Real Madrid- AS Roma 0-1
AS Roma levererade ett "hyfsat" styrkebesked på onsdagskvällen, Real Madrid besegrades efter mål av Francesco Totti.
AS Roma övermäktiga Real Madrid. Vackra ord, jag vet. Ännu vackrare blir det när man tänker på hur man gör det, för detta var en av de bästa matcherna Roma spelat under de senaste tio åren. Och bara för att spä på det - Roma var det första italienska laget på mer än 35 år som besegrar "världens bästa lag" hemma på Bernabeu.
För att vinna en sådan här match är det så mycket som måste klaffa, och allt gjorde det igår, precis när det behövdes. Precis när man var beredd att idiotförklara Capello efter ett år av felbeslut visar han varför han är en av fotbollvärldens intilligentaste människor, han hittade exakt rätt sätt att slå Real på. Och han visar fingertoppskänsla när han tar in Aldair, 36 år, att stoppa Reals offensiva stjärnor. Och dessutom mod när han åker till Madrid och spelar med 3-4-1-2, det tackar vi för. Att han med det dömer ut hela hans fjolårsexperiment med 3-5-2 kan han säkert bjuda på en dag som denna.
Nämnde Aldair tillsammans med Tommasi (ersatte Lima) var de enda ändringarna jämfört med derbyt, annars samma lag med Triangle d'Italia som toppar i ett redan offensivt lag. Real i sin tur startade för första gången med alla sina 5 världsstjärnor, det hjälpte dock föga. Capello förespråkade i matchen ett högt pressningsspel, på gränsen till extremt högt i vissa fall. Att Delvecchio och Totti förmodligen vann flest bollar säger en del om vem det var vi försökte sätta press på - Reals backlinje, deras allra svagaste länk. Ofta isolerade man backarna från alla spelalternativ när såväl Totti, Delvecchio, Montella och Cafu eller Candela alla stormade fram och effektivt skar av de flesta spelvägar. På det sättet skapade man många chanser, tack vare att laget låg högt uppe i sina utgångspositioner kunde man ställa om mycket snabbt och gå till anfall snabbt som blixten. Jag tyckte dock det var mindre lustigt när vår tremanna backlinje också låg så högt uppe, på gränsen till självmord tyckte jag då. Och visst gav man Raul & Co några gratismeter de inte skulle fått annars, men tack vare kliniska brytningar från samtliga herrar i försvaret gjorde det nu inte så mycket. De enda riktigt vassa chanserna Real skapade i första halvleken var också ett långskott från Zidane och en nick från nära håll som Raul helt oförklarligt inte satte i mål. Roma å andra sidan skapade mängder av chanser och brände samtidigt alla fram tills dess att Totti satte 0-1 efter 27 minuter. Montella vred och vände inne i straffområdet och fick iväg ett skott, men med en massa Real-ben i vägen studsade bollen ut till Totti som inte visade någon pardon, hårt och pressat placerade han bollen vid första stolpen, därmed var Roma på god väg att fixa segern.
Efter målet försökte Real replikera men kunde inte skapa några riktiga chanser, hela tiden påpassade av ett utmärkt försvar. Samtidigt slet Emerson och Tommasi för ett helt lag på mittfältet och tillät inte spanjorerna bygga upp något ordentligt spel. Man klarade sig till halvtid med sin ledning i behåll, något som säkert var viktigt. Capello gick sedan emot sin logik som han använt sig av det senaste året och bytte inte ut någon till förmån för Lima, samma lag fick fortsätta på den väg den slagit in på. Man drog sig dock tillbaka aningen mer än i första halvlek, utgångspositionerna flyttades några steg neråt i banan. Real forstatte försöka gå framåt, de stoppades varje gång av en antingen fenomenal Antonioli eller en tremanna backlinje som stod emot anstormningarna precis lika bra som vilken Berlin-mur som helst. Lägg till ett mittfält som ena stunden var nere vid egna hörnflaggan och försvarade, sekunder efter var de inne i Reals straffområde och försökte avsluta. Real dominerade faktiskt bollinnhavet i andra halvleken, det ska erkännas, men det var mer en frivillig taktik än en oförmåga att stå upp emot motståndarna. De vitklädda skapade 11 hörnor i andra halvlek, vilket skvallrar om bollinnehavet, men de skapade ändå inte ens de hetaste chanserna, det gjorde Roma genom sina oräkneliga kontringar
Det enda som man kan ångra är att laget lätt skulle kunna straffas för sin ineffektivitet, man missade en hel uppsjö med klara målchanser. Montella missade öppet mål, Totti sumpade ett antal bra lägen, samma sak gällde Cafu och Candela. Förbättring på det i fortsättningen så ska det till ett riktigt bra lag för att stoppa i giallorossi! Real Madrid var inte ens i närheten av att matcha kämpaviljan och arbetsinsatsen hos Roma - det, tillsammans med Capellos geni, gjorde att Roma höll ut hela matchen
Grattis Spanien!
Till sist kan vi konstatera att anhängare av spansk fotboll sedan några år funnit stor lycka i att hånfullt konstatera att de sprungit om italiensk fotboll. Nu har de faktiskt sprungit om italienarna i ännu en sak, filmningar! Vi visste att spanske filmaren och stjärnregissören Pedro Almodovar rönt stora framgångar i världen med sitt arbete, och man vill väl ta efter på hemmaplan. Ryktet säger att Ronaldo och Raul redan är nominerade för en Guldpalm för sina prestationer i går kväll.
Och som avslutning vill jag tacka Fabio Capello för att han gett mig tro på både honom och laget igen. Tack!
Laguppställningar:
Real Madrid: (4-4-2)
Casillas; Míchel Salgado, Hierro, Helguera, Roberto Carlos; Cambiasso (Guti 86), Makelele, Figo, Zidane (Solari 78); Raul, Ronaldo (Morientes 78).
AS Roma: (3-4-1-2)
Antonioli; Panucci, Samuel, Aldair (Zebina 90); Cafu, Tommasi, Emerson, Candela; Totti; Delvecchio (Lima 88), Montella (Batistuta 72).
Domare: Hugh Dallas (SCO)
Varningar:
Real Madrid: Salgado
AS Roma: Aldair, Tommasi
Publik: 65.000
