Tankar
Jag hade tänkt skriva om hur jävla fel alla de som hatar på Italien har. Om att Kakás försäljning inte betyder slutet på något. Om hur man aldrig ska lyssna på Milans ledning för att de alltid snackar skit. Jag hade tänkt reda ut en hel hög uttalanden, ämnen och även kluddra ner lite egna tankar. Jag bestämde mig för att göra delar av allt det där, men utan att gå in i alltför mycket detalj. Studenten togs igår och det får bli min ursäkt idag.
Detta blir den mest intressanta transferperioden någonsin. Någonsin.
Jag ser ett Juventus som äntligen fattat vinken och som redan nu förstärkt med tre mästare i form av D’agostino, Diego och Cannavaro. De två förstnämnda är geniala köp. En applåd. Ledningen har lyssnat och insett att kreativitet behövs. Juventus mittfält ser snuskigt bra ut just nu. Och det verkar som om de bara har börjat.
Jag ser ett Genoa som handlar febrilt och jag sitter och småler. Säga vad man vill men det är underbart att se dem handla. Och det är inga skitspelare som köps in.
Jag ser redan i maj och juni en liga som förstärker brutalt mycket. Inter har köpt in 24-målsmannen Milito och succén Thiago Motta. Mer väntas. Och många lämnar. Revolutionen har startat i en av Milanos två jättar.
På den andra sidan av Milano händer det också saker. Leonardo tar över. Mannen som stått bakom otaliga brassesuccéer i klubben har nu än mer kontroll. Kaká kommer troligen att skickas till Madrid. Jag blir glad. Faktiskt. Innan vi går in på det kan man ju snabbt konstatera hur mycket skit som trillar ur bland andra Berlusconis mun. Ni som läser olika uttalanden från Milanoklubbens ledning har troligen slutat lyssna för länge sedan. Det hoppas jag, för er skull. Jag personligen blir ursinning varje gång jag läser sakerna ledningen säger, gällande vad det nu än talas om. Exempel behöver inte ens tas upp i större detalj än att det snackas skit gällande allt från motiv till förstärkningar till pengar, år ut och år in. Likaså idag, imorgon och under åren som komma skall. Jag är glad över att Kaká lämnar sa jag. Det är jag. Det är min spelare och ändå ler jag. En spelare som ligger nära hjärtat lämnar min liga.
Varför tycker jag att det är bra?
Kaká är det inte längre. Bra det vill säga. Och när han är det, är det alldeles för sällan. Vad Milan behöver är en kille som kan leda offensiven match ut och match in, Kaká anno två år sedan. Denna Kaká kommer inte tillbaka. Tyvärr. Därför är det guld att Milan idag får runt 7-800 miljoner SEK för en spelare på fall. Dessa pengar kan bygga Leonardos Milan precis så som han vill ha det. Underbart.
Fiorentina köper laget tätt och jag ser nöjt på. Gör om gör rätt gäller inför kommande säsongs Champions League. Backlinjen var usel då. Nu ska det rättas till.
Jag har bara skrapat lite på ytan i det jag har skrivit. Det händer saker konstant och spelarkarusellen ligger än så länge bara och puttrar på 2ans växel. Snart växlar vi upp och ryktesfloden kommer troligen att dränka mängder. Mitt råd är att ta skydd och se på från behagligt avstånd, annars riskerar du lätt att dras med och under.
Förändringens sommar är framför oss.
