Svartvita vårtecken
Dessa dagar möts man ständigt av en massa vårtecken. Vitsippor, uteserveringar och båtar som sjösätts. För oss Juvefans är det ett annat tecken som tydligare än annat bevisar att våren är kommen, flyttrykten kring David Trezeguet. Detta år är inget undantag, sedan en tid spekuleras det vilt huruvida fransmannen kommer att säljas eller inte. Om det denna gång blir verklighet av ryktena ska jag låta var osagt. Men min personliga uppfattning är att det nog är läge för en försäljning
David Trezeguet är en fantastisk målskytt. Jag ögnar mig igenom hans statistik och det är en imponerande läsning. Här följer ett litet axplock, under tiden i Monaco gjorde han 62 mål på 125 framträdanden, i Juventus har det hittills blivit 160 mål på 285 matcher. Landslagsstatistiken är lika imponerande den, på 71 A-kamper har Trez nätat 34 gånger. Betänk också att fransmannen sällan slår straffar, det gör statistiken rent fantastisk.
Som extra krydda har Trezeguet dessutom en särskild förmåga att kliva fram och göra väldigt viktiga mål. Vem minns inte hans avgörande på övertid mot Italien i EM-finalen 2000? I Juve har han klivit fram otaliga gånger och avgjort tuffa drabbningar. Real Madrid och Milan har exempelvis blivit hårt drabbade av Trezeguets målsinne. Som ren målskytt har han få övermän i toppfotbollen. De senaste åren är det nog bara Ronaldo(den äldre) och Van Nistelroy som kan konkurrera i fråga om effektivitet i boxen.
Många kanske tycker ovan nämnda rader, med råge, räcker som motivering mot en försäljning av Trezeguet. Jag är ändå för en eventuell försäljning, av flera skäl. Han blir inte yngre, är väldigt skadebenägen och tycks numer sakna lite av det gamla stinget. Den Trezeguet som nyligen kom tillbaks efter skada kändes väldigt seg och tung, långtifrån som den straffområdeskobra vi vant oss vid. Han behöver lite mer matchträning innan man rättvist kan bedöma om han är slut eller ej, men tvivlar starkt på att han kommer upp i samma nivå som tidigare.
En annan faktor som kan bidra till en eventuell flytt är Trezeguets bristfälliga kvaliteter i spelet utanför straffområdet. Dagens fotboll är så tuff och krävande att det förmodligen fodras en mer arbetande forward än Trez. I Amauri fick Juventus en helt annan typ av anfallare, hårt arbetande och mycket skicklig som bollmottagare. Med brassen på planen tycker jag Juves anfallsspel nådde en nivå man tidigare saknat. Med David Trezeguet på planen får man ibland känslan av att Juve bara är tio man.
Slutligen är fransmannens gnälliga attityd tröttsam. Marcello Lippi sa en gång att han inte ville se några primadonnor i Juventus. Trezeguet är nära att få bära just det epitetet efter Chelsea-matchen, då han upprördes över att ha blivit utbytt. En så rutinerad kille borde ha självinsikt nog att hålla käften i ett sådant läge. Vi som såg matchen vet att Trez inte gjorde någon större insats, varvid ett byte kändes logiskt.
Det känns lite vemodigt, men inget varar för evigt. Jag tror att det bästa för bägge parter är att Juventus och David Trezeguet går skilda vägar i sommar. David Trezeguet kommer att bli hågkommen som en av Juves bästa målskyttar och främsta matchvinnare någonsin.
