Empoli-Roma 1-3
Roma, uppbackat av halva Rom kändes det som, akte till Toscana for motet med Empoli. Det blev 3 poäng och en härlig upplevelse.
Efter de senaste veckornas uppryckning i form sa gick taget mot Empoli, dit jag, kollega Lars, och narmare tiotusen andra romanisti begett sig for att se sitt Roma. Vi blev inte besvikna, 3 poäng och en upplevelse som heter duga!
Jag själv och Lars hade alltsa akt till Toscana och Empoli for att se en bortamatch med i giallorossi, och i forebyggande syfte var vi dar tidigt - for tidigt skulle man nastan kunna saga! Tre timmar innan matchstart slog vi oss ner pa stenbankarna som skulle utgora laktare for dagen. Just da var det inte sa hemskt manga andra romanisti dar, lite utspritt kunde man skymta roda farger men inget mer. Men ju mer timmarna led desto mer insag vi att detta skulle bli ett riktigt stort bortafolje idag! Mycket riktigt, cirka en och en halv timme innan matchen var arenan ockuperad sa till den milda grad...en langsida och tva kurvor var fullständigt gulroda, belagrade av romanisti. Maktigt minst sagt nar tre fjardedelar av en bortaarena ar beslagtagen...
Matchen borjade, som sig bor, med ett Roma-overtag, om an inte stort. Man forsokte dock hitta spelvagar igenom, framst genom en tokrusande Cafu pa kanten. Men Empoli hade en relativt stark forsvarsmur utanfor straffomradet och det hände mer än en gang att vart foga kreativa mittfalt korde fast och fick borja om fran borjan. Man hade alltsa kort fast i mitten, kanterna var dock battre än tidigare även om Cafu knappt far upp sina inlagg i knähojd, och det kom inte som en chock att malen for Roma iscensattes fran kanterna. När Emerson gav glädje till majoriteten av stadion med sitt ledningsmal efter en halvtimme spelad var det efter en horna som bollen sa smaningom studsade till Emerson som inifran malgarden inte gjorde bort sig, bollen i nät och 0-1. När Candela bara tre minuter senare okade pa ledningen var det aterigen frukten av kreativt kantspel. Fransmannen samarbetade med Cassano ute till vanster, spelade sig snyggt in mot straffomradet dar han sa smaningom fick ett ypperligt läge att ladda sin välkända bossa och stackars Berti i hemmamalet hade inte en chans i världen att stoppa projektilen som borrade sig in i hans vänstra kryss. 0-2 och vild glädje hos Roma-klacken! I det läget kunde man slappna av, tvamalsledning och inget som tydde pa att det skulle ändras. Spelet var mer avslappnat da spelarna inte kande pressen pa sig att gora mal längre. Det enda som hände under den inledande halvleken som tydde pa annat var ett lobbforsok fran Di Natale som i stort sett redan hade resulterat men fran ingenstans kom Samuel och rensade med en cykelspark, langt langt uppe i luften. Hade det inte varit for den mirakelräddningen hade resten av tillställningen blivit aningen mer spänd och nervos.
Efter pausen fanns det i borjan bara ett lag pa planen, Roma lanade aldrig ut bollen till Empoli som fick springa runt trottkorda och jagande efter en rund sak de inte skulle fa leka med...Väldigt avslappnat och lugnt passade man runt bollen mellan lagdelarna och det sag ut som kattens lek med rattan, ackompanjerat av publikens "ol�E for varje passning. Roma kontrollerade matchen i fortsättningen, men lugnet stordes av Empolis kvittering en kvart fore slutet, Di Natale fran nära hall. Da fick Toscana-laget smak pa blod och forsokte pressa in en kvittering. Roma verkade lite tagna pa sängen och hade det inte varit for mycket uppoffrande spel av forsvaret hade mina nerver pajat flertalet ganger under slutet. Man lyckades dock halla borta alla inlägg som har sa stor potential att forstora en fest, men det skulle droja tills slutminuten innan vi kunde slappna av helt och hallet. Da drog Bati ifran, lyckades halla bort forsvaren som hangde efter och fick pa ett skott, dock inte bättre än att Berti i mal raddade. Returen ut till Montella som även han missade fran nära hall men denna gangen gick bollen ut till Tommasi som fran straffomradesgränsen skot direkt in i det oppna malet och därmed var segern ordnad.
Det finns bade positiva saker att säga, och negativa. Det ser fortsatt hemskt statiskt ut i anfallsspelet vissa tillfällen, och hade det inte varit for vart kantspel idag hade vi kunnat fa det svart. Och sa maste nagon av vara anfallare hitta malformen, vi kan inte forlita oss pa att tre mittfaltare ska gora malen som idag. Jag ställer storst hopp till Montella, hittar han sin malform sa är mycket vunnet. Det är ju derbyt nästa vecka och han har som bekant viss lycka där, kanske kan det fungera som en injektion for malsprutandet.
Det positiva, som vager over det negativa med en mil, ar att kanstspelet sag riktigt bra ut stundtals, det är nagot det inte gjort pa manga manader i laget. Candela tyckte jag stod for den storsta uppryckningen, det är intressant att se hur mycket bättre han blir av att ha en medspelare längre upp pa vänsterkanten. Se alla matcher han gor tillsammans med Delvecchio, där är han enorm, samma idag med Cassano som hjälpande hand da han ofta drog sig utat i banan. Stabila insatser annars overlag, men vissa stod ut - Tommasi gjorde att jattejobb, nämnde Candela ocksa. Samuel är alltid bra, knappt värt att kommentera, men det som känns nästan roligast är att for tredje matchen i rad sa heter var bäste spelare Jonathan Zebina. Det om nagot är ovanligt, sa pass att man fragar sig vilket universum man hamnat i egentligen!
Men det mest positiva en dag som denna är publiken - vilket stod! I en bortamatch, i borjan pa en säsong da det gatt halvknackigt, mot en motstandare som for de flesta är totalt okända, sa kommer det ända cirka 10000 roma-fans. Man kan inte lata bli att bli totalt hänryckt, det är sa här ett lag ska foljas. Roma sätter verkligen standarden (i de flesta fall en totalt ouppenalig sadan) for borta-resor, det kan man inte tvivla om. Lopsedeln som Lars plockade med sig hem säger allt egentligen - "Invasione giallorossa in citt�E". Det blir inte mer tydligt än sa.
Daje Roma, daje!