Krönika: Storklubben SS Lazio. Eller...?
Lazio har sedan länge varit en av de klubbar de surrat mest rykten kring.
Lazio har sedan länge varit en av de klubbar de surrat mest rykten kring. Dels klubben och dels klubbens samtliga spelare. Under sommarens calciomercato var samtliga spelare utom Angelo Peruzzi ryktade att lämna klubben och ungefär 60 olika spelare runt om i Italien och Europa var placerade i Lazio till denna säsong. Vi läser dagligen om Lazio på Internet, nyhetsflödet är aldrig sinande.
Varför är det så? Varför är Lazio rubrikernas lag framför alla andra, med något eller några undantag?
Det finns givetvis många orsaker och jag ska försöka ge några. Ett lag från den eviga Staden är givetvis alltid intressant och med en framgångsrik kusin ger det minst 2 heta derbyn per säsong. Derbyn som går utöver de vanliga i Europa och kanske hela världen. Passionen är total, fullständig och oerhört emotionell. Staden står stilla under själva matchen. Helt stilla.
Lazio har och har haft flera profiler i laget under många år; Chinaglia, Casiraghi, Signori, Nesta, Vieri, Veron, Nedved, Salas, Lopez och Crespo för att bara nämna några. Ja, och inte minst Roberto Mancini. Många ur den absoluta världstoppen, creme de la creme, har spelat för Lazio. Det var framför allt under Sergio Cragnotti som Lazio blev ett etablerat lag, både i Italien och ute i europa och sedan vår egen Sven-Göran Eriksson blev lagets ”allenatore” 1997 började det hända saker. Från att ha varit ett lag i mitten på tabellen blev Lazio helt plötsligt en vinnare. Under Eriksson fylldes prisskåpet på med sju bucklor i form av en Scudetto (1999/2000), två Coppa Italia (1998 och 2000), två Super Coppa Italiana (1998 och 2000), en Coppa delle Coppe (1999) och en Super Coppa Europea (1999). Sedan tidigare fanns i prisskåpet en Scudetto (1973/1974) och en Coppa Italia från 1958. Givetvis blev Lazio efter denna framgångsvåg hett stoff bland sportjournalister. Men alla mynt har två sidor och Cragnottis bygge kostade och kostar fortfarande pengar. Oerhörda pengar. Sergio Cragnotti har pumpat in ca. 360 miljoner euro i fotbollslaget. Ur egen ficka. Lazio ägs till 51% är Cirio som är en matproducent i Italien och Cragnotti är huvudägare av Cirio. Just nu lider Cirio är stora ekonomiska problem och även Lazio. Efter ett antal mindre lyckade värvningar uteblev framgångarna förra året och det tog hårt på kassan. Bokslutsrapporten som kom i somras visar isande röda siffror för fotbollslaget:
Under bokslutsåret 2001 förlorade fotbollslaget 54,4 miljoner euro jämfört med -16 miljoner euro året innan. De operationella förlusterna uppgick 2001 till hissnande 102,6 miljoner euro jämfört med -52,6 miljoner år 2000. Omsättningen sjönk till 111,9 miljoner euro jämfört med 126,9 miljoner året innan. Det berodde främst på de uteblivna framgångarna i Champions League och missar i transfermarknaden. Mendieta till exempel. Dessa siffror talar sitt tydliga språk och är givetvis tacksamma för journalister som vill ta billiga poäng att lägga på minnet.
Jag hörde från några vänner i Rom för ett tag sedan att det ryktades att löneutbetalningarna till spelarna ligger långt efter. Visserligen är det få lag, om ens några, som använder månadslön men att de släpar verkar vara mer än ett rykte. Och i dagarna får vi höra ryktet om att Jaap Stam vill gå till domstol för att tvinga Lazio betala ut hans lön, som han tydligen inte fått på 4 månader. Vi vet också att Lazio ännu inte har betalat Manchester United för Jaap Stam’s övergång. Vad som sägs bakom stängda dörrar i Lazio’s korridorer kan vi bara spekulera i – vilket också media gladeligen gör – men att något inte står rätt till verkar ju minst sagt ganska troligt.
För en tid sedan var Lazio en ”Superpower” i världsfotbollen och Sergio Cragnotti försöker med näbbar och klor hålla sig kvar på toppen. Betydelsen att kvala till Champions League och alla UEFA-pengar är sanslöst stor, nästan ett måste. Dagen efter att Lazio vann lo Scudetto 2000 stod SS Lazio SpA aktiekurs i 7,20 euro. Idag står den i 0,70. Att vara investerare i Lazio lämnar mycket att önska. Försäljningen av Nesta och Crespo ter sig oundviklig, om än gränslöst smärtsam. Men om jag tittar på siffrorna från bokslutet en gång till så gissar jag att alla våra ekonomiska problem inte alls är lösta. Och med tanke på att både Juventus och Manchester United visade vinst i sina bokslut så undrar jag om inte gapet till de allra största ser ut att öka.
Sportsligt så har året börjat lovande och det är vår enda väg att gå. Vi måste gå långt i UEFA-cupen och vi måste komma bland de fyra första så vi får kvala till Champions League nästa år. Om framgångarna uteblir även i år, ja... det vill jag inte ens tänka på. Men att fler av de stora spelarna kommer hamna på försäljningslistan är solklart.
Men som en god vän sa till en Roma-fan som retade oss för våra 11 år i Serie B:
”Hellre 11 år i Serie B, än 75 år utan någonting”.
Sempre e solo, forza Lazio
Diskutera gärna krönikan i vårt forum.
