Milan-Roma 1-0
Förlust - igen - i Milano. Inzaghi matchvinnare som så många gånger förr, Bati målsumpare som så många gånger förr. Vissa saker förändras helt enkelt inte verkar det som...
Att spela borta på San Siro är aldrig lätt. Speciellt inte när man är utan spelare som Totti och Candela genom avstängning och Tommasi och Delvecchio genom skador. Med det i åtanke tycker jag Capello vågade mycket mer än vad folk vill ge honom credit för. Ett 4-4-2 spel med betoning på kontringar var väl ungefär det offensivaste vi hade att erbjuda idag, överraskande också med Bombardini från start.
Till synes helt enligt Capellos planer (syftar på laguppställningen) så åtnjöt Milan det mesta av bollinnehavet i den första halvleken. De hade ett stort övertag, även om siffrorna till slut inte var så stora som man upplevde det. Tack vare en lågt liggande backlinje och ett snabbt pressningsspel fick Milan dock aldrig några stora luckor att agera på. Rui Costa hittade aldrig luckan mellan försvar och mittfält, han gavs aldrig chans till det. Shevchenko fick heller aldrig komma rättvänd och exponera långsamheten i vårt mittförsvar, precis så ett relativt slött backpar ska spela!
Det enda anmärkningsvärda från den första halvleken ur Roma-ögon var att Panucci fick utgå efter trettio minuter och ersattes av Sartor. Som skötte sitt jobb bra, stabil insats.
Rent defensivt funkade Capellos taktik fint, men Roma hade lite väl svårt att anfalla på ett effektivt sätt. Det tog för lång tid och framför allt var det för mycket slarv i uppspelen, så att man fick börja om från början igen. Inte precis vad som krävs när man ska spela kontringsfotboll!
Efter pausen kröp Roma upp mer och anföll Milans mål mer och mer. Efter ett tag var det istället Roma som förde spelet och Milan som fick jaga som hundar. Men med ett enormt starkt mittlås i Nesta och Maldini gjorde man det svårt för Roma att omsätta bollinnehavet till något konstruktivt. Några inspel/skott utifrån straffområdet var länge det bästa Roma och halvleken hade att erbjuda publiken. Ett utmärkt läge genom en frispark fick Roma då Nesta satsade för Premiärminister och fosterland och lyckades träffa Emerson på smalbenen med all möjlig kraft man kan forcera ut till sina dobbar. Inbytte Batistuta propsade bestämt på att ta frisparken, och då han fortfarande är världens bästa anfallare, så kan väl ingen säga emot. Frisparken var hård, stenhård till och med, men tyvärr en dryg meter över ribban. Abbiati höll på att ge Batistuta en tidig julklapp minuterna senare då han skulle rensa, men fick felträff. Bollen gick precis förbi Batistuta som trots sin blixtrande uppfattningsförmåga inte hann uppfatta vad som hände, annars hade han haft ett gratis friläge. Synd...
Därefter tog Romas "oflyt" fart igen. Ni får kalla det vad ni vill, enligt mig är det helt enkelt otur. Patetisk? Ja visst!
Först skulle inbytte Inzaghi ha blivit visat rött kort efter att klart avsiktligt ha armbågat Zebina i ansiktet. När han sedan fem minuter istället kan göra 1-0 på ett misstänksamt sätt blir man trött. I början av anfallet tog Inzaghi med sig bollen med handen, det fick till följd att Romaspelarna stannade upp och väntade på en avblåsning som inte kom. Då spelade Inzaghi ut till Shevchenko som fullbordade väggspelet med att lyfta den över Romas avhängda backlinje. Inzaghi kunde därefter lätt göra 1-0. Missförstå mig nu inte, jag klandrar inte Collina, jag behövde själv en repris för att se Inzaghis snygga nedtagning. Han stod fel helt enkelt, inte mer med det, men likförbannat så har Roma otur där. Sved också att målet kom i en mycket bra och lovande Roma-period då laget spelade riktigt bra fotboll.
Några minuter senare fick Antonioli visa sig på den styva linan då han mirakelräddade Shevchenkos urhårda nick från nära håll. Matchens individuella prestation med en milslängd! Världens bästa anfallare - då, nu och om 3 år - Gabriel Batistuta sumpade en ganska välförtjänt poäng åt oss med sin prestation i den 80 minuten. Ett snyggt och snabbt Roma anfall renderade i ett Lima-inlägg från kortlinjen, snett bakåt i straffområdet där Batistuta fanns. Med en icke-existerande Abbiati i målet hade han världens lättaste uppgift framför sig, men misslyckades givetvis. Men det gör inget, han är ju ändå bättre än alla andra och alla som inte fattar det är jättedumma. Eller nåt.
Den på slutet insatte Tomic (varför!?) missade sista chansen att kvittera för Roma då han sköt över efter att snyggt ha vänt runt. Till saken hör att han stängdes ner effektivt av Costacurta och en kollega i försvaret.
Förlust i Milano igen således, jag är dock inte så frustrerad som vanligt. Jag var inställd från början på att det skulle bli Mission Impossible att få med sig något bra hem från Milano, och det underlättades ju inte av alla manfall. Jag var däremot positivt överraskad av laget och spelet, speciellt försvarsmässigt. Det ser hur stabilt ut som helst med fyra man i försvaret, de gav inte bort något gratis idag precis.
Och visst tyder det på att man är på rätt väg då man spelar jämnt med ett av Italiens och Europas starkaste lag borta, så jämnt att de var tvungen att spela handboll för att kommma till ett avgörande? Det ser jag som ett starkt tecken i alla fall, vi är på rätt väg nu. Allt jag begär är att den leder till minst en 4:e plats i ligan. Hoppas, hoppas!
