Därför vinner Juventus idag
Idag blir det en mental konditionsseger!
Uthållighet är ett ord med många innebörder. Det kan handla om kondition och styrka, om motivation och hunger, om koncentration och fokus. I grunden är detta helt olika aspekter, men det råder överväldigande enighet om att de samverkar och är beroende av varandra.
Den 10 september 1984 inledde Garri Kasparov en legendarisk VM-match i schack mot den regerande mästaren Anatolij Karpov. Karpov tog tidigt en stor ledning och såg ut att defilera mot de sex segrar som krävdes för seger. Kasparov ville dock annat, och skiftade till en ultradefensiv taktik där syftet inte var att försöka vinna utan att spela remi (oavgjort, på schackspråk). Kasparovs plan var att få matchen att pågå så länge som möjligt, för att därigenom dra nytta av sitt fysiska överläge mot den 12 år äldre mästaren. Planen fungerade. I det 32:a partiet kom den första reduceringen till 5-1. I slutet av januari 1985 slutade även parti 47 och 48 med seger för den yngre och långt mer vältränade utmanaren. Karpov var vid det här laget uppenbart fysiskt utmattad och utmärglad. Han hade magrat 10 kilo under matchserien och man fruktade att han skulle ta allvarlig skada av att fortsätta spela. Efter fyra och en halv månads spel, vid ställningen 5-3, avbröts matchen av rena hälsoskäl (Karpov spenderade därefter tre månader på kurort för att återhämta sig). Kasparov hade undvikit förlust, och det var den fysiska uthålligheten som fällt avgörandet.
I poker talar man allmänt om A-spel och B-spel (och för all del bokstäver längre bak i alfabetet, och även det mer utpräglat emotionella tillståndet "tilt"). Så länge spelarna håller sig till sitt A-spel och spelar koncentrerat är i princip alla elitspelare, och även de bästa amatörerna, lika bra. De är aktiva och kreativa, gör sunda bedömningar och få misstag. Det som skiljer ut mästarna är dels att de spelar A-spel under längre perioder än sina motståndare, men ännu viktigare: Att deras B- och C-spel bara är aningen sämre än A-spelet. I sina sämsta stunder är de fortfarande ganska bra, till skillnad från deras motståndare som i sina sämre perioder spelar dåraktigt och förlorar allt de tidigare vunnit och ibland mycket mer därtill. Även här är det uthålligheten som är den avgörande skillnaden, hur länge man orkar vara inspirerad och koncentrerad.
Juventus har nu sex raka matcher utan vinst. Man har tappat ledningar i slutminutrarna och spelarna har sett oproportionerligt trötta ut. För egen del tror jag inte det är spelarnas fysik som plötsligt försämrats. Däremot är Juventus just nu ett bra exempel på A- och B-spel. Det är ytterst få i laget som spelar inspirerat och med hundraprocentigt fokus. När avståndet till Inter inte ville krympa, och moroten Champions League tagit slut, så försvann inspiration och fokus. En oinspirerad spelare springer vare sig lika fort, lika långt eller lika smart som en fullt motiverad spelare - oavsett benmuskler, lungkapacitet och spelsinne. Där ligger den enkla förklaringen till Juves segerlösa svit.
Inför dagens match skiljer det tre poäng ner till jagande Fiorentina, och jag tror alla i klubben inser allvaret. För motståndet svarar Atalanta, placerade på elfte plats i tabellen, mitt i ingenstans. Jag lovar att dessa förutsättningar lär märkas på planen. Idag är det Juventus som spelar A-spel, som är mest kreativa, mest uthålliga och som springer fortast. På samma sätt som man kan vinna konditionssegrar i den mentala sporten schack kan man nämligen vinna koncentrationssegrar i den fysiska sporten fotboll.