Redaktionens reaktioner: Avskedandet av Ranieri
Den svartvita redaktionen släpper ut sina känslor efter beskedet om att Claudio Ranieri inte längre basar över Juves lag.
Viktor Thell:
Ranieri gjorde ett magnifikt jobb under hans första säsong när han verkligen förde Juventus tillbaka till toppen. Men precis som med Chelsea kunde han inte komma längre. Under den senaste tiden har han visat varför han inte är en vinnare och varför han inte hör hemma i Juventus. Fem poäng på de senaste sex matcherna är oacceptabelt. Hade vi tagit full pott hade vi lett ligan med en poäng, förutsatt att Inter hade haft samma resultat med undantag för en förlust mot oss istället för ett kryss.
Skadeproblem har självklart stört under den här säsongen. Men även om man bortser från skadeproblemen har Ranieri inte på något sätt lyckats skapa en kontinuitet i laguppställningarna eller en tydlig spelidé. Utan kontinuitet samt en klar och tydlig spelidé vinner man inga titlar. Hade man haft det hade man kunnat falla tillbaka på dessa under en kris som den vi befinner oss i nu och antagligen skrapat ihop betydligt fler poäng. Det känns väldigt skönt att Ranieri är borta och nu står hoppet till att ledningen visar sig duglig och hittar en värdig ersättare som kan föra Juventus tillbaka till den absoluta toppen.
Daniel Ljungström:
Jag kommenterade Ranieris senaste uttalanden i media på forumet igår. Hans snack om att han med 99% säkerhet skulle sitta kvar på bänken även nästa säsong kändes som ett tafatt försök till att inte förstöra stämningen. Jag kunde helt enkelt inte se att Ranieri skulle få fortsatt förtroende.
Däremot kom det som en överraskning att han blev sparkad redan idag. Jag trodde att han skulle få sitta kvar på bänken säsongen ut trots de dåliga resultaten på slutet. Jag hade fel och det kom som en lättnad! Nu vet vi med all säkerhet att vi inte behöver dras med Tinkerman även nästa år och kan äntligen hoppas på ett mindre förutsägbart spel.
Henric Nilsson:
Det var helt rätt att sparka Ranieri. Jag tyckte länge att han fick oförtjänt med kritik, men som klubben agerat efter utträdet ur Champions League finns inga ursäkter längre.. Juve har släppt in mål som aldrig förr, man har rasat ihop i slutskedet av matcherna och man tycks helt sakna inspiration och glöd. Detta trots ett relativt lätt spelprgram. Claudio Ranieri bär det yttersta ansvaret denna fullständiga kollaps varvid ett tränarbytebyte är helt i sin ordning. Han saknar förmågan att motivera spelarna och har heller inte den fingertoppskänsla som krävs.
En ny röst i omklädningsrummet är en nödvändighet och ingen är bättre lämpad än Ciro Ferrara. Han är, vågar jag påstå, respekterad av samtliga och har rätt egenskaper att få spelarna att sträva åt samma håll. Egenskaper som behövs för att ge klubben förnyad energi och därigenom en fin avslutning på en turbulent säsong. Om han är en kandidat som tränare även nästa säsong vet jag inte, men jag vågar påstå att han kan vara rätt man även för en mer permanent lösning. Efter många år som Marcello Lippis högra hand(först som spelare, sedan som assisterande förbundskapten) har han åtminstone fina förutsättningar att lyckas. Slutligen har han en egenskap som Claudio Ranieri helt saknar, vinnarmentalitet!
Mats Engman:
För egen del brukar jag inte vara någon anhängare av tränarsparkningar. Förtroendet mellan tränare, spelare och klubbledning bör vila på en mer solid grund än de senaste matchresultaten, och den klassiska syndabockslösningen att sparka tränaren så snart det går emot är för räddhågsen och kortsiktig för min smak. Juventus brukar inte sparka tränare under säsongerna och jag hoppas verkligen inte att detta är början på en ny vana. Ranieri har etablerat nykomlingen Juventus i toppen av serie A, tillfört en positiv atmosfär kring klubben (vilket vi sannerligen kunde behöva) och tagit oss till åttondelsfinal i Champions League. Det är inga resultat att skämmas för.
Å andra sidan går det inte att bortse från den långa sviten av dåliga resultat, och lagets oförmåga att förvalta ledningar (en svaghet som dessutom gjort sig gällande säsongen igenom). Att låta Ranieri gå är långt ifrån något horribelt beslut, och det är heller ingen personlig favorit som jag kommer sörja. Men jag känner sympati för honom och tänker inte sälla mig till bespottarskaran.
Det Juventus behöver tillföra inför säsongens två sista matcher är trygghet, självförtroende och stolthet - mer passande ord än så finns väl inte för att beskriva Ciro Ferrara. En bättre kortsiktig lösning går inte att föreställa sig.
Patrik Hindefelt:
Jag får gåshud när jag ser en leende Ferrara filosofera om att "Guardiola lyckades ju, så varför skulle inte jag kunna?". Ranieris avsked kändes mest som en tidsfråga och jag tycker att det var rätt att ta farväl - tidpunkten är en annan historia. Jag vill som princip inte se en tränare gå under säsong och hade långt tålamod med Ranieri. Med tiden kom dock ingen förändring, åtminstone inte till det bättre. Det är lätt att snacka med facit i hand, men detta borde skett redan innan vi satt oss i den situation vi är i nu. Sex poäng är ett måste i de kommande två matcherna. Att Ferrara spontant känns som en strålande (om än temporär) lösning har nog mer med sentimentala skäl att göra, för jag har ingen aning om hans egentliga färdigheter som tränare. Av den anledningen tänker jag heller inte spekulera i någonting gällande framtiden - men man ska nog inte förvänta sig guld och gröna skogar, åtminstone inte på en gång. Därför tänker jag heller inte lägga någon skuld överhuvudtaget på Ferrara även om vi förlorar båda de sista matcherna. Det är helt upp till spelarna att visa att de förtjänar fansens respekt, för ger de för en gångs skull allt så vinner vi båda. Ferrara - amore vero! http://www.youtube.com/watch?v=85xbR-KsxA8 Lycka till Ranieri med vad du fortsätter med, förhoppningsvis är det ett mindre lag som passar dig bättre.
Kim Evertsson:
Innan vi tar pennan (tangentbordet) och fullständigt förminskar Ranieri, så ska vi komma ihåg att han faktiskt överlag gjort ett mycket bra jobb med ett återuppståndet Juventus. Från Capello till Ranieri har truppen onekligen varit en klass sämre och under de två senaste säsongerna har dock Juventus huserat i toppen av Serie A och tagit sig ut i Europa. På de punkterna är Tinkerman oklanderlig och han har med två års skadehelvete fått laget att vara där framme. Däremot tycker jag att han bränt sitt krut på och hur vissa spelare använts eller rättare sagt inte använts och att han varit alldeles för konstig i många matcher när laget har jagat kvittering/vinst. Samtidigt känns det som om truppen inte varit harmonisk och att det grott en frustruation och ett missnöje som på sikt är ohållbart. En ledare ska leda och inte missleda.
Vad vet vi nu? The Times They Are A- Changin’. Oväntat? Nej. Vad minns jag mest? Dubbelvinsterna mot Real Madrid. Nu tar vi nya tag och kastar oss rakt in i framtiden med oklanderliga drömmar och med den nya viljan att erövra. Ty det är sådant som Juve gör. Välkommen Ciro.
Nu är den stora frågan vem som ska bli tränare till nästa säsong men i skrivande stund känns det inte särskilt relevant. Jag är så pass lycklig över att vi slipper höra hur bra killarna spelade efter 3-3 hemma mot Chievo och se Ranieri le efter en kvittering mot Reggina.
Johanna Alm:
Klassisk ketchup-effekt, kommer inget kommer inget kommer inget kommer Juventusledningen och säger ”STOPP”! Ortodoxa Juventus sparkar aldrig en tränare under säsong sägs det, men tålamodet kan ta slut även hos gamla ryggdunkande gubbar. Tredjeplatsen är i våra egna händer, för ser vi till att vinna de två kvarvarande matcherna så spelar det ingen roll hur många hundra mål till Gilardino gör. Fiorentina kommer fortfarande vara en poäng efter.
Är Ciro Ferrara rätt man för jobbet? Kanske. Det som krävs är förändring och lite nytänk, och det blir det automatiskt med en ny tränare. Dessutom är Ferrara en oförglömlig ikon, han förtjänar (minst) ett par matcher i kostym på Juves bänk. Vad kul att säsongen plötsligt är lite spännande.
Gustav Rosengren:
I 713 dagar var Juventus styrda av Claudio Ranieri. En man som styrt den gamla damen åt helt fel håll. Oförklarliga spelarinköp, rent av idiotiska uppställningar och oförmåga att göra det avgörande draget. Men nu är skräckväldet (lite överdrivet kanske) över, in kommer superbacken Ciro Ferrara. Ferrara som har gjort 307 matcher i den svartvita tröjan, lyft Scudetton fem gånger (i Juventus) och Champions Leaguepokalen en gång. Är Ciro mannen som kan leda Juventus till en ny storhetstid, eller i alla fall leda Juventus till Champions League 2009/2010? Det får framtiden utvisa, allt jag vet är att det kan inte bli sämre än vad det varit.
Jonas Söderström:
Att Ranieri sparkades är sorgligt, ovärdigt, paniskt och en smula irriterande - men helt rätt. Spelarna gjorde inte vad som förväntades av dem, tränaren gjorde då inte vad som förväntades av honom. Gör inte tränaren något åt laget gör klubbledningen något åt tränaren.
Att fimpa Ranieri är en nödlösning för att rädda säsongen. Att gå från titelaspirant, om vi någonsin var det på riktigt, tilla tt riskera att missa Champions League på bara någon månad är anmärkningvärt.
Kanske tappade spelarna förtroendet, kanske tappade Ranieri greppet. Kanske är helgens match mot Siena den mest intressanta under 2009 så här långt.