Matchrapport Wales-Italien, fortsättning
Framtiden då?
Traps vara eller icke vara som förbundskapten tänker jag inte ge mig in på, inte heller vilka spelare som ska vara med. Försvinner Trap gråter jag inte, blir han kvar får han en chans till revansch. EN chans. Om han ska vara kvar måste han inse att det inte kan fortsätta så här. Då får man sikta in sig på att komma före Azerbadjzjan i gruppen, och det är ju ingen vettig målsättning precis. Gå tillbaka till 3-4-1-2 och sluta dalta, och förhoppningsvis är många spelare tillbaka till matchen mot Turkiet den 20/11. Då vill vi se det riktiga Gli Azzurri igen!
Men, det är trots allt bara ett spel. Försök övertala över 50 miljoner vildsinta italienare om det den som vågar...
Som avslutning vill jag gärna framhäva de positiva bitar som de två kvalmatcherna mot Jugoslavien och Wales faktiskt innehållit.
* Luciano Zauri. Bättre än jag och kanske många andra trodde. Från och med nu ska han ALLTID vara med i diskussionen om startelvan.
* Cannavaro. Tar sitt ansvar med bindeln på armen. Har aldrig klagat på hans insatser och chansen att jag skulle göra det nu är inte större.
* Maccarone. Med i truppen är första steget. Några minuters speltid är nästa. Rutin och erfarenhet får man av att spela, hur bra eller dåligt man gör det är en annan sak.
* Resultaten. Faktiskt. Nu måste ju Trap och hela Italien vakna upp ur dvalan. Call med crazy men jag ser fram emot matchen mot Turkiet.
* Frisparkarna. Kan man inte sätta den direkt kan man alltid valla via muren. Det måste vara intränat...
* Del Pieros känsla. Även om det inte alltid är så effektivt måste man beundra hans bollkontroll. Har någon kollat att det inte är kardborre på bollarna?
* Spelprogrammet. Tre hemmamatcher kvar, bara två borta. En detalj som kan vara ack så viktig i slutändan.