Krönika: Konsten att motbevisa världens alla tvivlare!
Det kan knappast ha undgått någon att Zlatan Ibrahimovic tidigare idag vunnit skytteligan i Serie A med sina 25 mål och blev därmed förste icke-italienske Interisti sedan 1950 samt även första svensk sedan Il Bisonte Nordahl att bli capocannoniere i stövellandets högsta fotbollsliga.
Det har skrivits spaltmil om den långe från Rosengård och konstigt vore annars då han tillsammans med Carolina Klüft är den största idrottsstjärnan som representerat moder Svea ute i den vida världen sedan Stenmark och Borgs dagar. Men på en punkt skiljer han sig från Pippi förlåt jag menar Carro, och det är just det att han heter Ibrahimovic och inte Klüft, Allbäck, Ljungberg eller Svensson.
Zlatan har låtit berätta i intervjuer att han var väldigt nära att sluta med fotbollen helt då han befann sig i de yngre tonåren, då hans tränare inte ville ha en cirkusartist utan en lagspelare, som om det ena skulle per automatik utesluta det andra. På den vägen har det sedan varit, Zlatan har inte bedömts utefter samma mall som t. ex. kalsongförsäljaren Ljungberg som tackade nej till att spela vänskapsmatcher med landslaget för att gå på kändisfest och le mot fotoblixtarna på röda mattan tillsammans med Mikael Bindefeldt, något Zlatan aldrig gjort då han t.o.m. spelade mot Malta på Ullevi när hans syster skulle gifta sig, ändå har jag hört Zlatan kallas för en diva ofantligt många gånger mer än kalsongförsäljaren från Halmstad.
Detta är inget unikt för Zlatan, utan varenda blatte i Sverige från städerskorna på sjukhusen till de högsta direktörerna på företagen vet att man måste vara minst dubbelt så bra som sina ljushåriga kollegor för att överhuvudtaget erkännas som människa, än mindre ha en chans på samma jobb etc. för att inte tala om bostadsförhållandena som i bästa fall på vissa ställen i Rosengård kan liknas med knarkarkvarteren i New York i slutet på 1980-talet.
Många människor känner att detta är ett överjävligt och orättvist hinder och jävlas tillbaka med samhället på ett självdestruktivt sätt som ger ytterligare ammunition till de homofoba, högervridna, kristna fundamentalistiska, smygnazisterna i bl. a. Sverigedemokraterna för att sprida ut sin dynga. En del andra spelar spelet och lyder sina herrar som lydiga hundar och kommer med populistiska utspel där man vill tvinga muslimska flickor att genomgå gynekolog undersökningar samt språktesta allt och alla. Många gör som undertecknad och drar utomlands och tittar inte bakåt. Men en del jävlas tillbaka genom att jobba stenhårt för att bli bäst och när de sedan blivit det, inte ber om ursäkt för det utan står rakryggat och stolt och kupar händerna bakom öronen och frågar: vad sa ni nu då? Detta är den svårare av nämnda vägar och oftast behöver man hjälp, och där kommer vi in på Zlatans far.
Zlatan har drillats av sin far att när det är som jobbigast, när belackarna och tvivlarna busvisslar som högst, ja det är då man ska jobba som hårdast för att sätta de missunnsamma kackerlackorna på plats. Resultatet av denna mentalitet ser vi idag: för nu står han där, ståtlig, stolt, rakryggad och fanimej bäst! Idag kupas händerna bakom öronen och frågan som ställs är vart tog alla som tyckte Allbäck är bättre vägen? Vart tog alla journalister som gnällde på målfabrikationen vägen? Idag är de tysta och jag hoppas att de hänger med huvudet skamset likt olydiga hundar, dock tror jag inte att de gör det, för jag minns en tid då Ludmilla var Svenskare än sill och nubbe på Midsommar för att på mindre än 24-timmar bli en fuskande ryska med ett tvivelaktigt moraliskt omdöme som var ”typiskt för folk från Östeuropa”.
Men idag spelar det ingen roll, för idag är det din dag Zlatan, din och alla andra blattar som dagligen får höra att ni är ett samhällsproblem, att era föräldrar är lata blodiglar som bara kommit till Sverige för att leva på bidrag, ni vars religiösa tro likställts med terrorism, ni som blir tillsagda att ”tona ner” ert sätt att prata på, gå på, och leva på för att passa in i en vanställd föreställning av begreppet ”Sverige”. Den här segern visar att den enda vägen ur fattigdom är inte att bli kriminell, eller att det enda sättet att vädra sitt missnöje på inte är att välta bilar och tuta eld på dem även om frustrationen är i mitt tycke fullt förståeligt.
Sträck på dig Zlatan, sträck på er ni vackra asfaltsblommor (Marcus Birro du är ett geni), den här dagen är Eran och ingen annans.
Forza grande Zlatan é grazie per tutto!
Ps. Även om du väljer att flytta till Spanien så kommer jag alltid att älska dig för allt du gjort i den svartblåa tröjan men framförallt för det du gjort genom att bara vara den du är. Ds.
