Om Diego vore Maradona
Att Juventus värvar Diego från Werder Bremen tycks mer handla om när än om. Den stora frågan är hur man tänker när man är beredd att offra så mycket pengar på en spelare som egentligen inte passar in. Tänker Juve göra som det gjordes på Maradonas tid? Man kastar in Diego och fyller på runt om?
Juventus bästa lag under min generations tid är laget som skulle försvara Champions League-titeln från 1996. Det gjorde man inte, ändå håller jag det laget som vassare än det med Vialli, Ravanelli och Padovano. Mittfältet med Deschamps, Davids, Zidane och Conte eller Di Livio var förmodligen världens bästa. De tre första kom med i All Star Team i VM 1998. Tre av de fyra bästa mittfältarna i världsmästerskapet spelade för Juventus.
Riktigt så fint är det inte i dag. Att Diego kan ta samma roll om än ännu inte mätas med Zidane är ofrånkomligt. Det är de övriga tre som är problemet. Camoranesi skulle utom alla rimliga tvivel fungera som central högermittfältare, likt Conte och Di Livio. Sissoko är ju en given Davids-ersättare, om än i Deschamps roll. Marchisio måste kunna klämmas in, han ska alltid spela.
Med Nedved utom tävlan och Ranieris ovilja att lita på Giovinco slipper vi vänstermittfältarproblemet om vi spelar med en diamant. Giovinco kan konkurrera med både Diego och Del Piero, i roller han passar bättre i. Eftersom Ranieri inte verkar bli kvar är det här sannolikt en situation som löser sig oavsett då jag har svårt att se hur någon ska kunna låta bli att ge Giovinco mer förtroende.
Med ett centralbaserat mittfält behöver vi anfallande ytterbackar. Det har vi bara på vänstersidan, enligt klassisk italiensk modell. Vi skulle med andra ord spela skevt, utan vänstermittfältare. Lippis lag innehöll sällan några utpräglat offensiva ytterbackar. Pessotto, Porrini, Torricelli, Dimas och Birindelli var ju knappast några föregångare till Zambrotta rent spelmässigt.
Som supporter har man alltid drömmar man hoppas få se bli verklighet. Tidigare hade jag en om Nedved som central mittfältare. Den har gått i uppfyllelse, delvis. Nu handlar den om Camoranesi som högerback. Det finns inget som talar för att han inte skulle klara av det så länge han har jämnvikt mellan impulserna där uppe. "Det är lättare att lära sig att förstöra än att skapa", som man säger i Brasilien.
Man kan ju låta bli att krångla till det också. Låt Diego ta Nedveds plats och kör. Nedved är har ju aldrig varit känd för att slicka linjen ändå. Ibland har det snarare blivit för mycket folk med honom där ute.
Eftersom jag slipper alla taktiska bekymmer kan jag spåna fritt och naivt. En ny tränare innebär en nystart för alla. Alla lagar rivs upp, nya skrivs. 4-4-2 är kanske inte ens sannolikt.
Jag ser gärna Diego i Juve. Vi behöver en Kaká, en Messi, en Ribery. En Diego.