Wennbergs vecka
Krönikan är tillbaks efter ett par veckors skrivkramp. Den här gången och förluster, rotation och annat elände.
Efter 12 raka matcher utan förlust kom den då tillslut, den hemska 0 poängaren som egentligen inte är så mycket värre än ett oavgjort resultat men som svider till i själen
Jag är en sådan person som tar väldigt illa vid mig när mitt lag förlorar, jag tar det rätt så personligt och känner mig oerhört tom efteråt. Ska jag vara riktigt ärlig så varierar mitt humör väldigt mycket med Juventus form. Fotbollen och de svartvita laget är en väldigt stor del av mitt liv och kommer säkert att vara det under resten av min tid på jorden till familjs och vänners förtret. Det har hänt både en och två gånger att jag börjat gråta, både av glädje och sorg. Fler gånger än så har jag blivit förbannad, lycklig, lyrisk, deppig eller annat som här till när man är fotbollsfan. Tänk bara om alla kunde förstå hur viktig ett ensidigt kärleksförhållande till en fotbollsklubb kan vara..
Trots att Juve tappade värdefulla poäng i söndags så känns det inte så hemskt ännu, jag vet vad mitt lag klarar av och jag är övertygad om att Juve kommer att resa sig när det gäller. Samtidigt så vet jag av erfarenhet att om Juve är ens några i närheten av toppen då Serien vänder så blir de tufft för de andra lagen. Juventus är alltid som bäst på vintern och våren. Man klarar ofta av de dåliga vinterplanerna bättre än de andra lagen och det är viktigt.
Dessutom så hyllar jag till skillnad från många andra Lippi för att han vågar rotera i truppen, pressen på honom och Juve att vinna varje match är stor. Men Lippi vågar ändå bänka viktiga spelare, ersättare finns och de är ack så viktig att de är i form när de väl drar ihop sig. Rotationssystemet kommer att betala sig i längden, inget lag har likt Juve bytt ut en hel elva mellan matcherna och när lagen i vår har spelat en 40-50 matcher så är det de lag som är fräshast som kommer att dra de längsta strået, Lippi gör vad han kan för att det ska bli Juve.
Juve har dessutom den senaste veckan haft absolut presstopp, allt för att ge spelarna arbetsro under denna viktiga period och se till att man presterar max i varje match. Det fungerar uppenbarligen inte hundraprocentigt men någon poäng finns det säkert med det.
På onsdag är det match igen, Basel kommer på besök till Turin. En motståndare som visserligen inte ska underskattas men som inte ska ha något att säga till om på Delle Alpi, Juventus är klasser bättre och kör om man bara vill över Basel av bara farten. Di Vaio får gärna ta tillfället till akt och göra mål, annars så vill jag att han placeras på bänken på obestämd tid. Bättre att spela in Trezeguet direkt nu när han är fri från plågor för där har vi en kille som levererar och som har en spelstil som uppenbarligen inte sliter så mycket på honom att han klarar av att spela många matcher. Di Vaio har varit ungefär lika het som ett kylskåp på sistone och börjar likna en riktigt misslyckad värvning. Skärpning Marco, det började ju bra och jag vet att du kan.
Just Champions League känns viktigare än ligan i år, det märks inte bara på spelarnas agerande utan även på Lippis sätt att matcha laget. Truppen finns där för att vi ska spela hem hela skiten och jag tror att spelare som Nedved och Thuram till exempel gärna tar en Champions League titel nu så här när de står på sin absoluta topp. De kom trots allt till Turin för att vinna titlar, och titlar lär det bli.
Trots att Juve inte spelar sin bästa fotboll just nu så är det ändå en sak som talar för laget, nämligen att det är just Juventus. Ni som följer den italienska fotbollen förstår precis vad jag menar. Det finns en glöd och en vinnarinstinkt i laget, inrotat djup i Delle Alpis väggar som gör att man aldrig någonsin kan räkna bort laget. Tillslut så är det ändå allt som oftast svartvitt längst upp i tabellen och då mår jag som bäst!
Men ligan kommer att bli jämn i år, Lazio, Juve, Inter och Milan kommer säkerligen att hänga ihop väldigt länge. Att något lag ska springa ifrån känns inte realistiskt då alla lag har problem att handskas med. Inter måste få igång sitt lag och inte bara lita till individuella prestationer, det fungerar fint till dess att matcherna verkligen blir viktiga. Milan spelar för mycket fotboll, de dåliga vinterplanerna kommer precis som så många gånger för att straffa de lag som försöker för mycket. Lazio är svårare att hitta riktiga svagheter hos, den uppenbara är väl att de saknar riktiga toppar och att Mancini trots allt är rätt oerfaren, vad händer till exempel om de hamnar i en djup svacka. Reder han ut det eller kapitulerar han? Han ständiga offensivlusta kan också straffa sig men precis som i fallet Juventus så är Lazio inte beroende av enskilda spelare utan det är kollektivet som gör jobbet.
Troligen vinner det lag som åker ur CL först ligan, men jag har inget emot om Juve spelar hem båda titlarna till Turin. En sak är jag säker på och det är att det blir någon form av trofé att ställa in i hyllan eller sy fast på bröstet under våren. Men då gäller det att precis som förra året ta sig samman och ta trepoängare på bortaplan mot de lite ”sämre” lagen, det bäddade för titeln ifjol och fler insatser som den i helgen har vi nog inte råd med!
Skrivkrampen är borta och det lär inte bli ett lika långt uppehåll den här gången!
Forza på!!
