Il Tridente - svidande kritik
Denna vecka diskuterar våra tre Italien-experter huruvida italiensk fotboll förtjänar den kritik man ofta får i svensk media. Dessutom tar de en titt i spåkulan och levererar sina tips inför säsongsavslutningen.
Lasse Anrell, m.fl., svenska sportjournalister tar varje tillfälle i akt att gnälla på Serie A. Är kritiken fågel, fisk eller mittemellan?
Magnus Sundberg: Det beror helt och hållet på vilken del av il calcio som det riktas kraxande kritik emot. Sen är det ingen obestridlig sanning att Serie A får fungera som en bottenlös spottkopp i svensk sportjournalistik. Åsikter korsas, läggs på varandra och spretar åt olika håll och kanter. Lite som i plockepinn.
Att ligan inte tilltalar alla är en sak. Men att våldföra sig på den i pressen genom att beskriva den i sådana ordalag som ”tråkig” och ”känslolös”, är inte bara ett angrepp på ligan som sådan – utan på alla dess hängivna supportrar. Sådant är oacceptabelt. Straffet bör rimligtvis bli att få tvätta Tottis kalsonger i all evighet. Alternativt lyssna på några av Stenmarks första intervjuer på repeat.
Sen går det ju inte att ta på sig solglasögon mitt i natten (nej, det är inte stekigt) och låtsas som att ligan inte har några problem. För det har den. Korruptionen och våldet omfamnar ligan som taggtråd och lämnar ständigt ärr efter sig. Det är tragiskt och bör lyftas fram, kritiseras, diskuteras och behandlas. Hur som helst tror jag att Calciopoli och alla övriga skandaler har öppnat för kollektiv kritik av ligan som sådan. Den uppenbara kritiken mot korruptionen, fusket och våldet, skrivs i blyerts medan provocerande påhopp sprejas i svart överallt.
Lorenzo Medici: Vissa journalister har pratat om Serie A:s död men deras fotbollskunskaper är svåra att ta på allvar. Däremot ligger sanningen som så ofta mittemellan.
Serie A är i en övergångsperiod och ligger idag givetvis efter när det till exempel gäller ekonomi, arenor, publikantal och stjärnkvalité. Det som många stirrar sig blinda på är att mäta ligornas styrka i topplagens framgångar i Champions League. Visst, de italienska storklubbarna är idag sämre än till exempel de i England men däremot har jag sett ett starkare mittenskikt i Serie A än på bra länge. Genoa, Udinese, Cagliari, Palermo, Atalanta och stundtals Lazio har bjudit på offensiv, modig och bra fotboll och i mitt tycke har Serie A kanske Europas bästa bredd idag.
Idag ligger den ekonomiska kraften i England och Premier League och i mångas ögon rena drömligan. På en del punkter är jag beredd att hålla med, arenorna, gräsmattorna och publiktillströmningen är fantastiska. Dessutom är det viktigaste i dagens fotboll intensitet och där har de engelska lagen ett försprång. När de italienska lagen lär sig det kommer glappet att stängas. Men jag skulle också vilja påpeka en del fotbollsfilosofiska aspekter. Premier League är vad jag kallar för "den moderna fotbollen" och den har en del fallgropar.
De utländska ägarna har redan urholkat en del av själen i engelsk fotboll och de nya arenorna har infört dyrare biljetter och massor av turistapplåderande åskådare. Jag vet inte om jag vill ha en fotboll där skillnaden mellan Playstation och verklighet är hårfin. Jag vet inte om jag vill ha en fotboll där anfallarna är så mycket bättre än försvararna så varannan match slutar 4-4. Är det på riktigt eller på låtsas att Robinho och Richard Dunne spelar i samma lag? Jag vet inte om jag vill ha en globaliserad modern fotboll där allt är business och underhållning och som alltmer liknar de amerikanska sporterna. Förankringen med rötterna har börjat blåsa bort med en väldig kraft, Cristiano Ronaldo är så långt ifrån Billy Bremner man kan komma vilket måste ha lett den engelske supporten in i ett tillstånd av ovisshet om vad som är verkligt och overkligt. Kanske kommer den där engelske supportern en dag att vakna och känna förvirring istället för fotboll.
Den italienska fotbollen sneglar förstås på den engelska och det med all rätt. Jag vill också ha fullsatta nya arenor med gröna gräsmattor året om men det är viktigt att inte glömma. Att inte glömma sin historia och att inte glömma bort att vinnare behöver förlorare för att vara vinnare. Det är viktigt att inte glömma bort att fotboll inte bara är underhållning utan även passion. Underhållning generar åskådare men passion generar "tifosi". Det finns en skillnad mellan de två och det är viktigt att de förenas och inte utesluter varandra. Det är viktigt att inte glömma att den fattiges passion är lika betydelsefull som den rikes.
Serie A har överlevt Calciopoli, spelskandaler, läktarvåld och allt möjligt fuffens. Il Calcio kommer inte att dö, snarare kommer den överleva allt.
John Zanchi: Utan att nämna några namn har jag gett upp och är numera totalt uppgiven inför möjligheten att få höra någonting om FOTBOLL när det ska sågas italiensk fotboll. Eller åtminstone att få nationalsporten, det vill säga att sparka på Serie A, att utövas med en gnutta finess. Alltid samma ramsa: "Italiensk fotboll har problem" (nähä!?!), "Det ekar tomt på läktarna" (ere sant!?!), "där föll han väldigt lätt" (förstås ett italienskt fenomen...jävla smörsångare som tar våra brudar!).
Även för en masochistiskt lagd italofil som undertecknat blir det i längden tröttsamt. Och ointressant. Tänk om de åtminstone kunde förnya sig något. Och kanske diskutera sådana skitsaker som varför italiensk fotboll inte längre är bäst på att producera backar? Eller varför Serie A är den mest ålderstigna av Europas fyra stora ligor (nej, jag tänker inte räkna med Ligue 1)?
Att konstatera att italiensk fotboll är lite krasslig är tamejtusan den vidöppnaste dörr man kan sparka in. Man får ha skinn på näsan, vända andra kinden till och erkänna att det ligger en hel del i kritiken. Och ibland påpeka att allt som glimrar inte behöver vara guld (det kan också vara fett från fish and chipsen).
Men kom igen. Varför göra det till nationalsport att sparka på den som ligger?
Mourinho hyllar Inters lagkapten och ikon Javier Zanetti. Går det att ogilla en spelare som Zanetti?
Magnus Sundberg: Nej. Zanetti är Inters bultande hjärta, som slår i takt med fansens. När Zanetti väl kliver av den stora scenen gör han det som en kärlekskrönt hjälte. Zanetti är ett hårt kämpande fullblodsproffs. Han är en gentleman både på och vid sidan om planen och gör alltid sitt bästa för laget. Hans trogenhet har gjort honom kärlekskrönt. Zanetti har karvat in sitt namn i Inters historia. Och fansen älskar honom för det.
Lorenzo Medici: Jag tror inte det. Javier Zanetti är en Inter-ikon och en Serie A-legend. Få spelare har under så lång tid haft en så hög och jämn nivå. Han är Inters bandiera och han är de blåsvartas svar på Maldini, Totti och Del Piero. Under en väldigt lång tid (kanske inte sista två åren) har argentinaren i hemlighet varit en av världens främsta spelare och jag kommer sakna den enfotade slalomkantslickande kaptenen den dag han slutar.
John Zanchi: Givetvis inte. Zanetti tillhör den allt mindre skaran av spelare som är omöjliga att tycka illa om. Förutom hans odiskutabla kvaliteter som fotbollsspelare och sin enorma offervilja för laget är Capitan' Zanetti oftast korrekt på och utanför plan vilket jag är omodern nog att tycka är viktigt. Att han sen spelat 104 matcher på raken för Inter, tagit dem till fyra scudetti och är den spelare som har näst flest matcher i Intertröjan (642 matcher totalt) efter Beppe Bergomi (759 matcher) gör honom inte sämre. Evviva Zanetti!
När två omgångar återstår är Inter redan mästare men hur går det i bottenstriden och vilka lag tar cupplatserna?
Magnus Sundberg: Det finns några härliga drabbningar att se fram emot i bottenstriden. Torino, som befinner sig ovanför strecket, kommer att få möta Genoa och Roma i de två sista omgångarna. Svåra matcher. Chievo och Bologna möter först varandra och i nästföljande omgång vankas det Napoli-Chievo och Bologna-Catania. Jag räknar Reggina och Lecce som avhängda. Torino klarar inte av Genoa och Roma, samtidigt som Bologna kniper minst två poäng i de två sista omgångarna, som ser laget gå om Torino i tabellen. Jag tror att Torino får göra Reggina och Lecce sällskap i Serie B.
Inter, Milan, Juventus och Fiorentina får representera Italien i Champions League. Sen har vi ju Europa League. Genoa kommer att spela i Europa till hösten. Roligt. Roma och Palermo gör upp om den sista cupplatsen. Roma är två poäng före Palermo och ska möta Milan och Torino. Palermo ska tampas med Atalanta och Sampdoria. Jag tror att Roma håller i och får spela i Europa, men att det blir på håret.
Lorenzo Medici: I bottenstriden är det enligt mina uträkningar fördel Bologna. På söndag tar Chievo emot Bologna och det kommer bli oavgjort. Chievo klarar då sig kvar och Bologna har fortfarande chansen att komma ikapp Torino i sista omgången. När två lag i Italien är nöjda med ett resultat slutar det med 90 procents säkerhet så. Torino kan säkert besegra ett relativt omotiverat Genoa men att möta Roma i sista omgången där giallorossi förmodligen har en plats i Europa League att försvara, blir tufft. Om Roma är klara för Europa League i sista omgången är det givetvis helt andra förutsättningar. Jag hoppas jag har fel för Torino tillhör Serie A.
När det gäller platserna till Europa League ligger Roma bäst till poängmässigt, Palermo har enklast spelschema och Udinese bäst form. De större lagen brukar kunna greja det i slutändan så jag säger Roma. Personligen tycker jag Palermo har gjort en kanonsäsong och skulle vara värda en plats i Europa och dessutom skulle det vara mycket spännande att se vad Zamparini skulle förstärka med i så fall. Slutligen tar självklart Fiorentina sista Champions League platsen.
John Zanchi: Fortsatt mycket svårt att säga vilket lag som får följa med Reggina och Lecce ner i kadettdivisionen. Gillar både Torino och Bologna så det är trist hur det än går. Helst skulle jag se att Chievo får respass men så blir det nog inte. Hjärtat lutar åt att Torino fixar fortsatt Serie A-spel men hjärnan vägrar yttra sig.
Det återstående spelschemat är helt ovisst. Alla inblandade lag har spelat med kniven på strupen de senaste omgångarna. Men Bologna möter först Chievo och därefter Catania medan Torino ska ta sig an Genoa och Roma vilket möjligen kan innebära en liten fördel för mortadellorna. Olidligt, bitterljuvt och ovisst.
Fiorentina har kvalplatsen till Champions League i en liten ask och kommer inte tappa den. Inte heller Genoa kommer låta ett litet Europaäventyr glida dem ur näven. Och skulle Roma missa den sista platsen till Europa League till de rosaklädda sicilianarna vore det... ojojoj.
