Serie A är ingen kvalserie
Jag tror att bägaren rann över för mig när självaste Jeppe Hussfelt hängde med huvet på Fotbollskanalen Europa och mer eller mindre förberedde sig för att Serie A skulle gå i ide ett tag.
Egentligen var det inget nytt. Efter halva säsongen var det uppenbart för de flesta att serien saknade en riktig gigant, och i det stora hela har det rådit en begravningsstämning efter de italienska lagens uttåg i Champions Leagues åttondelsfinaler. En riktig bottensäsong, muttrades det både av journalister och supportrar, samtidigt som kapitulationen inför medias glorifiering av det framgångsrika Premier League (eller framförallt dess big four) till slut var ett faktum.
Att vara bitter över fiaskot i Champions League känns inte så förvånande, även om det finns olika attityder till den nationella aspekten av de europeiska cuperna. Vissa håller på en liga, andra gläds bara av att se sina konkurrenter torska mot lag från andra länder. Själv har jag aldrig haft någon princip om att stötta de italienska lagen just på grund deras nationstillhörighet, av diverse orsaker, men visst är det tråkigt att ligan tappar så mycket status i och med att framgångarna i Champions uteblir. För som fotbollssupporter tycker jag att något saknas när för många lag från för få länder dominerar turneringen. Dessutom är jag - speaking as a child of the 90's - van vid att det spelas riktigt tunga matcher på de italienska arenorna när Europacuperna börjar nå finalen under våren.
Så visst kan jag förstå att stämningen är lite kylig den närmaste veckan efter den där onsdagkvällen då inte ens Roma lyckades ta sig förbi Arsene Wengers pojkelva.
Men att årets Serie A är en besvikelse? Det mötet missade jag, som jänkarna brukar säga.
Jag är med på att serien saknar ett riktigt starkt topplag just nu. Det handlar inte om klasskillnad mot de andra stora ligorna, men någon motsvarighet till Manchester United eller Barcelona finns inte i den här Serie A-upplagan.
För mindre än två år sen hade Inter hade kunnat vara ett sånt lag. Så sent som julhelgen 2007, var Inter det tveklöst bästa laget i Italien i mina ögon. Den här säsongen har jag aldrig känt att jag har kunnat säga det. Även om det kanske stämmer, är det mer som att Inter är det bästa laget i Italien... I brist på dugliga utmanare.
Och det handlar inte bara om fart. Vi ska inte göra en djupare analys här, men en betydande anledning måste vara att så många spelare har passerat toppen av karriären samtidigt. För inte så längesen var Stankovic, Cruz, Crespo, Vieira, Materazzi på olika sätt riktiga heta spelare. Men någon gång under förra säsongen råkade samtliga herrar passera sista förbrukningsdag. Idag verkar det som att det bara är eventuellt familjära relationer som hindrar att alla dessa spelare ryker när transferfönstret åter öppnas. Inters trupp består helt enkelt inte av lika många toppspelare som det gjorde för 1,5 år sen.
Ändå har alltså Milan och Juventus knappt varit i närheten av detta försvagade Inter. Milans problem är i det stora hela inte så olikt som Inters. Man har fler kreativa spelare offensivt, men att vissa spelares karriärer har gått utför har varit betydligt mer uppenbart, och det började det göra ännu längre tillbaka i tiden. Att Juventus sen saknar stabiliteten hos de andra europeiska giganterna borde egentligen vara självklart med tanke på att de för mindre än två år sen spelade i Serie B. Många gamla rävar är kvar, men utöver det finns det väldigt många nya namn, från alla möjliga delar av Europa och världen. Det kommer fortsätta att ta tid att bygga en lagmaskin. En 2-3:e plats i ligan och åttondelsfinal i Champions Leage - med gruppseger före Real Madrid - är mer än godkänt.
Att svenska fotbollssupportrar av den anledningen finner Serie A 2008-09 ointressant är kanske inte så förvånande, men särskilt för oss som älskar den italienska klubbfotbollen, borde inte ligans status eller attraktion bestämmas av hur slagkraftiga topplagen är, med europeiska mått mätt.
För mig är det därför en gåta att man kan skriva ner den här säsongens Serie A som en dålig upplaga. Allt är visserligen relativt, men har folk redan glömt bort hur det såg ut för bara några år sen?
När Genoa inte hade sett dagens ljus på evigheter, när Fiorentina och Napoli degraderades ner till Serie C, när Torino gick i konkurs och gick därmed miste om uppflyttning till Serie A, för att inte nämna den där lilla sagan som vi kallar Calciopoli.
Det var den bittra sanningen i början- och mitten av 2000-talet. Inter, Juventus och Milan var ett större hot i Europa än de är idag, men från ett inhemskt perspektiv hade ligan av uppenbara skäl tappat mycket av sin charm från 90-talet. Några av landets mest anrika fotbollsklubbar låg på dekis - för att uttrycka det milt - och det talades också mycket om de syditalienska lagens totala frånvaro.
Idag är situationen nästa omvänt. Såklart kommer vi aldrig att få en komplett liga, och något lag kommer alltid att saknas. Men i stort sett är de anrika klubbarna tillbaka. De flesta av dem har gjort intressanta satsningar, både sportsligt och ekonomiskt, vilket har gjort toppen av ligan tätare. Det är ganska talande att Cagliaris fantastiska säsong i skrivande stund inte har gett laget mer än en sjundeplats. För fem år sen hade det kunnat ge Champions League, men nu är det bara att kolla vilka lag som ligger före och efter i tabellen. Med all respekt för Chievo och Perugia, är konkurrensen idag av ett annat slag. Napoli, Palermo och nämnda Cagliari har gjort sitt för att åter sätta södra Italien på fotbollskartan.
Sen kan vi alltid peka på jättarnas brister, och även något som saknas i det som Fiorentina eller Roma har presterat. Men det kan ju lika gärna säga något om konkurrensen. Jag är inte så säker på att något av de sistnämnda lagen lider av särskilt stora problem jämfört med de senaste åren. I Fiorentinas fall tycker jag till och med att laget är förstärkt. Sanningen kan lika gärna ligga i att konkurrenterna längre ner i tabellen är alldeles för bra för att agera språngbrädor åt toppen. Så ser det onekligen ut om man tar lag för lag. Det är inga gäng man skövlar sig förbi.
Är det verkligen samma Serie A som är sådan besvikelse? Italien lyser med sitt frånvaro i Europa, men jag visste inte att Serie A var en kvalserie till Champions League.
