medvetna om att ligan blivit uppskjuten några veckor. Laguppställningar, taktiker och spelsystem var heta pratämnen på alla caféer och runt alla tidningsförsaljare. Som för att belysa hur mycket romarna saknat sitt lag presenterade Corriere dello Sport igår en artikel då det stod om 4 augusti, dagen då Totti skadade sig. Efter att man kunnat berätta om detta for sina läsare fick man tusen och åter tusentals samtal till redaktionen från hela landet då semestrande romare ringde och kollade hur deras kapten mådde. En inofficiell sorg utlystes i staden, kaptenen riskerade ju att missa borjan av säsongen. Här är det helt normalt, det är så i Rom. Att nyansera ett problem eller en sak ligger inte närmast till hands precis, alltför stora växlar dras på om det mesta. När det går bra flyger man också gärna till höjder som kan göra ont att ramla ner från när man väl insett att allt inte är som man trodde...
T ex, Davids-affären - om man generaliserar en del sa kan man dela fansen i två grupper. De som stöder Sensi (Davids på våra villkor) eller Capello (Jag har bett om en spelare, Davids, utan honom utgår vi från 4 plats). Att döma av insändare till tidningar och genom att prata fotboll med helt vanliga manniskor inser man ganska snart att det på sistone är betydligt fler som står bakom Sensi i denna frågan. Davids ska komma på Romas villkor, han är inte värd att tomma bankkontot för. Man har även gjort en
mini-analys på sig själva och insett att del allra flesta drömt sig till höjder som det kanske inte är realistiskt att tro att vi ska uppnå. Många tycker att de som kräver Davids är bortskämda, och påpekar att det bara är några år sedan vi hade en tränare vid namn Carlos Bianchi. Bara att skriva det namnet ger mig rysningar...Nu nämner vi aldrig honom igen! För bara några år sedan hade vi inte ens kunnat drömma om att köpa en spelare som Davids, det hade varit otänkbart. Det är bara 2 år sedan som Roma förvandlades till ett storlag, något som de allra flesta verkar ha glömt, just för att man låtit framgångarna stiga en åt huvudet. Nu lägger inte jag in någon värdering i om det är rätt eller fel, utan påpekar det bara.
De som däremot vill ha Davids och inte verkar bry sig om Sensi ger bort halva Primavera-laget, han kunde lika gärna slänga in en bra bit av träningsanlaggningen och skicka upp den till Turin, sa besatta har vissa har blivit av Davids. Tidningarna gör inte sitt for att dämpa denna eufori precis, det ena osannolika ryktet efter det andra. Jag kan förstå de som verkligen vill tro på dem, de kommer varje dag, starkare och starkare. Vill man då tro att Davids kommer kan jag tänka mig att man efter tag verkligen tror på åtminstone 10% av vad som skrivs i tidningarna. Synd, for deras besvikelse när han inte kommer lär bli stor. Rent allmänt kan man dela in alla förhoppningar på Serie A i ett Capello-läger och ett annat. De som käpt Capellos snack om att vi skulle utgå från 4 plats tror på allvar att Roma bara kommer på 4 plats. Sen finns det de, den absolut största majoriteten, som tror - nej som vet att vi år starkare än så. Att Roma ska kämpa in till sista omgången med Juve eller Milano-lagen förväntas, ofta att Roma ska vinna lo Scudetto också. Inte helt orealistiskt tycker jag, utan att ta något ifrån Milano-lagen (och tro mig, det hade jag gärna gjort annars) sa är jag ganska övertygad om att det är Italiens två bästa lag, Juve och Roma som placerar sig i toppen. Fullt logiskt, Juve är "alltid" med och Roma visar upp en kontiuitet som är imponerande for att vara ett italienskt lag. En spelare har bytts ut från startelvan jämfort med Scudetto-säsongen, Zago har ersätts av Panucci. Som sagt, i Italien är det en bedrift bara att ha samma lag så länge.
Visst att Juve är regerande mästare (en titel jag inte ger mycket för, alla som såg på Serie A förra året såg att Roma tappade ligan, Juve vann den inte), i mina (iofs gulröda ögon) är det Roma som har övertaget, både på plan och utanför den. Skulle Sensi mot alla odds få Davids från Juve är det bara pricken på i:et, maktförflyttningen började tidigare an så. Cassano var den första i raden att välja huvudstaden före Juve, Dellas och Guardiola följde efter i år. Och sa fortsätter det, Roma och Sensi har lyckats "sno" ett par riktiga klasspelare som Juve också varit väldigt angelägna om att värva. När jag tänker efter kan jag faktiskt inte komma på en annan klubb med ett sa uppenbart övertag över Juve som vi har på spelarmarknaden nu. Skulle val vara Berlusconis gamla Milan. Finns förklaringar till det dock. Annars får Juve alltid den spelare de vill ha.
Jag påstar inte att allt Sensi gör är genomtankta saker som är fullt logiska, skulle snarare säga att han drivs av samma hat mot Milano-lagen och Juve (och Moggi framför allt!) som vi supportrar har, för Sensi är det en prestige-sak att inte låta Juve vinna en dragkamp om en spelare. För det är jag mycket tacksam, det känns helt underbart att ha den enda presidenten i Serie A som kan, vågar och verkligen står upp mot Nord-Italiens stoklubbar. Han kommer aldrig backa ner från en strid mot Galliani eller Moggi, för det hatar de honom. Vi älskar honom för det.
Real Madrid kommer på besök nästa vecka, och Real-febern har i Rom är helt enorm. Första dagen då bara säsongskorts-innehavare fick köpa biljetter såldes hela 5,000!
Och sa har det fortsatt, räkna med ett helt utsålt Olimpico om en vecka. Real är en av de klubbarna folk älskar att hata, det märks att det är stort. Det märks att det är Champions League! Nästan på pricken ett år sedan Roma förlorade mot Real Madrid, alla är helt besatta av revansch nu. Jag tror att den kommer, trots att Totti och
Batistuta saknas. Förlust finns bara inte...
***
Min hjälte denna vecka var en man i 60-års aldern som var på Footlocker igår samtidigt som jag och handlade skor åt sitt barnbarn. När han fick påsen med skorna av expediten vägrade han ta emot den, påsen har ju svartvita ränder!
***
Lördag den 14 september, Bologna-Roma, 15.00. Det kan inte sagas tillräckligt många gånger: äntligen!!!
