Besvikelse är bara förnamnet efter 1-2 i Cardiff
Italien har ett dåligt fotbollslandslag för tillfället. Ett mycket, mycket dåligt fotbollslandslag. 1-2 mot Wales är en förlust man kan ta, men det är sättet man förlorade på som upprör.
Trap startade matchen med exakt samma backlinje som i lördags. Spekulationerna om Adani som högerback och Panucci till vänster blev det alltså inget av. Mittfältet var det väntade, liksom anfallsparet.
Direkt i inledningen syntes det att det här skulle bli en tuff kväll för Italien. Redan efter fem minuter gör Simon Davies 1-0 med en välplacerat skott ur halvtaskig vinkel, efter ett snyggt förarbete av Delaney och Bellamy.
Del Piero och Montella får inte mycket uträttat framåt. Som tur är skaffar Del Piero en frispark strax utanför straffområdet i 32:a minuten. Del Piero tar den själv och sätter den via muren, precis som mot Jugoslavien. En klockren kopia, har man sett målet mot Jugoslavien behöver man inte se det här...
Målet ger italienarna mod för en stund. Ett lysande anfall sätts igång av Pirlo som slår en långboll mot kortlinjen där Tommasi möter på volley och hittar Montella just utanför straffområdet. Montella avslutar direkt med en volley som är ytterst nära att segla in i Paul Jones vänstra kryss. Ett typiskt Montella-mål var nära att bli verklighet. Entusiasmen höll dock på totaldö strax efteråt då Giggs slår en frispark i ribban. 1-1 i paus.
En stund efter vilan slår Pirlo ytterligare en av Gli Azzurris nya frisparkar, nämligen via muren. Jones i målet sträcker ut ordentligt och räddar sitt mål från påhälsning med en tippning i ribban.
Italien fortsätter att inte skapa nånting framåt. Montella tas ut och ersätts av Maccarone som tyvärr inte förändrar någonting. Trapattoni hoppas uppenbarligen att något supernummer av t.ex. Del Piero ska resultera. Och hans önskan är nära att slå in. Strax efter Maccarones inträde glider Alex läckert förbi en hel drös med rödklädda walesare men skottet blir tyvärr inte bättre än att Jones kan rädda med en fotparad.
Strax efteråt sticker Bellamy emellan Zauri och Cannavaro och hinner först på bollen mot Buffon. Bellamy rundar densamme och gör 2-1. Plattmatchen med plattresultatet är ett faktum, för Italien är inte ens nära att kvittera.
Matchfakta:
Italien (4-4-2): Buffon; Panucci, Cannavaro, Nesta, Zauri; Tommasi, Di Biagio (64' Gattuso; 85' Marazzina), Pirlo, Ambrosini; Montella (70' Maccarone), Del Piero.
Avbytare: Abbiati, Adani, Iuliano, Oddo, Maccarone, Marazzina.
Förbundskapten: Giovanni Trapattoni.
Wales (4-5-1): Jones; Delaney, Speed, Melville, Gabbidon; Pembridge, Savage, Bellamy (92' Blake), Davies, Giggs; Hartson.
Avbytare: Crossley, Page, Johnson, Blake, Earnshaw, Robinson, Wenston.
Förbundskapten: Mark Hughes.
Mål: 12' Davies; 32' Del Piero; 71' Bellamy
Varningar: Di Biagio (I), Savage (W), Bellamy (W)
Domare: Veissiere (Frankrike)
Ass domare: Arnault och Teixier (Frankrike)
Fjärdedomare: Garisian (Frankrike)
Publik: ca 70 000
Spelarkritik:
Buffon 6
Precis som vanligt, håller alltid en hög stabil nivå.
Panucci 5.5
Ingen världsback men duger helt klart. Lite opolerad stundtals.
Cannavaro 6.5
Reparerar både sina egna och andras misstag med glans. Klart bäst av försvararna i de två matcherna.
Nesta 5.5
Mannen som aldrig gör misstag har börjat göra just misstag. Maldini blev bättre med Nesta, men Nesta blir sämre utan Maldini?
Zauri 5.5
Med lite mer erfarenhet kommer han att bli en stor tillgång i offensiven. Lite svag bakåt stundtals, passar bättre som ytter med en trebackslinje.
Tommasi 6
Äntligen lite flyt med sig. Visar i alla fall lite vilja att gå framåt till skillnad från många andra.
Di Biagio 5
Sjukdomen sitter i kanske? Har ändå rutinen och kvaliteter åt båda håll som gör att han ska vara med i landslaget.
Pirlo 6
Lite bortkommen stundtals men briljerade med en utsökt teknik och speluppfattning.
Ambrosini 5.5
Skadefrånvaron märks. Vill mycket men får inte mycket uträttat. Lite matchträning kommer göra susen.
Montella 4.5
Volleyn i första halvlek var underbar, men det räcker inte. Passar inte i såna här matcher.
Del Piero 6.5
Bollkontrollen är utomjordisk men tyvärr är han väldigt bollkär á la Rivaldo.
Avbytarna hoppar vi över, men Gattuso måste ändå få en rad. Det är synd om grabben, inbytt och utbytt i samma match. Det om något tyder på obalans i lagledningen.
Kommentar om matchen:
Italien är inte bättre än så här. Italien är riktigt dåliga, det är den bistra sanningen. Självklart är det ett enormt handikapp att mer än halva startelvan saknas och att flera nyckelspelare är borta, det kan man inte komma ifrån, men så här lamt får det inte vara i ett EM-kval. Varför är det så då? Är det spelarna eller tränarens fel? Min bestämda uppfattning är - både och!
Spelarna verkar inte ett dugg intresserade av att spela. "Går det så går det, vi är ändå Italien och vi är bra" verkar den allmänna inställningen vara. Nu borde de veta hur det är i verkligheten. Visst förstår man att det är tungt att spela tre olika klubblagsturneringar (de flesta gör det i alla fall) och dessutom spela med landslaget, men lite patriotism har väl varenda människa? Men jag förstår att det blir problem när...
... Tränaren ändrar på ett lag som fungerar smärtfritt under en hel kvalserie bara för att det blir VM. Ni minns säkert att Italien var ett av de bästa lagen i Europas VM-kvalspel, 3-4-1-2-uppställningen var gjuten. När det sen blev VM-match mot Ecuador dög det inte längre. Trapattoni valde att spela 4-4-2 för att det passade bättre mot Ecuador.
Regel ett: Man ändrar inte ett vinnande lag!
Regel två: Ecuador ska anpassa sig efter Italien, inte tvärtom!
Visserligen gick det bra i just den matchen, men budskapet från Trap till spelarna var ju solklar. När han ser till att anpassa sitt lag efter motståndaren säger han indirekt att "de är bättre än oss, vi måste ändra på vårat spel för att förstöra för dem." Jag vet självklart inte exakt vad som sägs i omklädningsrummet men att döma av spelarnas insatser så måste Trap ha sagt nåt i stil med "gå ut och försök se till att de inte gör nåt mål, har vi tur kanske vi gör ett." Det verkar som om misstron från tränaren får det normalt starka försvaret att vackla, och ingen vågar anfalla med risk för att gå bort sig. VM-fiaskot sitter ännu i, helt klart.
Rätta mig gärna om jag har fel men jag kan inte komma på en enda gång då motståndarmålvakten fått göra en riktigt bra räddning, förutom på Pirlos frispark igår. Två mål, via motståndarna, annars öken...
Läs fortsättningen här