Vad händer med Giovinco?
"I ett år har Ranieri nekat Giovinco chansen på hans naturliga position för att han inte passar in. Istället köper vi in en brasse för €25 miljoner och ändrar formation efter honom."
Juventus ungdomssatsning har vart väldigt paradoxal de senaste åren. Det finns inget annat sätt att beskriva det när klubben har en av världens bästa ungdomsakademier - med exempelvis fyra segrar i den prestigefyllda Viareggioturneringen bara det senaste decenniet - och ändå knappt släppt fram några egna produkter. Det var inte förrän under säsongen i Serie B som de första på väldigt länge gavs en seriös chans. I november 2006 slängde Didier Deschamps in både Paolo De Ceglie och Claudio Marchisio och vi fans jublade – de första svartvita som faktiskt gjorde sin seniordebut i världens vackraste klubb på många år. Men det fanns en spelare som redan då ansågs mer talangfull än dem. De flesta juventini kände till honom redan innan den där magiska majdagen 2007. Den korta, tanige, 20-åringen med nummer 43 på ryggen ersatte en annan av ”Del Pieros arvtagare”, Raffaele Palladino, i den 76e minuten. Det blev en lyckad debut.
Sebastian Giovinco är bördig från Turin och har spelat i klubben sedan 1993 – samma år som vår nuvarande kapten debuterade i seniorlaget. Efter att han förra året visat att han kan prestera på högsta nivå (efter briljanta prestationer mot bl a Roma) hämtade Juventus hem honom, tillsammans med de tidigare nämnda från deras låneår i Empoli och Siena (De Ceglie). Detta var säsongen då Giovinco skulle ta världen med storm. Med tre matcher kvar av säsongen är antiklimaxet ett faktum, då Seba mestadels snällt fått sitta på bänken och njutit av långbollar som gör vad de kan för att pricka Amauris ansikte. Claudio Ranieri har vart väldigt strikt med sitt 4-4-2 med två krigare på mitten (läs; Poulsen, Sissoko, Tiago utan frihet) och spelet har gett starka Drillo-vibbar så länge inte Mauro Camoranesi vart på planen. En allt tröttare (men ack, så stor) tjeck har gjort att fansen skrikit efter Giovinco. I ärlighetens namn har han oftast dessutom gjort det väldigt bra när han fått chansen, men ändå sitter han på bänken igen till nästa match.
Många, däribland jag, har haft lite överseende med detta då Giovinco trots allt inte går in i taktiken. Min åsikt är att tränaren ska bygga sitt lag efter sin taktik – inte tvärtom. Om vi nu hoppar över diskussionen om huruvida Seba skulle kunna spela till vänster eller som seconda punta och bara accepterar att Ranieri kort och gott nekat honom den chansen eftersom att han, enligt Mister, inte passar in där går vi vidare till vad som händer nu. Nedved lägger med stor sannolikhet skorna på hyllan efter den här säsongen, och allt tyder på att Diego, åtminstone rent klassmässigt, ersätter. Den hetaste diskussionen gällande detta är vilken formation vi kommer att använda oss av nästa säsong. President Cobolli Gigli har bekräftat att Ranieri kommer att ändra sin formation så att Diego ska kunna passa in, och allt tyder då på att han får den position han har idag, som klassisk ”tia”. Vänta nu…
I ett år har Ranieri nekat Giovinco chansen på hans naturliga position för att han inte passar in. Istället köper vi in en brasse för €25 miljoner och ändrar formation efter honom. Nåväl, det är en spelare av högsta klass. De flesta förespråkar något av alternativen 4-3-1-2 eller 4-2-3-1.
4-3-1-2
Backlinjen består – en vanlig fyrbackslinje. Mittfältet skulle centreras och spelarna i dagens trupp som kan spela här är Sissoko, Poulsen, Marchisio, Zanetti, Camoranesi och Tiago. Trequartista skulle i så fall, naturligtvis, bli Diego. I tvåmannaanfallet fortsätter vi som vanligt att rotera bland våra fyra naturliga forwards. Vad hände med Giovinco? Nej, han kan inte spela som en av de tre centrala mittfältarna. Det är som att sätta Del Piero på Poulsens position. Vi har även flera gånger fått bevis på att la Formica Atomica inte fungerar som seconda punta heller då han kommer felvänd och möter boll mot mittbackar på 90 kg. Här hamnar alltså Giovinco på bänken.
4-2-3-1
Denna offensiva formation används flitigt av en av de tränare Juventus mest beryktas anställa till nästa säsong, Luciano Spalletti. Backlinjen som vanligt. Två tillbakadragna mittfältare där Zanetti, Poulsen, Marchisio, Sissoko och till viss mån även Tiago skulle kunna spela. Trion framför dem skulle kunna innehålla Giovinco till vänster, Diego i mitten och Camoranesi till höger. Amauri är den forward som är bäst lämpad att vara ensam forward. Ser bra ut. Men vad händer med Del Piero, Trezeguet och Iaquinta? Del Piero är en startman även nästa år, och han fungerar inte som ensam forward. Han har dessutom under många år påpekat att han inte trivs som släpande utan vill vara en av två anfallare. Förmodligen skulle en av Trezeguet och Iaquinta säljas med denna formation. Minns ni ramaskriet efter matchen mot Milan när Del Piero inte startade? Kan ni föreställa er det, varje match, nästa säsong? Nej. Del Piero startar. Diego är spelaren offensiven ska byggas kring, honom petar han inte. Ale trivs bättre till vänster, och skulle dessutom inte tillföra i närheten av lika mycket som Camoranesi gör på högerkanten. Vad har vi kvar? Just det.
Vad är då tanken med Sebastian Giovinco? Kommer Ranieri (eller vem det nu än blir) att peta Del Piero, eller kan vi vänta oss ytterligare ett år av bänknötande för hans del? Jag tror att varken fansen eller Sebastian själv orkar med det. Han har hunnit bli 22 år, och det är ingen ålder i sig, men hur ska han kunna utvecklas med sitt eviga sittande på bänken? En del kanske tycker att man kan rotera, men det är ingenting jag tror på. Jag tror på en fast, ordinarie startelva där spelare på bänken hoppar in vid skada alternativt om någon är helt ur form.
Förhoppningsvis har jag missat någonting, eller så är jag bara korkad. Men det är svårt att föreställa sig att vår framtida bandiera kommer att få den speltid han förtjänar även nästa år. Missförstå mig inte, jag är väldigt exalterad över köpet av Diego – jag kan inte släppa det ur tanken och har så smått börjat fantisera om att vi återvänder till glansdagarna inom viss framtid. Men finns det ingen plats för Giovinco så tror jag, tyvärr, att han självmant lämnar oss inom snar framtid, och det är för mig en större förlust än att vi skjuter upp titlarna något år.
