Arrivederci, Pavel Nedved
Det är sen sommarkväll i Amsterdam år 2000. Värdnationen Holland ställs mot Tjeckien på Amsterdam Arena. Förväntningarna på hemmalaget är enorma och de flesta är överens om att det kommer att bli en enkel seger för de orangea. Med ett massivt publikstöd och ett lag som kryllar av världsstjärnor finns det inte en chans i världen att de vitklädda tjeckerna ska kunna rubba den orangea maskinen. Vad de inte har räknat med är killen med blond kalufs och nummer 4 på ryggen av sin tröja. De har inte räknat med Pavel Nedved.
Collina blåser igång matchen och Holland sätter full fart direkt. Chans efter chans radas upp och det är ett smärre mirakel att det inte står 3-0 till hemmalaget efter den första kvarten. Tjeckien ser ut som ett slaget lag och ingenting, verkligen ingenting, tyder på att de ska kunna komma ut med hedern i behåll när matchen är slut. Men hos de vitklädda finns killen med blond kalufs och nummer 4, killen som gör allt för att hålla modet uppe hos sina landsmän.
Nedved sliter frenetiskt och jagar boll överallt på hela planen. Han ser galen ut när han eldar på sina spelare till att stå emot anstormningen och vända matchbilden. Tack vare Nedveds engagemang och en stor mängd tur lyckas tjeckerna hålla 0-0 till pausvilan.
Efter paus kommer Tjeckien ut som ett helt nytt lag. Spelarna tänker inte låta de holländska spelarna ha taktpinnen längre. Sakta men säkert lyckas de vitklädda inte enbart arbeta sig in i matchen, de tar över spelet helt och hållet. Anförda av Nedved spelar Tjeckien ut Holland och radar upp farliga målchanser. Poborsky får öppet mål men når inte bollen i det sista skedet, Nedved nickar bollen i stolpen på ett underbart inlägg av Rosicky, och Koller skarvar bollen i ribban på en frispark. Det tidigare så kaxiga orangea havet på läktaren har blivit tyst. Det enda de vill är att de sista 5 minuterna ska vara slut så att Holland kan komma undan med åtminstone 1 poäng.
Ibland är fotboll fruktansvärt orättvis och ologisk och det här är ett sådant tillfälle. Med bara 1 minut kvar av ordinarie tid lyckas Holland kontra och skapa sitt första anfall på hela andra halvlek. Overmars kommer runt på kanten och skickar in ett alldeles för högt inlägg och anfallet är över..tror alla! Collina vill annorlunda och en skarp signal från hans visselpipa ekar över stadion. En ytterst tveksam straff för ett utspelat Holland med bara 1 minut kvar. Frank De Boer göra inga misstag och trycker in matchens enda mål. Bland de jublande holländarna ser man tjeckiska spelare falla ihop över hela planen. Förtvivlan vet inga gränser. Mest förkrossad är Nedved, planens gigant som sånär lyckats vända matchen i stort sett på egen hand.
Vad som sker därefter är historia. Tjeckien förlorar även den andra matchen mot slutsegrarna Frankrike och slås ut trots att de spelat bättre än båda sina motståndare. Besvikelsen hos tjeckerna är stor men de lämnar turneringen med högt huvud. Namnet på allas läppar är Pavel Nedved som med sin energi, löpvilja och tunga skott är en av gruppspelets absolut bästa spelare. Jag vågar lova att om han lyckats föra vidare Tjeckien till kvartsfinalen, skulle han ha fått minst lika mycket uppmärksamhet som Zinedine Zidane och Luis Figo när turneringen varit färdigspelad.
Sommaren därpå såldes Zinedine Zidane till Real Madrid för rekordsumman 73 miljoner €. Jag var förkrossad. Hur skulle vi kunna ersätta världens mest magnifika spelare? Moggi gav oss svar på tal genom att köpa Buffon, Thuram och viktigast av allt: Nedved. Jag minns hur min förtvivlan övergick till ren glädjeyra. Fanns det någon spelare i världen som skulle kunna ersätta Zizou så var det Nedved och jag hade drömt om att få se honom iklädd den svart-vita tröjan enda sedan hans prestationer i EM året innan.
Med facit i hand kan vi inte klaga på hans tid hos oss. Under sina 8 säsonger i klubben har han varit med och fört oss till en Champions League-final, 2 segrar i Supercoppa Italiana, och 4 scudetti, även om de senare reducerades till 2 efter domen i Calciopoli. Det är ett imponerande facit med tanke på att vi varit under uppbyggnad de senaste 3 åren
Hans absolut bästa säsong som fotbollspelare var 2002/2003. Det finns inte tillräckligt med superlativ för att beskriva hur bra han var. Jag har aldrig sett en fotbollspelare anfalla med samma fart och kraft som Nedved gjorde då. Han var överallt på planen både offensivt och defensivt, och energin smittade av sig på laget. Hans förmåga att kunna elda på laget när vi slog ur underläge var framför allt avgörande i Champions League, där han var helt fantastisk mot både Barcelona och Real Madrid. Tyvärr vet vi alla vad som hände sen. Hans varning mot Real Madrid på Delle Alpi gjorde att världens bästa spelare inte fick medverka i finalen. Jag lider med honom än idag.
Nedved är en spelare som har haft oförtjänt mycket otur under sina år som fotbollspelare. Utöver misslyckandet till avancemang i EM 2000 och avstängningen i Champions League-finalen 2003 skadades han i semifinalen mot Grekland i EM 2004. Tjeckien som innan dess kört över samtliga motståndare och fått bära favoritskapet i matchen tappade där sin mest rutinerade spelare. Utan honom på planen lyckades Tjeckerna inte få hål på den Grekiska försvarsmuren och när Dellas avgjorde matchen på övertid snavade Nedved återigen på målsnöret. Det är tråkigt att vissa spelare har så stor otur. Nedved förtjänar det verkligen inte.
När han nu har lagt skorna på hyllan blir världen en fotbollsprofil fattigare. Han har inte enbart varit en fantastisk fotbollspelare utan även en stor förebild för yngre spelare. Han valde att stanna kvar när vi degraderades trots att det innebar att han inte skulle få lyfta Champions League-pokalen som han förtjänar. Det är någonting som jag aldrig kommer att glömma.
Nu är det dags att ta avsked och gå vidare, men det är svårare än jag trodde. Vad jag däremot vet är att Pavel Nedved, den lilla isbjörnen, alltid kommer att minnas av oss Juventini och han kommer alltid att finnas i våra hjärtan. Han kommer alltid att vara en av de största. Tack för allt furia ceca!
