Wennbergs vecka
Det var bittert att i söndags sitta framför datorn och följa matchen mot Como, all respekt till nykomlingarna men det är ett lag som Juve normalt sätt ska göra processen riktigt ordentligt kort med.
Nu blev det som bekant inte så och det oavgjorda resultatet följdes åt av ett par mindre roliga dagar i mitt liv, jag måste faktiskt erkänna det att mitt humör beror till stor del på hur det går för Juventus. Jag har svårt att känna riktig glädje om jag har inte har ett bra resultat i ryggen så att säga.
Mot Como fick man beskåda ett ovanligt viljelöst och lojt Juventus, precis som veckan tidigare mot Parma så verkade inte Juvespelarna fatta att det var allvar förrän man befann sig i underläge. Como förtjänade visserligen knappast att leda för man skapade INGENTING tidigare under matchen, och målet kan man ju diskutera hur Anti-Juve man än är. En Como spelare befinner sig ovanpå Buffon när bollen slås in. Men mål blev det och det är i efterhand inget att säga någonting om. Juventus hade nästan en halvtimme på sig att vända matchen, något som man utan tvekan ska klara av. Men skärpan i avsluten fanns inte där och paniken spred sig.
Frälsaren förra veckan hette Igor Tudor, denna veckan heter han Marcello Zalayeta. Han gjorde inte bara målet utan stod för säsongens mest imponerande inhopp i Serie A hittills. Lippi plockade in Zalayeta från Danubio då han var en av världens mest firade unga anfallare, kanske är han på väg att bli en av de riktigt stora på seniornivå nu. Tyngden, tekniken och snabbheten finns där men det finns fortfarande saker att förbättra. Det är verkligen dags att Lippi och Juve inser nu att de unga spelarna måste få tillfälle att visa vad de går för. Försvinner Zalayeta till förmån för Salas blir jag riktigt jävla sur, det är utan tvekan Chilenaren som ska bort och fort ska det gå.
Ni som gillar Marcelo Salas kan sluta läsa här för jag tänker skoningslöst såga honom vid fotknölarna.
Det var inte bara det att Salas missade enkla lägen i söndags, han tappade bollar i farliga lägen och missade två ENKLA passningar som hade friställt Trezeguet. Han är helt enkelt inte med i matchen den gode Chilenaren. Men tittar man tillbaks så har han aldrig varit det. Salas slog till min fasa igenom i River Plate (till min fasa i och med att jag håller stenhårt på Boca Juniors) och gjorde en hel del mål. Men å andra sidan så var han i en väldigt tacksam sits, att vara anfallare i ett lag där framspelningarna kommer från Ariel Ortega, Hernan Crespo, Juan Pablo Sorin och så vidare är väldigt lätt. River hade ett kanonlag och Salas bildade anfallspar med Crespo. Men då ska man komma ihåg att Argentinska förstaligan inte det minsta är jämförbar med Europa. Standarden är fruktansvärt hög i toppen men resten är inte mycket att hurra över. Efter en fin vår 98 la som bekant Lazio beslag på Salas, han gjorde en hyfsad förstasäsong och mäktade med en 15-16 mål men då hade han hyfsade killar bakom sig och var lagets givna förstastriker, tro mig det kommer han aldrig att bli i Juve. Andra säsongen i Lazio var han kass, förutom när han spelade tillsammans med Crespo. Men då var det inte målskytten Salas som var framstående utan grovjobbaren Salas. Han jobbade hårt för Crespos skulle och var väl i alla fall godkänd.
I Juve är inte Salas tänkt som någon grovjobbande anfallare utan som målskytt. Salas har aldrig varit någon målskytt och kommer aldrig att bli det heller. Han är en medelmåtta som tack vara ett bra VM 98 (dock var väl inget av målen så väldigt imponerande) fått ett internationellt anseende som uppenbarligen aldrig går att tvätta bort. Sista året i Lazio och hittills i Juve så har han missat allt, jag kan minnas en sak som han gjort rätt. Passningen till 4-0 målet i första matchen mot Venezia förra året, den var snygg. Men det räcker liksom inte. Salas kostade Juventus dryga 200 miljoner svenska kronor. 200 miljoner för att ha en spelare sittandes på bänken och inte uträtta ett skit. Tro mig det finns en anledning till varför han inte varit ute i pressen och klagat på lite speltid, han sitter och gottar sig i sin skinnfåtölj och inser vilken oerhörd tur han har, vilken guldsits han sitter i. Frågan är om Salas ens skulle vara stjärna i Allsvenskan. Barcelona verkar dock visa intresse för denne man, Juve kommer aldrig att få tillbaks pengarna men skit samma. Bara sälj honom för i Juve har en sådan spelare inget att göra, vilket rykte han än försiggårs av. Jag är så trött på honom att det är svårt att hitta ord. Att han sedan har nummer 9 på ryggen känns ännu tyngre, 9:an ska hänga på den stora målskytten, inte på Marcelo Salas.
Säljer Juventus Salas under säsongens gång blir det dock ett litet hål i anfallslinjen. Men det finns spelare inom organisationen som är bra nog att täppa till det på bästa sätta. Att kalla hem ett lån är inte så troligt då det definitivt ger dålig PR. Kanske ansluter Cavenaghi? Det vore mitt absoluta drömscenario, att skicka tillbaks Salas till River i utbyte mot Fernando Cavenaghi och/eller Andres D’Alessandro. Men de båda verkar vara minst ett par år för unga för Moggi.
Vi får helt enkelt se vad som händer, men Salas måste bort. Ingen har något förtroende för honom längre och då håller det inte. Nu får jag väl säkert äta upp detta nästa vecka då Salas gör hattrick på Guiseppe Meazza.
