Ve saluta Carnevale
Personliga minnen och annan kuriosa inför den heta drabbningen på Artemio Franchi.
Två gånger har jag varit på Artemio Franchi för att följa Roma.
Första besöket var våren 2006, när Leandro Cufré gjorde sitt första och enda mål i den gulröda tröjan, och gjorde det möjligt för Roma att ta med sig en poäng i den superhårda kampen om fjärdeplatsen. Får rysningar än idag när jag tänker på Leandros målfirande under bortasektionen. Åtminstone jag lämnade stadion mycket nöjd den dagen. Fjärdeplatsen såg ut att kunna bärgas med tanke på att vårt schema såg lite lättare ut än Fiorentinas, trots att vi fortfarande låg en poäng bakom. Allt var frid och fröjd. Vi gick också om helgen efter när Fiorentina kryssade på Delle Alpi, samtidigt som vi körde över Lecce hemma på ett soligt Olimpico. Som planerat, alltså.
Att vi sen lyckades slarva bort fjärdeplatsen genom att tappa en 3-0-ledning borta mot Palermo, spela 0-0 mot Sampdoria hemma och 4-4 (!) mot Chievo borta, är för mig fortfarande ett mysterium. En kaotisk sommar senare var vi förvisso tillbaka i Champions League. Men ändå.
Andra besöket var förra säsongen. Då lämnade jag stadion lite mer bitter än första gången, efter att Fiorentina gjort 2-2 på straff tio minuter från slutet. Regnet hade öst ner under stora delar av matchen, och Artemio Franchis avsaknad av tak i kombination med mitt för väderleken olämpliga klädval, utmynnade i en rejäl feber dagen efter.
Förutom det var det som alltid en fantastisk upplevelse att få följa Roma på fiendemark. När vi stod och huttrade i väntan på att få bli utsläppta av den lokala polismakten efter matchen sjöng vi den italienska versionen av "En elefant balanserade, på en liten spindeltråd...", fast istället för elefanter var det "i cellerini" - kravallpolisen - vi sjöng om. Tror det var ett fyrtiotal kravallpoliser som balanserade på den lilla spindeltråden till slut, innan vi fick lämna Artemio Franchi. Kanske uppskattade polisen vår ironi. Vanligtvis får de höra betydligt elakare saker sjungas om dem.
En sång som dock alltid sjungs när Roma spelar mot Fiorentina är annars "Ve saluta Carnevale" (Carnevale hälsar till er) med tillhörande vinkningar från Romas supportrar. Varför det, undrar kanske ni?
Historien går tillbaka till säsongen 92/93, då Fiorentina åkte ur Serie A efter att Roma och Udinese (som också kämpade för nytt kontrakt) spelat oavgjort hemma på Olimpico. Andrea Carnevale, anfallare för de rödgula, hade i slutminuterna ett gyllene läge att göra 2-1. Vinst för Roma hade betytt att Fiorentina fått stanna kvar i Serie A. Carnevale missade dock grovt, Fiorentina åkte ur och Carnevale själv gick till - hör och häpna - Udinese sommaren därpå. Att han hade missat med flit var mer eller mindre uppenbart.
Sen dess är Romas supportrar inte sena med att påminna Fiorentinas dito om episoden som betydde Serie B för "la Viola". Och inte lär de missa chansen att påminna dem om det på nytt när Roma gästar Artemio Franchi på lördagskvällen.
