Gästkrönika: Zaraté - nej tack?
"Du kan göra enorma uppoffringar i det här laget utan att få någonting tillbaka från din administration och tyvärr spelar det då inte så stor roll att Curva Nord aldrig glömmer sina hjältar..."
Lazio mot vinst i Coppa Italia 2009!
Vem hade trott det för några år sedan, då Lotito precis hade tagit över skutan och med sina nio nya spelare i spetsen siktade på att undvika nedflyttning? Ja, inte jag i alla fall.
En unik insats i all ära, men det var faktiskt inte så länge sedan Lazio vann en trofé. Coppan bärgares för bara fem år sedan och det är inte en liten plastikoperation som laget genomgått sen dess.
Truppen, presidenten, tränaren… det är egentligen bara supportrarna som är kvar och som bevittnat den förändring som laget genomgått.
Mycket kan alltså hända på fem år och jag tror mig ha funnit den största skillnaden från laget som Mancini ansvarade för. Fram till för någon månad sen hade jag nämligen underskattat kraften som finns i ”lagmoral” - ”identitet” - ”själ” eller vad man än vill kalla det.
Lazialitá.
Det är uppenbart att den har saknats i årets Lazio och detta särskiljer laget från tidigare upplagor - både positivt och negativt.
Huh? Hur kan det vara positivt att ett lag saknar en själ?
Även om såväl Lazios administration som dess supportrar spelar en viktig roll i att bibehålla klubbkänslan kommer ett stort ansvar ändå att ligga på spelarna.
”Släpp in Tuia, han är vår nästa världsback!” och ”De Silvestri kan plocka Ronaldo alla dagar i veckan” i all ära, men att kunna använda sig av en spelare som både brinner för laget och kan spela fotboll på hög nivå är en sällsynthet. Det går helt enkelt inte att förvänta sig att varje primaveraspelare ska vara en Nesta.
Ofta återfinns klubbkänslan istället hos spelare som Firmani och Bonanni, som mer antar rollen att höja atmosfären än att bidra med någonting på planen.
Om det nu verkligen är värt att lägga några hundra tusen / vecka på har jag ingen aning om. En sak är dock säkert - resultatmässigt är det smidigare att på några veckor introducera en Ledesma, Lichtsteiner eller Kolarov än att över flera år fostra sina egna stjärnor.
Jag tar en snabb titt på laget som vann Coppa Italia 2004 och kan se flera färgstarka spelare som fortfarande innehar en speciell ställning bland Olimpicos supportrar:
Peruzzi – som visserligen inte hade spelat särskilt länge i Lazio men som ändå var värdig kaptensbindeln i vilket annat lag som helst.
Stam – den självklara ledaren i backlinjen vars ersättare Lotito ännu inte funnit.
Mihajlovic – spelat ända sen Eriksson-tiden och de turbulenta åren som följde därefter .
Favalli – flest matcher i ljusblå tröja.
Negro – kapten säsongen därefter.
Fiore – kommentar överflödig och så Muzzi – spelande supporter som knappt fick spela (ja, jag vet, det låter konstigt).
Och låt oss nu inte heller glömma Mancini, som fram till dess varit älskad av många. En ex-spelare och hjälte bland publiken som nu faktiskt styrde och ställde som tränare - Lazios ansikte utåt och representant i media.
Årets Lazio saknar dessa spelare och det märks. Det finns helt enkelt ingen annan förklaring till sågtandsmönster som på ett EKG innebär fladder – inga synkroniserade rörelser i hjärtats förmak.
Ungefär lika osynkroniserat har Lazio spelat, med fruktansvärt imponerande formtoppar som följts av oförklarligt dåliga plattmatcher.
Två inledande matcher där Lazio spelar ut sitt fulla register följs upp av en besvikelse, 1-4 borta mot Milan. Fiorentina och Torino besegras därefter och laget går upp i topp, men det följs av tre raka utan vinst mot Lecce, Bologna och Napoli.
I samma stil har det sedan fortsatt: tre-fyra omgångar där man spelar som CL-mästare, och så 0-3 mot Chievo, 0-1 mot Atalanta etc…
Det är det som gjort Lazio framgångsrikt i cupen men även orsakat seriespelets mediokra placering. Träder Lazio in i cupfinalen under pågående torskperiod kan jag inte bara garantera förlust, utan även förnedring och utklassning.
Och många vill peka på tränaren. Jo, kanske är det så att Rossi tappat greppet om omklädningsrummet men jag tvekar på att det ligger en taktisk orsak bakom det här.
Jag menar, man klämmer åt Roma i derbyt, snor tre poäng borta mot Genoa och visar Juventus var skåpet ska stå - det är ju bara att fortsätta och göra exakt samma sak man gjort dittills.
Men nej, så enkelt ska det inte vara.
Och kanske är det så att lagandan i allmänhet saknas, för Lazio har blivit en samling människor som gnäller. Lotito gnäller på att han ser en trupp utan heder, Cribari, Pandev, Ledesma och Carrizo (eller i vissa fall deras agenter) gnäller på att de vill byta klubb och nästan alla vill ha mer betalt.
Utom Rossi, han gör nog bäst i att hålla låg profil.
Det är därför som Zaraté-dealen inte bara handlar om att säkra årets bästa anfallare i tre ytterligare säsonger.
Betalas mer än 200 miljoner för att behålla argentinaren tas ett stort, och i mina ögon även ett definitivt steg, mot ett Lazio som kan spela bra och underhålla men utan att kunna representera sig själv, sina supportrar och den ljusblåa tröjans historia.
Det är enligt min uppfattning det Lazio som Lotito har varit ute efter att skapa under alla dessa år och det är ett Lazio som med stor sannolikhet kommer att falla inom 4-5 år. Zaraté-dealen kommer inte bara att späda på girigheten i truppen då Lotito behöver löneförhandla med HELA truppen (för alla anser sig vara lika viktiga som Maurito), utan den lär även se Goran Pandev lämna Rom.
Av den lilla lagmoral som finns kvar i Lazio skulle jag vilja påstå att en stor del av den återfinns i Pandev, som varit mer eller mindre felfri i sitt agerande sen han värvades.
Du kan göra enorma uppoffringar i det här laget utan att få någonting tillbaka från din administration och tyvärr spelar det då inte så stor roll att "Curva Nord aldrig glömmer sina hjältar".
"Tack Angelo för ditt oförglömliga spel och bidrag till SS Lazio" och "Tack Lorenzo för att du inte gjorde en Macheda" verkar följas upp av en "Tack Goran för att du gav oss dina bästa år..."
Men vad vet jag – ännu en supporter som vädrar sina tankar framför datorn, långt, långt borta från händelsernas centrum…
