DEBACLE!
Förväntningar, hopp, nervositet och till sist tomhet var mina kronologiska intryck efter säsongens första ligamatch. Vi fick möjlighet att direkt i ligans inledning följa Mancinis skapelse på Canal Plus. Förväntningarna var stora att återigen få se ett vägvinnande spel. Tyvärr verkar det som om någon glömde att underrätta Chevio om detta.
Första halvlek
Första halvlek började med att Chievo tog ett litet grepp om matchen främst genom duktiga innermittfältarna Corini och Perotta. Chievo med ett tvåmannaanfall understödda av den för dagen till kanten utflyttade centertanken Cossato, agerade piggt och initiativrikt och skapar också ett antal halvchanser. Men istället är det Lazio som tar ledningen sedan Chievos offsidefälla misslyckats med att genomskåda Simeones djupledslöpning vilket ställde honom fri framför Lupatelli där han inte gör något misstag.
Chievo kvitterar snart därefter vilket måste ses vara helt i sin ordning. Försvaret i Lazio agerar osäkert och framförallt utan djup. Anmärkningsvärt är att Stam och Couto inte bättre kan kontrollera höjdbollar (förvisso spelar de mot den i luften mycket starke Bierhoff). Även Lazios mittfält misslyckas med att skära av passningsvägar vilket kan tyckas vara lite märkligt då både Simeones och Giannicheddas kvaliteter är främst defensiva.
Lazio har under första halvtimmen svårt att etablera ett eget spel undantaget Oddo som får ett kanonläge i Chievos straffområde men motståndarben hindrar skottförsöket. Corradi på topp i Lazio övertygar inte till en början. Med en rörlig forward som Lopez måste tunge Corradi centrera sig mer i boxen. Han söker sig för mycket ut mot kanterna och ned i banan vilket gör att Lazio förlorar sin naturlige spets.
Under den sista kvarten av andra halvlek har Lazio sin bästa period av matchen. Man lyckas här med ett aggressivt mittfält trycka tillbaka Chievo mot eget straffområde. Ett par farliga frisparkar av Stankovic och Fiore skapar oro i Chievos led. Lazios tryck eskalerar i den fyrtioandra minuten då Stankovic dundrar bollen på volley i stolpen. Strax därefter missar Pancaro mål i ett öppet läge efter Fiores hörna.
Sammanfattning första halvlek
Chievos offsidefälla innebär risker. Främst då djupledslöpningar från mittfältet upphäver offsiden om passningen slås på denna löpande mittfältare. På detta sätt tar Lazio ledningen. Chievo kvitterar strax därefter efter initiativlöst agerande i Lazios försvar. Paradoxalt nog är det främst höjdbollar i djupled från Chievo som ställer till det för Stam och den för dagen ödesdigert olycklige Couto.
Å andra sidan är slutintrycket efter första halvlek sammantaget sett att Lazio borde ha tagit ledningen med åtminstone ett mål efter sin forcering sista kvarten, just denna forcering gav hopp inför andra halvlek. Sådant initiativtagande var vi sällan bortskämda med förra säsongen. Nu är Lazio på gång var mina, och säkert era, tankar. Det känns mycket tryggare när Lazio tar tag i spelet och tvingar Chievos mittfält ner i banan. Djupledspass från Lazios kreatörer blottar svagheterna i Del Neris taktik.
Chevios offensiva disponering med anfallaren Cossato i en ”Heskey-roll” på vänstermittfältet visar sig vara svårsmält för Lazio. Oddo kommer nästan helt bort i matchen, han visar lite offensivt och understödjer bristfälligt i defensiven. Följaktligen byts också (den småskadade?) Oddo ut i pausen mot nye argentinske kantvirtuosen Sorin som går in på vänsterkanten, när nu Pancaro skiftar kant.
Andra halvlek
Om man (som jag) trodde att Lazio skulle ta med sig sin från den första halvleken positiva avslutning, trodde man helt fel. Chievo tar direkt mer intitativ. Lopez får visserligen en halvkontring, efter duktige bollvinnaren Giannicheddas brytning, där han dock avslutar med ett ganska lamt skott. Annars återupprepas synder från första halvlek. Lazio förlorar boll på halvplan och Chievo ställer om snabbt. Snart står det 2-1 hastigt och mindre lustigt till Chievo efter en kontring mot ett - återigen – tveksamt Lazioförsvar. Efter detta mål verkar det som om rullgardinen går ned på sina håll i Laziolägret. Chievo rullar ganska enkelt igenom, och runt, Lazios mittfält.
Men matchen byter återigen ansikte. Corradi, för en gångs skull på rätt ställe, nickar in Lopez inlägg till 2-2. Inte speciellt rättvist i detta läge - men man tackar och tar emot. Sorin som försökt, men inte kommit in i spelet, tar ett ”omöjligt” skott. Skottet studsar på motståndarben vilket ger Della Morte ett kontringsläge. Jag vet inte om Chievospelaren är oerhört snabb eller om Sorin av någon anledning gav upp för Della Morte får ohotad avancera och förpassar sedan in bollen förbi Peruzzi. 2-3. Ridå.
Mancini försöker återigen ändra matchbilden och gör vissa byten och ändringar. Detta får dock snarare motsatt effekt. Utan Simeone och Giannichedda på banan förlorar laget den stadga som fanns. Lazio lyckas snarare gå NED i tempo under slutforceringen. Ett lags målfarlighet ökar i princip aldrig genom att spela fler anfallsspelare. Chievo lyckas å andra sidan väl med att förstöra Lazios intentioner. Man drar ned tempot utan att tappa för mycket initiativ. Men trots allt kan man begära en beslutsammare forcering i underläge på hemmaplan.
Sammanfattning
Vad som oroar riktigt mycket i andra är hur håglöst Lazio agerar när man behöver inställningen som mest. Visst gav främst Simeone och Giannichedda laget välbehövlig glöd, men detta får inte kombineras med okoncentration och nervositet i främst backlinjen. Coutos ytterst bleka insats är den direkta anledningen till dagens resultat. Han står felplacerad eller gör grova missar vid två av målen. Dessutom var han inblandad i ett antal för honom mindre smickrande situationer. Högsta ”Zebinaklass” på Couto. Sorins inträde på vänsterbacksplatsen var ingen debut som kommer gå till historien.
Sorin gav bara en osäker backlinje än mer osäkerhet. Sorin är inte den vänsterback denna backlinje behöver. Sorin är alltför tveksam och okunnig i defensiven. Om man ska utnyttja Sorin blir det som vänstermittfältare. Basta! Faktum är att Lazio idag i praktiken snarare spelade 3-5-2 (i en 4-4-2 förklädnad) i bägge halvlekarna. Främst Sorin (men även i viss mån Oddo) ligger betydligt högre upp i banan än vad en ytterback normalt sett gör. Jag är kanske tråkig, men i fortsättningen vill jag se Favalli som vänsterback, Sorin eventuellt som yttermitt. Men det var ju inte en ytterback/mittfältare Lazio behöver. Det är ett mitttbacksalternativ laget skriker efter.
Slutintrycket från matchen är att inga svar gavs på de självklara frågor som fanns inför säsongsstarten:
Backlinjen agerade osäkert. Kommunikationen och samspeltheten måste vara bättre. En av Stam/Couto måste ta djup om den ena stöter. Ytterbackarna kom bort (utom då trogne Pancaro). Spelförandet var sådär. Stundtals fick Fiore utrymme, men han var för klen denna match. Det var han som satt inne med nyckeln (passningarna) som skulle dyrka upp Chievos defensiv. Stankovic blandar och ger, men någon centralgestalt är han inte, snarare ett komplement.
Det viktigaste av allt är att laget måste agera tajtare framöver. Försvar – mittfält – anfall måste bli ett. Inställningen hos de spelare som startar måste prioriteras framför kunnande. Ett kunnande som hursomhelst alltid finns i laget oavsett startelva.
